Betydelsen av 30 November.

Den sanna historien om hur Karl XII-tåget stoppades i Lund 30/11 1991 och 30/11 2008. ”Lund blev en nazifri zon. Konfrontationerna tvingade politikerna att agera”. — Petter Larsson i Sydsvenskan om Karl XII-aktionerna. Motstånd lönar sig!

Det är nu flera decennier sedan högernationalisternas fackeltåg som sedan 135 år marscherat genom Lunds centrum stoppades 30/11 1991 för att sedan inte återkomma. Jo, faktiskt. Men hur gick det egentligen till?

Karl XII och nationalromantiken.

Först litet om den historiska bakgrunden. Karl XII föddes 1682 och blev Sveriges kung 1697. Han ägnade sig framförallt åt erövringskrig i Europa. Den danska och ryska invasionen avvärjdes och där borde det ha slutat, men icke. Kungen gav sig genast på Polen, Sachsen och Rysslands inland. Det katastrofala nederlaget i Poltava 1709 kostade 7000 dödsoffer och 23 000 fängslade svenska soldater som av tsaren sattes i slavarbete på S:t Petersburgs uppbyggnad. Den svenska armén utplånades. Historikern Peter Englund skriver:

”De svenska fotsoldaterna var de oskyldiga offerdjur som nu slängdes upp på stupstocken, som skulle blotas i en strid som inte var deras. De skulle offras för den svenska statens tullar, för aristokraternas stora baltiska jordagods, för handelskapitalisternas runda profiter. Deras liv var som vatten”. (Poltava. s. 151).

”Jag har en gång sagt min mening, gör därefter! De skall fäkta när jag befaller”, var kungens iskalla kommentar. Själv smet han över den ukrainska floden Dnepr till andra sidan med sin uppvaktning och sin krigskassa och klarade livhanken. Ryssland har än idag ett ordspråk bevarat om någonting som hastigt försvinner: ”Som svensken vid Poltava”. Efter att under flera år snyltat på det osmanska kungahuset blev Karl XII utkastad därifrån 1713. Den 6 september 1716 anländer Karl XII till Lund och inrättar sig på Katedralskolan, vilket blir den lokala anknytningen till hans senare firande. Lund var fram till 11 juni 1718 i praktiken Sveriges huvudstad. Sverige var i ett desperat läge. Det Stora Nordiska Kriget var förlorat, Karl XII hade mist större delen av sin armé och var i behov av fler soldater. Kungen och hans rådgivare beslutade att studenterna i Lund inte som i vanliga fall skulle vara automatiskt befriade från krigstjänstgöring. När ett anslag om detta kom upp i Lund slets det omedelbart ner av förbittrade studenter. Oron tilltog och en protestmarsch genomfördes, där studentledare hotfullt viftade med värjor. (1793 gjorde sedan studenterna i Lund, inspirerade av Franska Revolutionen och den lokala jakobinklubben, uppror mot adelns arrogans och för social jämlikhet).

 

---

T.v.: Karl XII:s bostad, Katedralskolan i Lund. T.h.: Målningen ”Karl XII:s likfärd” av Gustaf Cederström, utförd i Paris 1878. 3000 man frös ihjäl under återtåget från Norska gränsen. De finns inte med på Cederströms tavla. Då hade det blivit en helt annan målning.

Den sena Stormaktstiden och Karl XII:s regeringsperiod var ett av Sveriges olyckligaste historiska skeden. För att finansiera sina misslyckade krigsföretag lät kungen folket svälta. August Strindberg kallade honom ”Sveriges Förstörare” under Strindbergsfejden 1910-1911. Han förkroppsligar krigets ondska; hans ärelystnad vållade död, lidande och elände i många år. ”Karl XII ville ha krig – för krigets skull”. Hans anhängare ägnar sig åt ”Faraondyrkan”, menade Strindberg. Karl XII var despot och envåldshärskare, men till skillnad mot sina sentida efterföljare var han däremot inte rasist. Han förde ett stort antal invandrare med sig från Turkiet tillsammans med kåldolmar och kaffe, som redan då kunde bidraga till det multikulturella samhället. Den svenska invandringspolitikens fader om man så vill. 30/11 1718 stupar han i anfallskriget mot Norge för en 19.5-millimeters norsk kula, och detta datum kommer att bli centralt i den fortsatta händelseutvecklingen. Den hatade finansministern G.H. von Görtz, som genomfört kungens krigsekonomi, nödmynt och utplundring och ”som avlägsnat alla ädla metaller, livsmedel och den sista betan bröd ur riket” avrättas med hängning omedelbart efter Karl XII:s död. Därmed slutade den våldsamma Stormaktstiden och Sverige gick in i en parlamentarisk period som brukar kallas Frihetstiden, med en Gustav III som intresserade sig mer för konst och kultur än för erövringskrig.

1818 initierar den djupt konservative skalden Esaias Tegnér det första 100-årsjubileet med sin pekorala panegyriska kungadikt. 1853 börjar den nationalromantiskt präglade studentkåren fira minnet av kungens dödsdag med ett fackeltåg från den nyss uppförda Tegnérstatyn i Lundagård och ner till Katedralskolan där han alltså en gång hade sitt högkvarter. Marschen går längs Stora Södergatan som är den största och mest centrala gatan i Lund. Redan från början var fackeltåget kontroversiellt och Lidforss, Wicksell, D.Y.G. och övriga i det radikala Lund ville istället ha en manifestation för Franska Revolutionen (1789-1793) eller för tuberkulinets uppfinnare, nobelpristagaren Robert Koch (1843-1910).

Att firandet inte var oskyldig nostalgi blev uppenbart när Johan Peter Molins Karl XII-staty i Stockholm invigdes 1868 under oroligheter och protester. Varvid den radikalliberale författaren August Blanche segnade död ner under demonstrationerna i chock över att det enkla folket hindrats att delta i invigningen — genom läktarbyggen med betalda platser för överheten som skymde festligheterna för alla andra. Våldsamma kravaller uppstod där folket sökte riva de förhatliga läktarna. Här blev stormaktschauvinismens klasskaraktär uppenbar: Karl XII var inte, om han nu någonsin varit det, folkets utan överklassens symbol.

Och givetvis extremhögerns. När Adolf Hitler fyllde 50 år den 20 april 1939 uppvaktades han av Svensk-Tyska Föreningen och Samfundet Manhem med en Karl XII-statyett. Hitler var förtjust. (Mest förtjust var han dock i de svenska malmfälten).

Statyetten Hitler fick på 50-årsdagen 1939 (t.v). Nordiska Rikspartiet och Sveriges Nationella Förbund hyllar Karl XII med att heila vid ett supkalas 30/11 1979 (t.h).

---

 

---

 

Från borgerlig studenttradition till nazistisk generalmönstring.

1889 inställdes firandet för första gången på grund av protester, men som vi ska få se det skulle det dröja ett helt sekel innan Det Radikala Lund till sist lyckades avsluta traditionen.  Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet var 30-novemberfirarna i Lund en mycket liten grupp, som kunde genomföra sina manifestationer enbart med stöd av studentkåren. Trots detta fick man ofta ställa in helt på grund av dålig uppslutning. Lunds universitet deltar dock i nationalchauvinistisk anda fram till första världskriget; 1914-1920 sker ett uppehåll i fackeltåget här i Lund. 1921 avsäger sig Universitetet allt samröre med det kontroversiella firandet, och tåget upphör nu nota bene för alltid att vara en studenttradition.  Högerextrema och protonazistiska grupper i Lund bildar då istället 30-novemberföreningen för att göra en egen tradition av detta datum, som under åren kring och efter andra världskriget får allt tydligare pro-nazistiska förtecken. Den naziinspirerade Lunds Nationella Studentklubb bildas 1924.

Spexet ”Karl XII” 27/11 1932 var fullt av antisemitiska judeskämt ”som rikligt förgyllde aftonen” enligt Sydsvenskan.  1934 års Lundakarneval hade temat Tredje Riket och där uppträdde ”de tre små nassarna Hitler, Göring och Goebbels” medan Lundagård var omdöpt till ”Koncentrationsläger”. ”Mycket lyckat” skrev DN. Det skrattet borde snart ha fastnat i halsen.

Vid Nordisk ungdoms fackeltåg till Karl XII:s minne i Halmstad 1936 utbröt bråk och slagsmål sedan ett tusental motdemonstranter samlats för att förhindra manifestationen. 1938 försökte 30-novemberföreningen en sista gång att få med sig studentkåren på fackeltåget, som vägrat detta redan 1921. ”Efter en mycket livlig debatt avvisades förslaget genom att den erforderliga majoriteten icke kunde uppnås. I debatten framhöll fil.lic. Georg Borgström att firandet av Karl XII var en direkt politisk manifestation./…/ Medan avslagsyrkandet understöddes av politiskt neutrala talare utgjorde talesmännen för förslaget en provkarta på representanter för de reaktionäraste studentgrupperna”, skrev  Arbetet 12/5 1938.

6 mars 1939 hålls det antisemitiska kårmötet på AF där 10 judiska läkare vägrades inresa till Sverige och där Hjalte Hultén (far till Lars Hultén) var ordförande. I resolutionen sades bland annat att:

”En invandring som medför att främmande element upptages i vårt folk, framstår för oss som skadlig och inför framtiden oförsvarbar”.

För det uttalandet röstade 731 studenter mot 357 för ett mera flykting-vänligt. Samtliga 10 av de judiska läkarna omkom sedan i koncentrationslägren. Sverige bad Tyskland stämpla ett rött ”J” i alla judiska pass så att man snabbt kunde avvisa dem. Det gjorde tyskarna så gärna (bild t.v.). Enligt fil.dr. i historia Magnus Alkarp beräknades 1943 antalet nazister i Lund av polisen till 890, att jämföras med Stockholms 788 och Uppsalas 48, i hela landet fanns c:a 20 000 (Tobias Hübinette anger 28 000) uppsplittrade i antagonistiska smågrupper. Antalet sympatisörer var betydligt fler.

30-novemberföreningens ordförande blir fångvaktaren Lars Hultén som var aktiv i nazistiska Nordiska Rikspartiet och Sveriges Nationella Förbund, och som senare öppet förklarat sig vara rasist (Lundaliv, Nov. 1992, s. 19). Han upprätthåller fackeltåget med en krympande skara medlemmar från 1965 och framåt, då han övertog ordförandeskapet från  gymnastikläraren och högernationalisten Lars-Olof Roland. Ungkarlen Hultén kandiderar dessutom i studentkårsvalet 1971 på programmet ”Svartmuskiga sydlänningar ska inte exploatera Lunds flickor.” Surt, sa räven om rönnbären. Karl XII-firandet i Stockholm 1968 får uppmärksamhet eftersom arrangörerna med flygblad förbjuder ”judar och negrer” att delta. Problemet med manifestationen är alltså inte att några historierevisionistiska virrhjärnor vill fira en skurkaktig kung, problemen uppstod när det akademiska firandet blev en förevändning för nazisterna att visa upp sig och de därefter helt tog över fackeltåget. Då, men inte förr, började motdemonstrationerna på allvar samla folk.

---

De tidiga motdemonstrationerna.

Motdemonstrationerna börjar ta fart i början av 1970-talet och samlar så småningom årligen ett brett spektrum av antirasister ur samtliga av de politiska ungdomsförbunden, vänstern och den invandrade befolkningen i Lund. Till och med Muf motdemonstrerade. Vid ett tillfälle 1973 chikanerades fackeltåget med en kraftigt ljudförstärkt s.k. skrattmaskin, inköpt på Buttericks, och flygblad mot nazismen delades ut. De frihetliga socialisterna bildar tillsammans med andra grupper organisationen ”Folk mot Nazism” 1984. Organisationsnamn som ”Stoppa Rasismen” och ”Krossa Rasismen” förekommer också under de följande åren med hjälp från malmöaktivisterna. 1985 stormade antirasisterna Kulturhistoriska muséet där en Karl XII-byst tillbeddes. Nassarna smet ut bakvägen. Den 13 april 1985 12.00 under en nazistdemonstration i Växjö var också dagen då ett tiotal nazister kolliderade med omkring 2500 Växjöbor och Danuta Danielsson (1947–1988), ”kvinnan med väskan” blev ikoniserad på ett foto när hon svingade mot ett naziskin. Fotot blev ”Årets bild” 1985 och kom senare att utgöra förebild till en skulptur av Susanna Arwin.

1988 startas Sverigedemokraterna genom en ytlig ombildning av det rasistiska och nazistiska Bevara Sverige Svenskt. Flera nazister – som SS-kommendanten Gustav Ekström – ingår i det nya partiet SD, och förarbetet utförs under mitten av 90-talet av ”de fyras gäng”: Åkesson, Jomshof, Söder och Karlsson, när de studerar i Lund och umgås på Malmö Nation och krogen Rauhrackel strax intill.

Den nynazistiska offensiven 1989-1991.

1989, 1990 och 1991 höjs temperaturen ytterligare genom att infiltrationen av skinheads och öppet nazistiska element i fackeltåget tilltar. Heil Hitler-hälsningar, hakkors, antisemitiska slagord och fylleri förekommer. Lagen om ”hets mot folkgrupp” fanns visserligen men hade då ännu inte börjat användas (!) trots att den instiftades redan 1948. Samtidigt bekostas massiva polisinsatser (200-600 man till en kostnad av 1-2 miljoner kronor) till tågets försvar och beskydd. Lund är i fortsättningen en belägrad stad den 30:e november, med polisfordon, helikoptrar, avspärrningar, passagekontroller, containrar i Lundagård och en närmast militär bevakning på gator och torg. Utegångsförbud och undantagstillstånd diskuteras och vissa affärsinnehavare stänger sina butiker. Domkyrkan har ömsom haft stängt, ömsom öppet denna dag beroende på den tjänstgörande prästens politiska åsikter; rasisterna tillåts ibland ha samling där. Kyrkan är påfallande trög i starten med antirasismen. Ibland framför man att ”kyrkan skall vara öppen för alla”, ibland stänger man portarna i protest mot nynazismen. (Klockringningen för ”fara” kommer först att användas i Jönköping i maj 2014 när nazistiska SvP demonstrerar där. Dock ändrade man sig under galgen och ringde verkligen ”fara” i klockorna 1 oktober 2015 när 3 Pegida-nazister samt Dan Park försökte demonstrera på Stortorget i Lund).

---

---

Fångvaktaren Lars Hultén i fackeltåget tillsammans med fulla och heilande nazi-skins som vrålar ”Lasermannen, skjut igen! Lasermannen, skjut igen!” Polisen blundar hårt och låtsas ingenting höra.

 

---

Rasisterna är på god väg att uppnå kontroll över gatorna mitt i Lund.

Kommunpolitikerna i Lund hävdar att man skall tiga ihjäl problemet och uppmanar ungdomarna att inte demonstrera mot rasismen (sic)! Ja, ibland saknar man ord när det gäller politiker. Polismästaren Sixten Månsson uppvaktas med blommor av sin f.d. klasskamrat Lars Hultén, som nu ägnar en stor del av sin tid åt att överklaga polisens och länsrättens beslut om fackeltåget.

Moderaten Gun Hellsvik talar sig varm för rasisternas ”demokratiska rättigheter” både i Lund och i Stockholm. Men, kan man stilla fråga sig, vad brukar nazisterna använda det öppna samhället och dess demokrati till? Jo till att överta den politiska makten och avskaffa demokratin så fort som möjligt och därefter börja sitt raskrig och sin utrotning av alla misshagliga. Här handlar det inte om några ”udda åsikter” utan om personer som applåderar Förintelsen och gärna skulle göra det igen om dom bara fick chansen. Vilket det är alla demokraters plikt att förhindra med alla medel. Vid denna tid rörde det sig ännu om en liten grupp men att vänta med att bekämpa nynazisterna tills de är så många att de kan sätta sina planer i verket vore både dumdristigt och inför framtiden oförlåtligt. Redan har 46 mord på politiska motståndare, kvinnor och invandrare utförts av svenska nazister sedan 1983, däribland på syndikalisten Björn Söderberg (1958-1999) och antirasisten John Hron (1981-1995). Och då är ändå inte Asonius och Mangs skjutningar inräknade. Men att påpeka detta ansågs överhövan opassande. Stackars, stackars fascister och stygga, stygga antifascister är den häpnadsväckande borgerliga ståndpunkten nu såväl som under det tidiga 1940-talet.

---

Björn Söderberg, John Hron mördade av nazister. Graffiti ”Lund nazistfri zon”, 1995.

 

---

Den politiska situationen i Sverige vid 1990-talets början var således mycket allvarlig. Nynazismen var kraftigt på offensiven, Ny Demokrati var på väg in i riksdagen, VAM (Vitt Ariskt Motstånd) terroriserade, främlingsfientliga Sjöbopartiet fick röster, den statliga rasismen tilltog, flyktingförläggningar brändes  ner varje vecka (ref: Rasistisk attack. SdS 20/8 2008, s. A8) och Lasermannen sköt prick på invandrare. Mellan 1990 och 1993 förekom 117 allvarliga attacker mot flyktingförläggningar och 497 rasistiska våldsbrott. Samtidigt genomgick Sverige den svåraste ekonomiska krisen någonsin, och som vi vet från 1930-talets depression är detta den bästa grogrunden för fascism. Dessutom gick en högervåg genom Europa i samband med kalla krigets slut. Att i det läget uppmana folk att tiga och förhålla sig passiva som borgarklassen gjorde var naturligtvis en helt livsfarlig politik. Säpo lyfte inte ett finger. Men det var inte alla som teg – tack och lov; för 1991 vänder historien blad här i Lund.

---

Mellan 2000-5000 lundabor i en fredlig och beslutsam blockad stoppar med sina kroppar fackeltåget 30/11 1991.

---

1991: En blockad på Södergatan understödd av danska antirasister hindrar med sina kroppar fackeltåget och polisen att passera. Den 30 november 1991 togs nazisterna och polisen på sängen. Nazisterna hölls borta från sin planerade marschrutt när 2 000-5000 motdemonstranter gick ut med budskapet till polisen att ”stoppar inte ni fackeltåget så gör vi det”. Polisen ger upp och fascisterna bussas iväg. Detta är första gången fackeltåget från Tegnérstatyn genom staden till Katedralskolan stoppas och det blir också i praktiken slutet på denna solkiga tradition. På kvällen – efter det att demonstrationen har avslutats – anfaller den frustrerade polismakten antirasister utanför Smålands Nation, vilket utlöser gatustrider. Det enda våld som utspelade sig inträffade alltså efter själva demonstrationen, när polisen sökte ta de hemvändande demonstranterna i ryggen på Kastanjegatan, trängde in dom i portgångar och gränder med hästar och därmed provocerade dem till att freda sig. Vilket de gjorde framgångsrikt; polisen tvingades fly därifrån hals över huvud. (Och det var inte sista gången; också 2008 fick polisen springande i full galopp rädda sig undan motdemonstranter).

---

 

---

Kronologi över händelserna 1991.

Följande inträffar:

16.30: Den antirasistiska demonstrationen samlas på Clemenstorget.

16.50: 150-200 danska omaskerade antirasister anländer till torget för att ansluta sig till demonstrationen.
17.00: Motdemonstrationen avgår med 2.000 personer.

17.30: Vid Mårtenstorget samlas Motdemonstrationen till Cristal Andinos salsarytmer och sånger.

18.00: De flesta skinheadsen anländer med tåg till Lund. De är 50-75 stycken, de flesta halvfulla småpojkar.
18.30: Cirka hundra skinheads samlas för att hylla Karl XII.

19.00: Karl XII-demonstrationen skall avgå, men polisen får samtidigt ett ultimatum från antirasisterna att om inte demonstrationen stoppas, så skall de göra det.

19.30: Antirasisterna tränger fram på Kyrkogatan, skanderande ”Stoppa rasismen här och nu!”

20.00: Barrikader byggs på Kyrkogatan. Poliserna står uppställda med hästar och sköldar i händerna litet längre bort.

20.30 Polisen har redan i princip beslutat sig för att Karl XII-demonstrationen inte skall få gå.

22.00 Karl XII-demonstranterna forslas bort i bussar till Malmö. Antirasisterna jublar, tänder bengaliska eldar och knallskott. Hela gruppen går snabbt därifrån. Och här kunde det hela slutat i frid och fröjd.

Men polisen ville annorlunda.

22.30: Polisen omgrupperar först till Mårtenstorget, därefter till Smålands Nation där några danska antirasister som velat chilla ner på puben siktats.

22.30: Polisen, som nu har nu fått 20 mans förstärkning och är 190 man, spärrar in antirasisterna på smågatorna runt Smålands. Situationen blir snabbt dramatisk. Hundar skäller, hästar stegrar sig och polisbefälen skriker: ”Framåt, framåt. Häng på nu. Kom igen för helvete.” Antirasisterna börjar då försvara sig med knallskott och stenar. En häst skenar. Polisen retirerar.

23.00-24.00: Småstrider rasar i stan. Till slut griper polisen 20 danska antirasister nere vid stationen som är avstängd. En rasande polisman går lös på en demonstrant medan hans kollega vrålar: ”Slå han, slå han! Ge han vad han tål!” Totalt 65 personer gripna. Ingen anhållen, ingen allvarligare skadad. Beskyllningarna om att motdemonstranterna skulle vara hemska våldsverkare var grundlösa.

Tidningen Arbetets reporter Maria Sehlin skriver 1/12 1991 så här (detta var före det nyliberala tidningsmonopolets tid):

Antirasister slog tillbaks på fredligt vis.

”Motdemonstrationen samlade tredubbelt så många som tidigare år. Långt, långt slingrade sig demonstrationståget med över 2000 personer mot rasism och nynazism i Lund i går kväll. Till glada salsarytmer, trummor och trumpeter, ekade ropen mellan husväggarna: Vi är många, vi är starka, stoppa rasismen nu! Upp till kamp – mot nazism och stöveltramp! Vilken styrka, vilken kraft det var i motdemonstranternas tåg! Att så många kan enas med sådan kraft var en imponerande upplevelse. /…/ Det var ett rekordstort gäng som hade mött upp för att visa medmänsklighet och sitt avståndstagande mot rasismen och flyktingfientligheten. Här syntes alla åldrar, framförallt var det studenter, men många både yngre och äldre hade slutit upp för att visa att de är antirasister. /…/ Förutom demonstranterna var det fridfullt på gatorna. Affärernas fönster lyste röda och vita och grangirlanderna som smyckade dom doftade jul. /…/ Det var kyligt men marschen och engagemanget värmde. /…/ Det är fantastiskt att så många ställer upp nu när rasismen blir vanligare – vi visar att rasismen inte får stå obesvarad, säger Martin Oscarsson från ”Stoppa rasismen” som är en av de många arrangörsföreningarna. Sångerna Guantanamera och frihetssången ’I natt jag drömde..’ är det sista jag hör innan jag lämnar torget.”

Detta är alltså det journalistiska ögonvittnets Maria Sehlins/Arbetets berättelse, och den skiljer sig som läsaren förstår markant från efterhandskonstruktionerna i Sydsvenskan,  Kvällsposten, Lundagård och den övriga högerpressen, liksom i den studentikosa högerprofilen Fredrik Tersmedens (en varm anhängare av fackeltåget enligt hans artiklar i Lundagård) tendentiösa wp-artikel senare.

Som entusiastisk förespråkare för 30 november i allmänhet och fackeltåget i synnerhet har f. arkivarien på AF Fredrik Tersmeden en intressant genealogi. Enligt forskaren Tobias Hübinette och andra källor var lågadliga släkten Tersmeden flitigt representerad i överklassnazismens kretsar före, under och efter kriget, bl.a. med Fru V. Tersmeden, Strandvägen 57, Sthlm.  https://tobiashubinette.wordpress.com/2016/03/20/sd-ostermalm-extremhogern/  I den mycket omfångsrika och systematiska ”Den Svenska Nationalsocialismen, medlemmar och sympatisörer 1931-1945””, Carlssons 2002, förtecknas Agronom S B Tersmeden, Hedensborg samt kapten H. Tersmeden (aa s. 285). Och Karl N. Alvar Nilsson nämner i standardverket ”Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet” (nyutgåva på Federativs 2017) aa s. 131, en ”Överste Tersmeden” (troligen Carl T. som också förekommer hos Hübinette aa s. 225) som ordnade med nazistisk finansiering och höll kontakt med det tyskvänliga svenska hovet, men släktnamnet dyker också upp på andra håll i pronazistiska sammanhang, särskilt från 1938 och framåt, som Jaques Tersmeden, Uppsala i samband med SSS 1941 (http://www.tobiashubinette.se/sss.pdf) och P. Tersmeden, stadsombudsman, Ulrikagatan 5, Stockholm.

Betydelsen av 30 november 1991.

1991, i samband med den nynazistiska offensiven i Sverige, bestämde sig alltså en bred antirasistisk koalition för att stoppa marschen. Man genomförde en blockad på Stora Södergatan mot fackeltågets marschriktning, med barrikader och tillresta BZ-aktivister från Danmark. Polisen gav upp och fackeltåget inställdes. Detta blev i praktiken slutet på Karl XII-firandet den 30 november som numera istället räknas som en antirasistisk märkesdag i Lund. På platsen för det som utspelades 1991 placerades tio år senare en s.k. stolperstein, ett minnesmärke av keramik i gatubeläggningen med texten ”Här stoppades rasismen 1991-30-11”. Det höll i några år, men idag har det bytts ut mot en mässingsplakett.

Lund hade nu blivit en nazistfri zon som en av de första städerna i landet. 1991 var givetvis en stor seger och ett genombrott för den antifascistiska rörelsen i hela Sverige. Även på andra orter sporrades aktivisterna att fortsätta kampen, så t.ex. blev Karl XII-firandet i Stockholm också orsak till massiva motdemonstrationer, och antifascisterna i Göteborg hade ävenledes framgång i att bekämpa den nynazistiska offensiven. Det var ett trendbrott i en utveckling som kunnat bli mycket farlig, och det är numera vedertaget att detta trendbrott var antifascisternas förtjänst. Inte kommunens. Inte polisens. Inte medias. Och framförallt inte Säpos som för ovanlighetens skull förhöll sig fullständigt passiv. Den lyckade aktionen fick stort genomslag också i utlandets press, som noterade detta datum som en brytpunkt i utvecklingen av den antifascistiska kampen.

Även 1992 och 1993 fick motdemonstrationerna i Lund till följd att novemberföreningen ställde in sitt fackeltåg. 30-novemberföreningen under ledning av Lars Hultén har i stället för detta fackeltåg genom den centrala staden kvällstid fått nöja sig med att i en mindre grupp spatsera från Lunds domkyrka till Monumentsparken i stadens utkant. (Monumentet i Lund var egentligen ett freds-monument som vid sin tillkomst 1876 stöddes av Lunds progressiva befolkning och är därmed raka motsatsen till 30-novemberföreningen. Det är alltså fred och försoning, inte Sveriges blodiga seger över Danmark 1676, som är monumentets budskap).

Den fredliga och beslutsamma blockaden 1992 t.v. samt polisen och nassarna  t.h.

---

Kommunen fegar ur.

Från Lunds kommuns sida valde man inte att tillsammans med sin befolkning aktivt söka stoppa nazismen, en linje som Salems kommun följt tills dess att den nazistiska Salemmarschen upphört 2012 (samma år som Järnrörsskandalen i SD) och som Jönköpings kommun gjorde tills SvP slutade demonstrera där 2015. I stället satsade Lunds kommun från och med nu på offentlig ”underhållning” 30 november till avsevärda kostnader. Knappast någon lundabo fick del av denna underhållning antingen eftersom man glömt att utannonsera den eller därför att folk inte lät sig distraheras när hotet från nazisterna på gatan var så konkret och överhängande. Lundaborna slöt i stället i flera tusental upp bakom antirasisterna. Den avledande manövern lyckades alltså inte; Lundaborna demonstrerade mot fackeltåget i stället. Att kommunen reserverat alla offentliga torg och platser denna dag för att hindra de mobila och flexibla antirasisterna fick inte heller någon betydelse – som de hjältemodiga byråkraterna säkert trodde att det skulle få. Kommunen ser antifascisterna som ett större problem än nazisterna och försöker på olika sätt, bl.a. med feta kommunala anslag och i samarbete med polisen värva över Lunds ungdomar från den antirasistiska rörelsen t.ex. genom aktiviteterna på Wickmanska Gården. Det går inget vidare.

Kommunal ”underhållning” 30/11 inför tomma läktare.

---

1992: Ytterligare en helt fredlig men mycket beslutsam blockad under en dryg timmes tid på Södergatan i riktning mot fackeltågets demonstrationsväg slutar 20.40 den 30/11 1992 med att rasisterna ger upp och avlägsnar sig tillsammans med polisen. Motdemonstrationen avviker på en given signal från den av polisen anvisade marschvägen, svänger snabbt in på Södergatan söderifrån och stannar upp vid H&M. En högtalarbil (No Pasaran! No Pasaran!) är centrum i blockaden, som effektivt fyller hela gatan och båda trottoarerna utanför H&M, där 30 novembertåget tänker sig att passera en timme senare. Taktiken lyckas, nazisterna får åka hem utan att ha tågat, jubel- och visselkonsert utbryter och en raket lyser upp himlen. ”Vi stoppade dem!” lyder förstasidesrubrikerna nästa dag. Så var det, och den rasistiska rörelsen hade nu drabbats av ett rejält bakslag över hela landet. Arrangörerna var Stoppa Rasismen i Malmö, Iranska invandrare och flyktingars råd, Elevkampanjen, Fedayi-föreningen, Offensiv, Kafé Rödluvan, Socialistiska Partiet, Ungsocialisterna, Iranska Demokratiska Föreningen, Iranska Barn- och Ungdomsföreningen, 17 maj-studiecirkeln, RKU, Ung Vänster Skåne samt SAC Lund.

1992: Sthlm. I 1992 års 30-novembermarsch till minne av Karl XII deltog flera maskerade, uniformerade och hakkorsprydda nazister från Vitt Ariskt Motstånd (VAM). Dessa agerade som livvakter när partiledaren Anders Klarström (SD) lade ned en krans vid Karl XII statyn i Kungsträdgården i Stockholm.

1993 var polisen fler än antifascisterna – 1300, vilket var svenskt rekord dittills. Kostnaden blev nio (9) miljoner, även det ett rekord. Hultén var närvarande, vilket bl.a. Helene Lööw påpekat; att där bara fanns antifascister och poliser är alltså en missuppfattning, medvetet eller omedvetet. Däremot passade polisen på att ge betalt för gammal ost med ett smärre blodbad mitt i natten. Polisen red rakt över de sittande fredliga demonstranterna med sina hästar och var ovanligt brutala, övergreppen är väl dokumenterade. Uppemot 500 demonstranter omhändertogs; den största massarresteringen före Göteborgsskandalen 2001, och aktionen användes av polisen som en förövning just inför Göteborg. Den 23/8 2014 i Limhamn användes sedan nedridning av demonstranter på nytt med ännu värre skador som följd. Många skadades alltså allvarligt redan 1993. Det antifascisterna lärde sig av detta till nästa gång (och till Göteborg 2001) var att en fredlig, sittande icke-våldstaktik inte fungerar mot en aggressiv och övertalig polismakt. Något fackeltåg genom centrum blev det emellertid inte den gången heller.

---

1993 bildas också AFA, Antifascistisk Aktion, efter förebild av den tyska motståndsrörelsen under kriget 1932 (bilden ovan) och som en reaktion på nazistoffensiven, den tilltagande främlingsfientligheten och polisvåldet. Hur Sverige skulle sett ut idag utan AFA törs man knappt tänka på. Nazisterna var starka vid denna tid, men tack vare AFA, Expo, RF, IRM och andra prodemokrater kunde de slås tillbaka under de närmaste åren. (Alltsedan dess finns det också en alert beredskap hos antirasisterna i hela landet om nassarna skulle dyka upp igen 30 november, 1:a Maj, på Nationaldagen eller i något annat sammanhang). Under 2010-talet kom motdemonstrationerna att samla tiotusentals.

1993: Robert Vesterlund, ordförande i SDU, Sverigedemokraternas ungdomsförbund, anhålls tillsammans med två skinnskallar med en skarpladdad handgranat under Gudrun Schymans första maj-tal i Kungsträdgården.

(Idag är förmodligen fascismens katalysator Sverigedemokraterna ett större hot mot landet än de nazistiska smågrupperna; tack vare de övriga partiernas flathet har vi nu som bekant fascister i den svenska riksdagen och i vissa kommuner i Dalarna och Skåne. Det återstår dock att se om nazister lyckas etablera sig kommunalt; hittills har det emellertid varit ett fiasko och i maj 2015 upplöstes Svenskarnas Parti (SvP). Den nazistiska Svenska Motståndsrörelsen SMR, numera NMR, har kuppat sig in på SD:s öppna listor i Dalarna, men kommer antagligen inte att kunna behålla platserna i längden då reglerna för öppna listor kommer att förändras.

2017 och 2018 trakasserade NMR Almedalsveckan, vilket fick Justitieministern att föreslå ett nazistförbud. T.om. borgerliga debattörer som Isobel Hadley-Kamptz anser numera att ”AFA har en poäng, eller två” och den amerikansk-judiska Förintelseöverlevaren Barbara Roose har också uttalat ”att den antifascistiska rörelsen växer får mig att känna mig trygg”).

---

1994. ”Ljusets natt” proklameras av kulturnämnden med mönster från Kulturnatten. Kommunen vill på detta sätt ta äran åt sig av att 30 november normaliserats; emellertid är kampen redan utkämpad och vunnen av antirasisterna. Kulturhistoriska Museet håller en retrospektiv 30-novemberutställning. Ett tåg mot ”Kristallnatten” den 9/11 1938 och mot Israels ockupation av Palestina börjar samla folk, och antirasismen har under 90-talets slut äntligen blivit mainstream i hela Lunds befolkning – möjligen med undantag av Lunds Kommun och polisen.

Lars Hultén (1943-2017) (i studentmössa) med nazisterna och SD-grundarna Gustaf Ekström (till hälften dold av Tegnérstatyn) och Gösta Bergquist (med rutig halsduk) vid 30 novemberfirandet i Lund 1994, samma år som Åkesson gick med i partiet.Foto: Jonn Leffmann Creative commons 3.0/ ETC.

---

1995 – 2005 förde 30-novemberföreningen en synnerligen tynande tillvaro. 1997 bildas Svenska Motståndsrörelsen, SMR (senare NMR) ur terroristgruppen Vit Makt. Det minimala Nationaldemokratiska Studentförbundet Lund, NDL, som var mer eller mindre aktivt c:a 1996-99, huvudsakligen bestående av vad som sedermera kom att kallas ”de fyras gäng” i SD, blev också bortschasat från Tegnérsplatsen vid något tillfälle (deras egen version av detta pseudofirande är inte tillförlitlig). Nazistiska Nationaldemokraterna bildas 2001 som en utbrytning ur SD, men samma år var det också 10-årsjubileum i Lund för den antirasistiska segern. 2002 bildas Revolutionära Fronten, RF. Inga fackeltåg förekom heller under denna period, utan man inskränkte sig till en hastig kransnedläggning vid Tegnér-statyn eller på Norra Kyrkogården, men där blev man vanligen bortjagad och snabbt och effektivt av med sina kransar. Vissa år ställdes allt firande in. Det föreslogs bl.a. av polisen att rasisterna skulle få gå en runda på en fotbollsplan långt utanför staden, ett originellt förslag för att komma från polishåll och något som antirasisterna inte hade motsatt sig. Så blev det emellertid inte och kanske just därför. Tegnér själv brukade hålla den svartröda fanan medan antirasisterna patrullerade Tegnérsplatsen.

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

 

---

2007. Med början 2007 hade nazisternas aktiviteter dock tillfälligt tilltagit. Den 30 november detta år var både antalet Karl XII-firare och motdemonstranter ovanligt högt. Det var också första året sedan 30 novemberföreningens grundande som ledaren, Lars Hultén, var frånvarande.

En sista sammandrabbning nazister – antifascister.

2008. Inför den 30 november 2008 hade två hardcore nazistiska organisationer, Info 14 och Fria nationalister,  futilt planerat att återupprätta Karl XII-marschen genom Lunds centrum. Polisen hade gett tillstånd för en nazidemonstration genom Lundagård och norrut. Lars Hultén var inbjuden att tala vid Monumentet. Flera lundabor skadades när polisen gjorde chock utanför Centralen till nazisternas välbehag. Två tusen motdemonstranter med organisationen Lundabor mot rasism lyckades dock genom en rörlig gerillataktik med snabba blockader och barrikader helt förhindra nazisterna att gå in i centrum, och de fick i stället halvspringande ta sig till och från Monumentet på omvägar under bombardemang av ägg och tomater. Det hela påminde mest om SDU:s snöpliga 12 minuters marsch i Malmö 2011, då slipsfascisterna i SD var mer framträdande än 1990-talets nazister. Det blev inget återupprättande av fackeltåget utan ett fullskaligt nazifiasko och en naturlig slutpunkt för Karl XII i Lund.

Ibland går det inte riktigt som polisen planerat; att jaga bort demonstranter i detta fall.

---

Kronologi över händelserna 2008.

Inför den 30 november 2008 hade alltså nazisterna planerat att återupprätta fackeltåget genom Lunds centrum.

12.00: En motdemonstration av Ung Vänster började vid Domkyrkan. Lars Hultén var inte heller detta år närvarande.

