Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.

1968 och 2018, del 2.

Det frihetliga sextiotalet i 2010-talet.

 


68

”Maj 68 – början på en lång kamp”. Affisch av Atelier Populaire.


 

Jag har aldrig gillat att mediakaisern Hans Bergström eller girighetspatriarken Percy Barnevik använt ordet ”Demokrati” med stort ”D” som synonym till en samhällsordning som visserligen har lika många likartade partier som det har tandkrämsmärken men som lika säkert alltid saknar EKONOMISK demokrati. Med referenser till sextiotalet talar man numera ofta om deltagardemokrati, eller direkt demokrati.

Den frihetliga socialismen har funnits i Sverige åtminstone sedan 1898, först genom Hinke Bergegrens ungsocialister, sedan genom SAC:s syndikalistiska fackförbund och från 1968 också genom en mängd autonoma aktivistgrupper. Efter Sovjetunionens sammanbrott framstår de frihetliga idéerna alltmer som den bästa oförbrukade möjligheten, lösningen på både kapitalismens, kommunismens och socialdemokratins problem.

Idag kallar sig samhällskritiska aktivister och ungdomar för ”autonoma” i den icke-våldsliga och direktdemokratiska betydelse detta begrepp rätteligen ska ha. Inte för något fossilt östeuropeiskt. Stalinismen är lika ute som nyliberalismen, och den indirekta, skenbara och av politikerfrälset missbrukade ”demokratin” bör med fördel kunna ersättas med ett direkt och reellt demokratiskt folkinflytande på basnivå.

De idéer jag tillägnade mig som 20-åring 1968 har stått sig mycket bra genom dessa fyrtio/femtio år. Faktiskt är de ständigt alltmer aktuella i samtidsdebatten.”När jag tänker på 60-talet känns det inte som om det tillhör det förflutna – det känns som om det ligger i framtiden” säger Paul McCartney i Barry Miles bok ”Many Years From Now”.

Anarkosyndikalismen innebär inte motsatsen till ordning utan tvärtom den högsta ordningen av alla. Etymologiskt härlett betyder grekiskans ”an archos” helt enkelt ”utan förtryckare”. Självförvaltning utan centralstyrning, fred, kärlek och förståelse kommer alltid igen. I varje revolution är det lokala ”rådet” den spontana organisationsformen, och i Katalonien 1936 gick alla kommunikationsmedel enligt tidtabellen utan någon central statsmakts inflytande. Detta exempel blir alltmer aktuellt för den som har ett öppet sinne och samtidigt inser det nuvarande ekonomiska systemets katastrofala misslyckande och oerhörda grymhet.

Hela samhället kan organiseras horisontellt och utan hierarkier. Inga klasser, ingen stat, bara fria och jämlika människor med globalt samordnad lokal demokrati. Detta alternativ var vad majrevolten med full kraft aktualiserade. Detta är den alternativa framtid som 68-idéerna för eller senare kommer att se realiserade och detta gör dem mer relevanta än någonsin för dagens situation.

Den totala förtroendekris som följt lustmordet på välfärden i Nord och den ökade ekonomiska utplundringen av Syd får emellanåt partiledare att bekymrat klia sig i huvudet över fallande opinionssiffror. ”Vi måste bli bättre på att föra ut vår politik”, suckar man. Men den bistra sanningen är att detta inte skulle hjälpa det minsta. Det är den förda politiken i sig, inte dess förmedling, som har fått underkänt och det på goda grunder. Det folket på hela planeten idag vill ha och behöver är en politik inget av de etablerade partiernas fantasi räcker till för.

Under 2010-talet kommer vi med till visshet gränsande sannolikhet att i en eller annan form få se fortsättningen på 1968:s folkliga, anti-auktoritära sociala revolution. Nyliberalismen och kapitalismen är på sikt dödsdömda och vi måste snart hitta ett bättre koncept. Friheten och socialismen går däremot aldrig att utrota. Jordens fattiga har knappast sagt sitt sista ord.

Jag utkom under 2001 med bokenDialog om Frihet. Roman om den heta sommaren i Lund 1968” på Radikal Distributions Förlag, Malmö. Den som vill veta mer om ämnet kan söka på ”1968” i http://www.yelah.net/archive Där hittar du både nya och klassiska texter och bilder, och boken går också att beställa på biblioteken.

— Staffan Jacobson.

 

***

 

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

This entry was posted on 18 mars, 2018 by in * KRÖNIKAN, 1968 and tagged , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: