Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

HUSOCKUPATIONERNA I LUND 1969 – 2009.

taket

Kiliansgatan 7, maj 1969, med ockupanterna på taket och polisen andlöst beskådande.

***


Det blev morgon, och vilken morgon….solen löste sitt gyllne hår som en av våra diktare säger, himlen hade en sofistikerad mystisk ton – som ett gulnat fotografi ungefär, det hade regnat under natten och regnbågsskimrande oljefläckar rann efter de våta kullerstenarna. Jag gick mellan bageriet och blomsteraffären och hamnade mitt i en fläkt av nybakat franskbröd och den starka, söta doften av fresia och jasminer. Jag var på väg till vårt andra Allaktivitetshus och det var den trettioförsta maj.
Huset hade tjugo rum och ägdes av stan. På bottenvåningen ordnade vi café, lekrum, måleri- och keramikverkstad, snickarrum och syhörna. På våningen över fanns det stora samlingsrummet där de välbesökta stormötena avlöste varandra. En fråga togs upp, diskuterades i smågrupper, sammanfattades för stormötet, beslutades med handuppräckning. Detta var direkt och absolut demokrati, så länge alla var aktiva – vilket alla ville vara eftersom alla kände sig välkomna och delaktiga! Här låg också läsrummet och dikthörnan som var en upp- och nervänd låda med skrivmaskin, en lampa och en stol. I musikrummet stod här, medan tusentals människor kom och gick och gjorde saker, en dyrbar stereoanläggning och en samling skivor utan att så mycket som rispas – i sanning ett bevis för “det kollektiva ansvaret”! Här dansade unga och gamla tillsammans, rock, gammeldans eller till levande musik.
Bakom huset fanns en stor trädgård. Där lekte barn, där gick man under träden och pratade, där grillades korv om kvällarna och man sjöng, spelade och dansade. I porten höll någon på att sätta upp en gunga av rep och bildäck, samtidigt som andra kånkade på insamlade möbler och sovsäckar för övernattning på vinden. Det enda som inte var tillåtet i huset var sprit och knark. Det hade stormötet beslutat.
På muren längs gatan som löpte fram mot Domkyrkans baksida hängde kaprifol och rådhusvin i tunga drivor. Luften var regntvättad och sval och fylld av syréndoft, och barfotade flygbladsutdelare spred sig åt alla håll längs gatan för att uppsöka allmänheten.


Mejeriet

Kulturmejeriet – en etappseger 1985 och ett av landets finaste musikhus än idag.

***

Det drog ihop sig för dessa gemenskapens trotsiga evangelister. Skulle natten till den tredje dagen bli den sista även denna gång i vår gemensamma skapelseberättelse? Spänningen steg och vi var ett hundratal övernattande i huset. Vi satt i klungor eller låg i sovsäckar och vakade, upprymda, beslutsamma, dödligt förolämpade av kommunalrådens inskränkta och ignoranta reaktioner mot oss och våra idéer. Vi ville ju i alla fall någonting! Vad ville dom, utom att slå vakt om status quo?
En särskild spaningspatrull hade sänts ut för att rapportera om polisens rörelser mot Kiliansgatan. När klockan började närma sig fem fick vi veta att polisen tänkte slå till. “Take a walk, look around, watch the nazis run your town…” sjöng Zappa ur kasettbandspelaren. “Plastic people, oooh baby, you´re such a drag…”

Vi hade delat in oss i olika motståndsgrupper med särskilda uppgifter och skred nu till verket snabbt och effektivt. Kort tystnad. (—).Det hördes ett brak, och kravallutrustade poliser beväpnade till tänderna med yxor och batonger och dragna revolvrar och med polishundarna gläfsande runt benen stormade in i samlingssalen i ett moln av träflisor, eder och förbannelser. En grupp aktivister hade låst in sig på toaletterna och poliserna fick hugga sönder dörrarna för att få upp dem. En annan grupp var nakna – i den, skulle det visa sig, ogrundade förhoppningen att man inte fick ta ut nakna människor på gatan. Men poliserna hade också tänkt på allt; svepte in dem i filtar och släpade ut dem.
I källaren fanns ett jättelikt arkivrum i pansarplåt med brandsäkra ståldörrar. Där satt några aktivister inlåsta hela förmiddagen i godan ro med matsäck och lyssnade genom den medhavda polisradion på ordningsmaktens vedermödor när de förgäves försökte få ut dem. Man tvingades svetsa upp dörren. Men när man flera timmar senare äntligen fått ut också dessa ungdomar återstod ändå de som satt i armkrok på nedre botten, gjorde passivt motstånd och sjöng Internationalen. Vi släpades ut på det mest brutala sätt en och en. Men också detta tog avsevärd tid: en konstapel beskrev senare i sin rapport sittdemonstranterna som “En seg gummimassa. Lyckades man riva loss något slöt den sig genast igen”. Innan vi kastades handlöst in i pikén blev vi var och en fotograferade av en Säpo-fotograf i äggskalsfärgad trenchcoat och svarta solglasögon.
På polishuset var det rena folkfesten. Vi var alldeles för många för att få plats i cellerna, så vi fick stå eller sitta i korridorerna. Någon hade gitarr och spelade, särskilt “She´s a Rebel Girl” och “Oh Freedom” var populära, vi sjöng och bjöd på cigarretter, ropade talkörer och förde ett oherrans oväsen. Förhörstekniken gick i vanlig ordning och av rationella skäl ut på att hitta ledare, så att flertalet skulle framstå som förförda och vilseledda av några få fanatiker. Några ledare hittade man förstås inte, däremot en omutlig solidaritet och munhäfta.
Sent omsider antecknade, förhörda och utsläppta väntade vi oss att Kiliansgatan hade fallit i fiendens händer för gott. Så var det inte. En grupp av våra kamrater hade barrikaderat sig på taket! Tack kära Astrid Lindgren för det uppslaget! Polisen vågade inte gå upp och hämta dem – någon eller några hade förmodligen trillat ner i så fall – och beslöt att svälta ut dem. Man slog en järnring runt huset och väntade. Massor av människor samlades nedanför, jag och Ingela och andra sympatisörer men också de som inte drog sig för att ropa :

– Spola ner dom bara, forr bövelen! Fram me brandslangen!
En genomsnittspensionär som plötsligt kastade masken.
– Ditta kan vi ente asseptera!
– Nej, och inte kan du säga “acceptera” heller. Fattar du inte att dom slår ihjäl sig då? Gå hem och lägg dig!
– Javadeå, kan väl inte puhlejsen hjalpa…
– Polisen?
– Puhlejsen, Ja! Nä! Ligistfassonorr!
– Tomma hus – är allas hus! Tomma hus – är allas hus!

Uppe på taket sände man ut regelbundna bulletiner genom megafon, berättade att kommunalråden vägrade att diskutera och förklarade sig villiga att gå ner från taket så snart man blivit lovade fortsatta förhandlingar.

S.J. 1969

Nästa dag inträffade ytterligare ett intermezzo. Några kamrater som hade tillträde till byggnaden intill, Socialhögskolan64 , öppnade ett fönster på översta våningen och slängde ut en påse med mat, filtar, walkie-talkies och dagstidningar. På så vis kunde gruppen hålla ut ett tag till, till polisernas stora förtrytelse. Efter trettio timmar fick man till slut löfte om förhandlingar och gick ner från taket – bara för att finna att man blivit lurade. Inga förhandlingar blev av. Att man lyckades arrestera Lis Asklund i samma veva och att ett kommunalråd vägrade att uttala sig för TV-Fokus med de då bevingade orden “Det finns inget Allaktivitetshus i Lund!” (varpå den intervjuade politikern hastigt försvinner i ett tåg från platsen) gjorde inte det hela bättre. Även folk som tidigare varit kallsinniga till aktivisterna började nu förstå att stadens folkvalda i högsta grad var ansvariga för den uppkomna situationen. Halsstarrigheten var för all del stor på bägge sidor. Men vem som djupare sett hade moraliskt rätt rådde knappast någon tvekan om. Om nu det skulle ha någon betydelse.   — Ur boken Staffan Jacobson: ”Dialog om Frihet”. Radikal Distribution, Lund/Malmö 2001).


Liten sammanfattning.


smultron3

Det ockuperade huset Smultronstället i Lund 2008.

***

Egentligen började alltsammans med gruppen ”Saluhallens vänner” som vill förhindra en rivning av denna vackra gamla byggnad. Man föreslog  istället att den kunde användas som Allaktivitetshus, vilket låg helt rätt i tiden. En namninsamling undertecknades av 3000 personer, men kommunalrådet Hans Ingemansson fnyste bara att ”folk vet inte vad dom skriver på”. Då radikaliserades gruppen. Den första svenska husockupationen inträffade sålunda 17/5-20/5 våren 1969 på Västra Mårtensgatan i Lund, och syftet var just ett allaktivitetshus med skapande, icke-kommersiell gemenskap. Stora fastigheter i centrum stod oanvända i spekulationssyfte samtidigt med en påtaglig bostads- och lokalbrist. Man hade prövat den formella vägen genom byråkratin tills den möjligheten var uttömd och nu var slagordet ”Tomma hus är allas hus!” Uppemot 3000 personer ur den intresserade allmänheten besökte det ockuperade Kiliansgatan 7 i Lund 31/5-2/6 1969. 80% av de tillfrågade i en enkät till Lunds innevånare ställde sig principiellt positiva.

Efter ytterligare en ockupation samma år tillsattes en evighetslång kommunal utredning. Frågan övertogs under de närmaste åren av lobbyister, och först under mitten av 1980-talet öppnades något som påminde om ett Allaktivitetshus, Kulturmejeriet i Lund. 2008 ockuperades huset Smultronstället och året därpå hölls den extatiska Ockupationsfestivalen, bl.a. med understöd av Smålands nation och det frihetliga socialistiska bokcafét India Däck. Och äntligen uppnådde vi vårt mål: Allaktivitetshuset Vilda Väster från 24/1 2015 som fortfarande finns och utvecklas. Under tiden hade kommunen äntligen tagit intryck och startat liknande verksamheter. 45 år tog det. Det går om man inte ger sig!


VV

Lunds Allaktivitetshus Vilda Väster, Stenmästarevägen 7C, entrén på utsidan, 2015.

– Folkkök – hemlagad mat till alla
– Musik (latina and other) 😉
– Uppvisning i självförsvar för kvinnor
– Freeshop – gratis kläder, böcker, köksutrustning mm.
– Barnhörna
– Filmvisning


VÄLKOMMEN!

***

Se även: ”Allaktivisterna om det kollektiva ansvaret”: https://anarchyisorder.wordpress.com/category/allaktivisterna-det-kollektiva-ansvaret/

***

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: