Recension: Mao Zedong Revisited.

 

---

 

Succéboken av Chang/Halliday ”Mao-Den sanna historien” (2005) sågas jäms med fotknölarna som en hysterisk hatpolemik utan historiskt vetenskapligt värde i antologin ”Var Mao verkligen ett monster?”, Oktoberförlaget 2017. Detta verkar riktigt, Chang/Halliday  påminner i metodiken alltför mycket om ”DaVinci-koden”. Antologin innehåller däremot också en lång rad nyanserade akademiska recensioner av Chang/Halliday och är på sina ställen mycket intressant.

Vad anser jag själv om Mao?
1) Han var en stalinistisk makthungrig despot som krossade all opposition och uppmuntrade den groteska personkulten av sig själv.
2) Han var en habil poet.
3) Han var ett militärt geni som uppfann och framgångsrikt utvecklade gerillakrigföringen. Den Långa Marschens deltagare 1934-35 var heroiska.

Vad anser jag om ”Det stora Språnget” 1958-1962?
1) Planekonomi är principiellt bättre och mer socialistiskt än marknadsekonomi.
2) Men den ska självklart inte styras av en enda person eller ett enda parti, utan av arbetar- och bonderåd. Stålproduktionen var helt amatörmässig. Partiet kalkylerade med en kvot utsäde som bönderna fick behålla och en kvot till Staten (för att köpa atombomber och annat krigsmaterial). Någon gjorde ett elementärt räknefel, bönderna fick för litet och staten för mycket, 30 miljoner svalt ihjäl, shit happens. Detta var huvudsakligen Maos fel.

Vad anser jag om Kulturrevolutionen 1966-1969?
1) Den var oundviklig och nödvändig eftersom den feodala borgarklassen börjat komma tillbaka och återta sin hegemoni i det kinesiska samhället. Mao ville helt riktigt att varje ny generation skulle genomföra sin egen revolution om borgerligt tänkande skulle kunna rensas bort.
2) Den urartade snart och Mao skickade ut rödgardisterna på landsbygden för praktiskt arbete och för att lära av bönderna. En revolution kan inte påbörjas och avslutas uppifrån. Och frågan om folkets direktinflytande i samhället är ännu olöst.

Han gjorde slutligen misstaget att inte göra sig av med Deng Xiaoping som omedelbart efter Maos död 1976 återinförde kapitalismen, anföll Vietnam och beordrade massakern på Himmelska Fridens torg 1989. Kina har idag fått det värsta av två världar: Partidiktatur och råkapitalism. ”Maknadssocialism” är en cringe självmotsägelse. Byråkratin härskar oinskränkt och arbetare/bönder är åter en exploaterad och underordnad klass, den ojämlika konsumismen till trots.

Men om Maos teori stämmer kommer revolutionen förr eller senare tillbaka. Där hoppas och tror jag han får rätt. Och att den nästa gång sker under mer frihetliga, direktdemokratiska och rådssocialistiska former.

—  Staffan Jacobson.

***