14.30: Ett 50-tal nazister ankom till Lund C där ett par tusen ur koalitionen ”Lundabor mot rasism” och en stor polisstyrka samlats.

14.42: En konfrontation mellan polis och nazister å ena sidan och motdemonstranter å den andra uppstod  då polisen gjorde chock. Motdemonstranterna bygger rörliga barrikader på flera ställen och utkämpar gatustrider mot polisen under flera timmar. Ett hundratal motdemonstranter greps av polisen och släpptes i Flädie. Motdemonstranterna lyckades hindra nazisterna från att gå in mot centrum och de fick i stället gå upp mot Monumentet utanför stan och tillbaka på omvägar, genom barrikader som byggts av motdemonstranter. Nazisterna bombaderas längs med vägen med ägg och diverse andra föremål och kastar brinnande facklor mot motdemonstranterna.

19.50 lämnade nazisterna Lund med tåget mot Helsingborg, och motdemonstrationen upplöstes.

Det förefaller osannolikt att nazisterna begett sig till Lund utan löfte om att polisens bodyguards skulle ställas till deras förfogande. Vad stenar och andra tillhyggen beträffar, säger Aftonbladet i sammanhanget att

”Det är nassarna som beväpnar sig, eftersom de är rädda för den antirasistiska opinionen. De antirasistiska demonstranterna har alltid stormat mot fascisterna i stort sett helt obeväpnade och skrämmer dem, kanske just därför, alltid på flykten – om inte polisen står i vägen”.

Många ögonvittnen upprördes över polisbrutaliteten. Agne Ziethén som bor på Spolegatan i Lund förvånas över polisens agerande mot motdemonstranterna.

”Jag har sett från mitt fönster och jag har pratat med poliser. Min övertygelse är att de spär på konflikten. Det handlar om en ren maktdemonstration från deras sida. Det rör sig om unga människor. De ska inte behandlas på det viset”,

säger Agne Ziethén. Den obehagliga förklaringen är av allt att döma att det råder ett sorts politiskt-socialt samförstånd mellan polisen och rasisterna; hänvisningarna till yttrandefriheten är mest en nödtorftig dimridå (Se: Krönika #88). Men den lundensiska allmänhetens mångtaliga uppslutning i motdemonstrationen visar också på att idén om ett nazistfritt Lund (vilket kräver fortsatt övervakning) nu har fått en stabil folklig förankring. 2009 bildas förbundet Allt åt Alla i Malmö.

I Borlänge 1/5 2016 blev Tess Asplund  stående i marschvägen mot uniformerade medlemmar av NMR med högburet huvud och knytnäve i luften. Bilden gjorde henne till en global symbol för kampen mot rasism.

.

Den efterföljande debatten.

Händelserna 1991 och 2008 har utlöst en livlig debatt om hur samhället bäst bekämpar främlingsfientlighet och högerextremism. Ett videoreportage av Jens Hilner visar hur polisen mer än gärna skyddar nassarna. Den konservative historikern Kim Salomon menar i Sydsvenskan att ”tystnaden är det bästa vapnet” gentemot nazisterna, medan etikforskaren Ann Heberlein genmäler att ”tystnaden är ett vapen utan udd. De är många, de kan bli farliga och de behöver bemötas/…/ Det finns dock saker som inte får sägas: att hävda den ariska rasens överlägsenhet framför andra tillhör det jag aldrig mer vill höra”. Ett ögonvittne 2008 är inne på samma linje: ”Människors lika värde måste i detta fall gå före yttrandefriheten.” Salomon vill i sitt inlägg jämställa nazismen med ”vilka åsikter som helst”. Men, påpekades det i en replik,  Auschwitz var en åsikt som materialiserades i handling och vårt ansvar är att se till att det aldrig händer igen.

På högerhåll har man föga överraskande försökt att flytta fokus från fascisterna till antifascisterna. Ibland har man försökt göra gällande att fascister och antifascister är precis samma sak, trots att de är som materia och antimateria. Både Sydsvenskan, Lundagård och Fredrik Tersmeden (Se. K.A.Nilsson 2017, aa och Tobias Hübinette aa.) på sv.wikipedia.org har sökt prångla ut lika-kålsupare-idéer och vilseledande borgerliga beskrivningar av 30 novembers historia, men dessa har inte haft något genomslag eftersom dom överensstämmer så dåligt med verkligheten och med de många ögonvittnenas berättelser. I stället för argument höjer man rösten och upprepar för femtielfte gången i falsett faktoider om ”våldsvänstern”. Nu finns det inga antirasister eller autonoma som ”tycker om våld” i sig, men man ser det som ett jämförelsevis större ont att inte göra motstånd mot rasism och fascism och förhålla sig passiv. F.d. AFA-aktivisten och författaren Salka Sandén fångar situationen i ett nötskal:

”Antifascistiskt arbete är inte roligt nej, och inte fint. Det är väl ungefär som att gå ut med soporna, det är inte roligt och man blir själv smittad av lukten. Men skulle man aldrig göra det skulle det till slut inte gå att bo i huset”. (Deltagänget, 2007. s. 61).

Icke-våld, ”vita overaller” och civil olydnad är en bra metod som kan användas när situationen passar den. Men inte mot nazister. De kristna pacifisterna Syskonen Scholl delade ut flygblad mot de tyska nazisterna under andra världskriget och blev omedelbart brutalt halshuggna. Först när hela världen tog till vapen mot nazismen kunde den krossas, och i princip detsamma gäller nynazismen i vår tid. Antifascism är alltid självförsvar. Antifascistiskt självförsvar är legitimt och nödvändigt. Fascismen skall avslutas – innan den avslutar alla oss andra.

Demonstration utanför rättegången i München 2013 mot Nationalsozialistischer Untergrund, NSU, som mellan 2000 och 2007 mördade 10 invandrare i Tyskland, liksom VAM, Ausonius och Mangs härjningar i Sverige strax innan. Sedan 1990 har 150 människor mördats av den högerradikala rörelsen i Tyskland (AB 2/9 2013).

Den liberale historikern Fredrik Persson har i ett kåseri i Sydsvenskan framfört åsikten att folket inte självt ska få skriva sin historia — det ska experterna ta hand om. Men nu finns det ingen värderingsfri historia och inga värderingsfria historiker. Den statliga propagandamyndigheten ”Forum för Skevande Historia” och ”Samtalskompassen” är aktuella exempel, men det har i alla tider funnits historiker som gått Maktens ärenden. (Skräckexemplet här brukar vara CIA-betalde amatörhistorikern Robert Conquest).

När det gäller 30 november råder inga oklarheter. Om man verkligen vill ge en rättvisande bild så låter det sig göras av vem som helst. Alla källor kan kontrolleras, det finns ingående filmdokumentation och de centrala händelserna är till och med klockade; vi har numera dessutom tillgång till inside information från alla håll inklusive polisprotokollen, något som historikerna Andrés Brink Pinto och Johan Pries visar i standardverket ”Trettionde november – kampen om Lund 1985-2008”, Pluribus 2013. Den beskrivning av händelseförloppet som här föreligger har en klar fördel i sammanhanget: den är inte en borgerlig förvrängning utan en autentisk dokumentation på stabil demokratisk och antirasistisk grund. Den kommer därför att överleva den borgerliga historieförfalskningen.

Slutet

2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 (och troligtvis också framledes) kom inga nazister alls till Lund den 30:e november, och därmed heller inga motdemonstranter. Polisen höll sig också på mattan och friden härskar numera i innerstaden. Allting tyder på att detta av lundaborna så hjärtligt avskydda ”Karl XII-firande” är ett avslutat kapitel. Fackeltåget är nerlagt. Och om någon tidigare tvivlat det minsta på vikten av antifascistisk kamp så lär massakern i Utöya/Oslo 22/7 2011 utförd av den islamofobe högerextremisten Anders Behring Breivik eller högerextremisten Anton Lundin Petterssons rasistiska skolmord 22/10 2015 ha fungerat som en väckarklocka.

Den 30/11 2011 var det 20 år sedan Karl XII-manifestationen stoppades och det har tusentals antirasistiska lundabor firat varje år sedan dess. Det tog det radikala Lund 135 år sammanlagt att få slut på denna cirkus, men det var det värt. Kom därför ihåg: antifascistisk kamp lönar sig i längden! När fascismen och rasismen nedkämpats kan vi vända dem ryggen och fortsätta den större kampen mot Staten, Kapitalet och nyliberalismen för ett frihetligt socialistiskt samhälle med alla människors lika värde.

– Staffan Jacobson, fil. dr.

_________________________________________

Fotnot: Jag har koncentrerat mig på Lund i denna artikel, men kampen pågick också på andra håll 1991. Den som vill veta mer om 30 November i Stockholm kan t.ex. läsa AFA-historiken här: https://anarchyisorder.wordpress.com/2018/06/07/afa-historik/

Källförteckning

Böcker

AFA Danmark: Vi tilstår - Antifascistisk Aktion 5 år. 75 s. Kbh 1997. ISBN 87-966431-1-8
AFA Danmark: Att knuse fascismen - Fascisme og antifascisme i det nye årtusinde. Kbh 2012.(Bl.a uppgiften om 5000 deltagare i motdemonstrationen 30/11 1991 i Lund).
AFA Sverige: Historik 1980-1998. https://antifa.se/historik/ 
Alkarp, Magnus: Fyra dagar i april. Påskkravallerna i Uppsala 1943. Historiska Media 2013.
Almgren, Birgitta E. (2005). Drömmen om Norden - nazistisk infiltration i Sverige 1933 - 1945. ISBN 91-7203-680-X
Brink-Pinto, Andrés/Pries, Johan: Trettionde november. Kampen om Lund 1985-2008. Pluribus 2013.(Standardverket). 
Birshall, Sean: Beating the Fascists. The untold story of Anti-fascist Action. Freedom Press 2010.
Blom, K. Arne (red): Student i Lund 1970-79. (S.71 om Hulténs egendomliga kårvalskampanj 1971).
Bojerud, Stellan (2010). Nazismen i Sverige 1924 - 1945. ISBN 97891-85705-29-0
Boldt-Christmas, Emil: Voro vi neutrala?.1946.
Brunner, Ernst:  Carolus Rex. 2005.
Carlsson, Holger: Nazismen i Sverige - ett varningsord. Federativs 1942.
Clinell, Bim: ''Demokratins förgörare''. Demokratiutredningens skrift nr 28, 1999. 
De Autonome. En bog om og af den autonome bevægelse. Autonomt Forlag, Kbh 1995. ISBN 87-985027-0-0
Deland m.fl.: Det vita fältet. Samtida forskning om högerextremism. Uppsala 2010.
Deland, Mats; Westin, Charles (2007). Brunt! - Nationalistisk & nazistisk mobilisering i vår närmaste omvärld under efterkrigstiden. ISBN 978-91-85677-53-5
Englund, Peter: Poltava. Atlantis 1988.
Fredrickson, George M.: Rasism. En historisk översikt. Historiska Media 2005.  
Fryxell, Anders: Karl den tolftes historia. I: Berättelser ur svenska historien. Sthlm 1823-79
Hübinette, Tobias:"Den svenska nationalsocialismen - medlemmar och sympatisörer 1931-45". 
Hübinette, Tobias: "SD på Östermalm". https://tobiashubinette.wordpress.com/2016/03/20/sd-ostermalm-extremhogern/
Jämte, Jan: Antirasismens många ansikten. Statsvetenskapliga institutionen, Umeå Universitet 2013. (Ur ett Stockholmsperspektiv; det handlade 30 november om att hindra skinsen att nå Karl XII-statyn, vilket lyckades flera gånger under 1990-talet.)
"Liberala högerprofilen:'Snart måste etablissemanget nog börja inse att AFA hade en poäng' ". https://aktuelltfokus.se/liberala-hogerprofilen-snart-maste-etablissemanget-nog-borja-inse-att-afa-hade-en-poang/Liljegren, Bengt: Karl XII i Lund. När Sverige styrdes från Skåne. Historiska media, Lund 1999.
Lööw, Hélene (2004): Nazismen i Sverige 1924 - 1979. ISBN 91-7324-684-0
Lööw, Hélene (1998):  Nazismen i Sverige 1980 - 1997. ISBN 91-7324-595-X
Lööw, Hélene (2015): Nazismen i Sverige 2000 - 2014. ISBN  9789170378188
Lööw, Hélene (2010): ”Sverige 1920-90 : nazister på marsch”. Populär Historia (nr. 9): sid.   20-29. ISSN 1102-0822.
Nilsson, Karl K. Alvar: ’’Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet’’ Federativs, Sthlm 2000. ISBN 91-86474-34-0 s. 99.Nyutgåva på Federativs 2017, s. 131.
Nerman, Ture: Sverige i beredskap.1942.
Oredsson, Sverker: Lunds Universitet under andra världskriget. Lund 1996. "30 novemberföreningen...ett gemensamt företag för Lunds Nationella Studentklubb och de nazistiska studentföreningarna". Oredsson aa, s. 44.
Oredsson, Sverker: Orsakade Karl XII stormaktsväldets fall? (Med en timeline över kungens levnad). Populär Historia 5/1998.
Sastamoinen, Armas: Hitlers svenska förtrupper.1947.
Sandén, Salka: Deltagänget. Vertigo 2007.
Svensson, Bo S.: Likgiltigheten är farligast. Om nynazism i dag. Brutus Östling, 1984.
Svensson, Per: Vasakärven och järnröret : Om den långa bruna skuggan från Lund. Weylers förlag 2014.
Ulvenlöv/Palm/Larsson:Utan ånger - Gustaf Ekström, SS-veteranen som grundade Sverigedemokraterna, Vaktel förlag 2017.
Voltaire: Histoire de Charles XII. (1731) Lequine Libraire, Paris 1820.

Tidningar, tidskrifter, etermedia, webmaterial
Englund, Peter: Om 30 november. http://www.peterenglund.com/textarkiv/karlXII.htm Englund, Peter Sanningen om Karl XII:s död. Populär Historia 29 november 2018. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/sanningen-om-karl-xii-s-dod
Englund, Peter: Sanningen om Karl XII:s död. Populär Historia 29 november 2018. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/sanningen-om-karl-xii-s-dod
En hjälte i rök och damm? Göran Hägg tittar närmare på Karl XII-bildens historia. AB kultur 10/8 2005. (Mycket avslöjande historisk genomgång som rekommenderas alla Karl XII-nostalgiker!)
Aftonbladet 19/12 1997.
Arbetet 10/11 1971, 27/11 1989, 7/12 1989, 1/12 1991, 2/12 1991, 5/12 1991.
Bevara Sverige Svenskt. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bevara_Sverige_Svenskt
Dackekuriren 4/1991, s. 20-21
Expo  Helene Lööw: Dagen då man möter fienden. Expo 2008.(Intressanta uppgifter om Karl XII-firande i andra delar av landet). http://expo.se/2008/30-november---dagen-da-man-moter-fienden_2375.html
Expo 2008/4: Nazisternas våld. "Under de senaste 25 åren har 23 människor dödats av personer som fostrats i den nazistiska rörelsen.
"Här är nazisterna som begått mord". Expressen 21 nov 2008. (Förteckning av nazistiska mord 1983-2008; Asonius och Mangs skjutningar ej inräknade.)
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1377288/har-ar-nazisterna-som-begatt-mord 
Info 14: ’’Inför 30 november i Lund’’. http://www.info14.com/2008-11-14-30_november-demonstration_i_lund.html. 
Kvällsposten 1/12 2008.
Konst & Politik: ''Politiskt våld 1983-2012''. (Sammanställning från olika källor om 35 nazistiska mord i Sverige).
Konst & Politik: Hets mot folkgrupp - en tandlös lag.https://anarchyisorder.wordpress.com/2017/02/24/hets-mot-folkgrupp-en-tandlos-lag/
Lundaliv, Nov. 1992, s. 19. (Intervju med Lars Hultén: "Jag är rasist"
Sverigedemokraternas brokiga historia i Lund (Lundagård 12/12 2018). https://lundagard.se/2018/09/08/sverigedemokraternas-brokiga-historia-i-lund/Skånska Dagbladet 27/11 1990, 2/12 1991, 19/9 1992. ’’Det här är nazister’’.
Lööw, Helene: Nordens kravallafton.Expr.2018.http://www.gp.se/kultur/kultur/s%C3%A5-blev-30-november-nordens-kravallafton-1.4000059 Sydsvenskan  6/12 1988, 2/12 1989, 5/11 1990, 19/11 1994, 29/11 2004, 30/11 2004, 20/8 2008, 3/11 2008.
Ann Heberlein:''Tystnaden är ett vapen utan udd.'' Sydsvenskan 5/11 2008. http://sydsvenskan.se/kultur/article396243/Tystnad-ett-vapen-utan-udd.html 23/11 2008 , 24/11 2008. 
Fredrik Persson: Minnena av 30 november. http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article283500/Minnena-av-30-november.html 
SVT/Sydnytt  ’’150 personer omhändertagna i Lund’’ http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33782&a=1330302&lid=puff_1330357&lpos=lasmer]] 
Motkraft: ’’30 november Lund/Stockholm:Liveuppdatering’’ http://www.motkraft.net/nyheter/3334 
Yelah  http://www.yelah.net/arkiverad/30nov1126 
Johan Thelaus: Antifascistisk 30 november i Lund (Yelah 2001).
Historisk seger för antirasisterna. Offensiv 977. 2/12 2011 (Om 30/11 1991 i Stockholm: nassarna nådde inte fram till Karl XII-statyn. Motdemonstranterna stod i vägen!)).
''30 November 1993: När 1300 poliser skyddade Lars Hultén''. Mitt Lund. http://mittlund.wordpress.com/2013/11/11/30-november-1993-nar-1300-poliser-skyddade-lars-hulten/

Övrigt

Anti-racist plan to stop the nazis. http://whitelocust.wordpress.com/2008/11/30/lund-anti-racists-plan-to-stop-the-nazis/ (Engelsk artikel om 30/11 1991 och 2008.)
Flygblad "Nej till polisvåld!" 18/12 1993.
Barbara Roose, Förintelseöverlevare, om Antifa: http://www.yesmagazine.org/peace-justice/im-an-80-year-old-holocaust-survivor-antifas-arent-scary-neo-nazis-are-20170925
Järnrörsskandalen. sv.wikipedia.org.
Hellander, Adolf: "När Karl XII:s staty aftäcktes" I: Stockholmstyper. 1908, s. 130-133.
Hets mot folkgrupp. http://sv.wikipedia.org/wiki/Hets_mot_folkgrupp
Hedström,Peter/ Müller,Tim: Right-wing populism and social distance towards Muslims in Sweden – Results from a nation-wide vignette study, 2014. Forskningen visar att de flesta som röstar på rasistiska partier gör det av samma skäl, som gäller för alla partier: väljarna uppskattar partiets politik, i detta fall (SD) specifikt rasismen. Detta enligt statsvetarna Wouter van der Brug, Meindert Fennema, Sjordje van Heerden och Sarah de Lange (Amsterdams universitet), som stödjer sig på ett flertal internationella studier (Ref.: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2821530-henrik-arnstad-fem-myter-om-sd-och-invandringen).
Hilner, Jens om 30 november 2008 i Lund. Hur polisen skyddar nassarna.http://www.youtube.com/watch?v=66wSUeXka1c 
Jacobson, Staffan: Politiskt våld 1983-2017.https://anarchyisorder.wordpress.com/2014/06/18/politiskt-vald/
Motkraft.net: Lund: Tusentalet lundabor mot rasism. (30/11 2008).http://motkraft.net/2008/12/02/3338/Nazistmarschen. http://www.socialisterna.org/offensiv/arkiv/624/nazistmarschen.html(Om den nazistiska Salem-marschen och 30/11 1991).Nylander, Bo: ”Where did all the fascists go?” Fil.kanduppsats, Inst. för Statsvetenskap, Lund 2010.
Persson-Lahusen, Fredrik: Tysk blindhet för nazimord. AB 2/9 2013. Strindberg, August: Carl XII. Skådespel i fem tablåer. Sthlm 1901.("Så här ser väl hela riket ut!... En ruin, en skräphög - och ett ruttet äpple i toppen..."). 
Strindberg, August: Faraondyrkan. Afton-Tidningen 29/4 1910. 
Böök, Fredrik: Esaisas Tegnér. Del 1-2. Bonniers 1946.
Tv-Stop http://www.casttv.com/video/5d5kpu/30-november-lund-1991-report-video(Videoreportage av danska TV-stop om 30 november 1991 i Lund. Antirasisternas seger över nassarna och polisen, polisens vedergällning efter demonstrationens avslutande.)Tegnér, Esaias: Carl XII.(Panegyrik). http://sv.wikisource.org/wiki/Kung_Karl,_den_unge_hj%C3%A4lte Per Svensson: Vad är det som är ruttet i Lund? (Om det antisemitiska kårmötet 6 mars 1939, SD:s bildande på Malmö Nation mm.) http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/per-svensson-vad-ar-det-som-ar-ruttet-i-lund/ 
Tullgren, Carl & Marcus Nilsson: ”30:e November - dagen som delar Lund”. Inst. för Statsvetenskap, Lund 2010. http://lup.lub.lu.se 
Mordåtalad 38-årig nynazist inför rätta i Tyskland. (Om Beate Zschäpe och NSU som begått 10 mord på invandrare mellan 2001 och 2007). SR Ekot  http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5523521 Anders Behring Breivik http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Behring_Breivik Schön, Bosse: Nazisterna som skapade SD. Etc.se 2014.http://www.etc.se/inrikes/nazisterna-som-skapade-sverigedemokraterna Historieuppropet mot statlig kampanjhistoria med c:a 500 undertecknade historiker och forskare: "Regeringen gör historia till ett ideologiskt slagfält". DN 2 april 2008. http://www.historieuppropet.se/ – samt intervjuer med ögonvittnen 1991 och 2008. 

Källkritisk anm.: 30 november har inte varit en "studenttradition" efter 1921, något som ofta missuppfattats. 
Minnesmärket på Stora Södergatan består inte "av en gatsten" (lapidofili eller lapidofobi här?) och 30/11 1993 var inte 30-novemberföreningen "frånvarande"
som den tendentiösa och partiska wp-artikeln i ämnet (illustrerad med en leende Lars Hultén) påstår. http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII-firande_i_Lund, 
där man också envetet vägrar förteckna Pinto/Pries standardverk om 30 november i litteraturlistan. Smärre faktafel av denna art kan fungera som varningssignaler: det som är fel i detaljerna kan också vara det i helheten.
Så t.ex. verkar i synnerhet de liberala skribenterna ha svårigheter med att 
skilja demokratins fiender från dess vänner.