Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

NOREBRINK, SOCIALISMEN OCH MÄNNISKANS NATUR.

 

”Det påstås att socialismen misslyckats – men var finns kapitalismens succé?” `— Fidel Castro.

”När kapitalister pratar om ”den mänskliga naturen” är det alltid den konstiga idén att vi är ”själviska”. Har de sett på människorna? Människor är naturligt sociala. Människor är naturligt kooperativa. Så byggde vi samhällen. Genom att samarbeta. Socialt. Det är faktiskt det enda sättet att göra det på”. Existential Comics.

 

Nyfrälsta renegater är alltid värst. Ex-maoisten Hans Norebrink som ibland skriver på zaramis.se har en irriterande ovana att fälla in sina kommentarer i den löpande texten inom parenteser. Vart och vartannat stycke misspryds med ”(min kommentar)”, ”(min åsikt)” osv. Texten är alltså feldisponerad. Ska man t.ex. recensera en bok är det klokt att skilja citaten från egna kommentarer genom att skriva dem var för sig och inte blanda ihop dem. Nåväl. Detta om formen. Innehållet är värre, och det gäller i synnerhet hans egenförlagda bok.

Nu har Norebrink kommit på en strålande idé, tror han: Socialismen har ”misslyckats” för att den ”strider mot människans natur”. Detta är ett av högerns sämsta och tröttaste argument genom tiderna, inte bara fel utan helt fel och ständigt missbrukat.  En dansk filmregissör påstod under #metoo att ”det ligger i min natur” att sextrakassera kvinnor.

För det första: Socialismen har lyckats utmärkt, men under kortare tidsperioder än man vanligen tänker sig. Det fanns fungerande socialism under Pariskommunens tre månader, under Finska Revolutionen 1918, under Ryska revolutionen 1905-1917, under Spanska Revolutionen 1936-39, i Chiapas från 1994 och i Rojava från 2013.

För det andra: Den korta period i Sovjetunionen som hade socialism i praktiken avslutades när Partiet tog över och neutraliserade arbetarråden, krossade Makhnos revolution i Ukraina 1918 och Kronstadtupproret 1921. I övrig var det inte socialism utan stalinism eller fascism som efterträdde den autentiska frihetliga socialismen. En halmgubbe. Detsamma gäller i stort sett också den övriga ”realsocialismen”; utom Kuba, som fortfarande är ett revolutionärt socialistiskt, ekologiskt samhälle med folkets fulla stöd.  Trots att det är ett fattigt land är dess internationella solidaritet utan motstycke, barnadödligheten är lägre än i USA och sjukvården fungerar bättre än i Sverige. Utan Stat och Parti vore det ännu bättre. Det har alltså funnits fungerande och lyckad socialism, om än under korta tidsintervall åtminstone i den moderna historien. Kapitalismen och auktoritetsdyrkan är ett inlärt beteende som går att förändra, v.s.b.

För det tredje. Hur är det då med ”människans natur”? Norebrink hävdar att den inte är kompatibel med socialism, men som vi redan nämnt är detta fel – om man inte händelsevis tar kristendomens tes om arvssynden som en sanning. Det gäller också de andra teorier om människans natur han omfattar (utan att riktigt begripa dem). Människans natur är samhälleligt bestämd och inget annat: den är kapitalistisk under kapitalismen och socialistisk under socialismen som redan Marx påpekat. Vi är varken onda eller goda vid födseln men kan utveckla endera sidan beroende på vad vår omgivning premierar. Peter Kropotkin bevisade i verket ”Ömsesidig hjälp” (nyutgåva på Federativs 2017) att just altruism, samarbete och ömsesidig hjälp är en rödsvart tråd genom både naturhistorien och människans historia. En evolutionär fördel. Nutida forskare som Frans De Waal bekräftar att han hade rätt.

Det finns således inget hinder i ”den mänskliga naturen” – som alltså är föränderlig – för ett socialistiskt samhällssystem. Problemet ligger istället i att uppnå, upprätthålla och försvara det. Nederlaget i Spanien 1939 var inte ett ideologiskt nederlag utan ett militärt sådant. Oviljan från de ”demokratiska” staterna att bistå Spanien och staliniseringsprocessen som styrdes från Moskva var orsaken. Och liksom i Pariskommunen var man alltför försiktiga och hann aldrig fram till att avskaffa Staten. Därmed fanns också Kapitalet kvar. Kollektiviseringarna och direktdemokratin i Katalonien med omnejd  hör emellertid fortfarande till arbetarklassens stoltaste ögonblick.

Socialismen är människans ursprungliga tillstånd, den har alltid funnits någonstans och kommer alltid att finnas, och fungerar så länge den inte saboteras utifrån. Jag kan inte eftertryckligt nog ta avstånd från Norebrinks sura resignation.

Revolutionen är inget problem, den kommer alltid tillbaka. Problemet är just kontrarevolutionen, hur den ska undvikas och hur dess bekämpande i så fall ska undvika att deformera socialismen. Den lyckade fria socialismen är idag mer än någonsin alternativet till den misslyckade och mordiska kapitalismen och dess ständige bundsförvant fascismen.

Och än har jordens fördömda inte sagt sitt sista ord! Norebrinks pekoral har inte en chans att ta ifrån dem deras förhoppningar om en friare och rättvisare värld.


kropotkon


 Litteratur:

***

2 kommentarer på “NOREBRINK, SOCIALISMEN OCH MÄNNISKANS NATUR.

  1. Pingback: Krönikan 3-4/5 (2) 2018. Finska nazistförbudet klubbat. | Konst & Politik

  2. Pingback: Krönikan 13-14/6 2018. Incel. | Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: