Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.

Uppror och uthållighet. Ba Jin, kinesisk anarkist och författare.

”Det som inte dödar mig gör mig starkare”. —  Friedrich Nietzsche i Götzen-Dämmerung oder Wie man mit dem Hammer philosophirt (1889).

 

ba-jin

 

Ba Jin, en av de viktigaste personerna i den kinesiska litteraturen under 1900-talet, dog i Shanghai den 17 oktober 2005. Han var också en överlevande från den kinesiska anarkistiska rörelse som försvann med kommunisternas seger 1949. Trots att han tvingades förnedra sig under kulturrevolutionen omfamnade han aldrig något annat ideal.

Ba Jin föddes 1904 i Chengdu, Sichuan-provinsen i en rik familj. Ekonomiskt oberoende men personligt kvävande beskrev han sitt patriarkala familjehem; som en despotisk regim. Hans första flykt kom 1919 då han under påverkan av Kropotkins Appeal to the Young och Emma Goldman’s skrifter gick med i den lokala anarkistgruppen, Equality Society. Han blev gruppens mest aktiva medlem, deltog i elevernas demonstrationer mot de lokala krigsherrarna, distribuerade revolutionära broschyrer och organiserade ett läsrum för den lokala anarkistiska tidskriften som han började bidra med artiklar till. Han var också inspirerad av berättelserna från ryska radikaler från nittonde århundradet som ”gick till folket” och som berättades av författare som Turgenev, vars verk han senare skulle översätta.

Hans andra flykt kom 1923 när han äntligen kunde lämna Chengdu för att studera, flytta till Nanking och sedan Shanghai. Där fortsatte han sin anarkistiska aktivism och skrev och producerade en broschyr om Chicago Haymarket Affair från 1886-7. Från 1927 till 1928 bodde Ba Jin i Frankrike och mötte många anarkister inklusive Alexander Berkman som skrivit ”Anarkismens ABC”. I Frankrike skrev han också till anarkisten Bartolomeo Vanzetti som väntade på avrättning i Massachusetts. Han var djupt påverkad av fallet och skrev senare en pamflett om det.

I Frankrike slutförde Ba Jin ”Destruction”, den första av hans romaner baserad på de unga kinesiska revolutionärernas kamp. År 1931 skrev han ”Family”, erkänd som hans största arbete, och från denna tidpunkt blev han etablerad som författare. År 1931 kom den första japanska invasionen av Kina som föregick det fullskaliga kriget 1937-45. Ba Jin skrev i stor utsträckning om det anti-japanska motståndet, men utan att överge anarkismen.

Och när regimen tillät det var Ba Jin beredd att tala ut. 1962, när situationen tycktes tolerera och till och med främja en mer kreativ och spontan stil i litteraturen, kom Ba Jin ut med ett tal under titeln ”Modet, känslan och författarnas ansvar”. Det var en stark protest mot de litterära byråkraterna och en uppmaning till författare att vara fighters, att upprätthålla sanningen och sin egen vision av verkligheten.

Rekylen kom under kulturrevolutionen (1966-76). Mao sände rödgardisterna på sina fiender. De förföljde också författare, inklusive Ba Jin – och gjorde en stor sak av hans anarkistiska förflutna. ”Till folket” blev istället för att vara en optimistisk plan och en gnista till sociala förändringar som det hade varit för nittonde århundradets ryska narodniker, en orsak till bestraffning för självständigt eller ”missbrukat” tänkande.

Slutligen, den 20 juni 1968, släpades Ba Jin till Folkets Stadium i Shanghai. De som var närvarande och de som såg scenen på tv såg honom knäa på krossat glas och hörde rödgardisterna skrika att han var en förrädare och fiende till Mao. De hörde också att han bröt sin tystnad mot slutet och ropade med sina lungors fulla  kraft: ”Ni har era åsikter och jag har mina. Detta är ett faktum, och ni kan inte ändra det även om ni dödar mig.”

Än värre blev det 1972 när hans fru Xian Shan
dog av cancer efter att ha nekats adekvat sjukvård. Under dessa år hämtade Ba Jin styrka genom att läsa Dantes Inferno. År 1977 rehabiliterades Ba Jin och återvände till sin ställning som en respekterad författare av en tidigare generation. Strax efter hans återkomst producerade han en serie uppsatser med titeln Random Thoughts, som i stor utsträckning handlar om kulturrevolutionen.

Till skillnad från resten av hans anarkistiska kamrater kan vi gestalta Ba Jins liv: på många sätt skyddades han av sin berömmelse som författare. Mot en totalitär regim kunde han ha överlämnat sig och godkänt varje ny slogan som krävdes av de som hade de befogenheterna, men det gjorde han inte. Utöver det är det svårt att veta vilka exakta politiska attityder som han upprätthöll eftersom censur och självcensur tar oss in i en dimmig värld av koder och meningsfulla tystnader.

Men hans ord visar att frihetens anda lever. När Ba Jin var gästtalare vid en föreläsningsserie i Kyoto år 1980, förklarade han:

”Jag skriver inte för att tjäna pengar eller skapa mig ett rykte. Jag skriver till strid mot mina fiender. Vilka är de? Varje gammal traditionell uppfattning, varje irrationellt system som står i vägen för sociala framsteg och mänsklig utveckling, och varje fall av grymhet framför kärlek. Det här är mina stora fiender. Min penna är av eld och min kropp är i lågor. Till dess att båda brinner ner till aska, kommer min kärlek och mitt hat att stanna kvar här i världen.”

***

Courtesy Kate Sharpley Library. Övers. S. Jacobson 2017.

***

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 11 september, 2017 by in * BA JIN, * KRÖNIKAN and tagged , , .

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: