Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.

PENDELN SLÅR TILLBAKA.

Det är två teman för dagens betraktelse: sex och mediciner, och vi börjar med det Nataliaroligaste först. ”Var sexet bättre 1967?” undrar Natalia Kazmierska i AB klentroget. Ja det var det nog påstår jag. Och mindre skuldbelagt. Den sexuella revolutionen var en del av den frustande frihetsvåg som sköljde över västvärlden vid denna tid, p-piller debuterade och gjorde sitt till och ”svartsjuka är kontrarevolutionärt”, sa man eller ”om alla ligger med alla får alla ligga med någon”. Men äkta och varaktig kärlek var lika vanlig då som nu, kanske ännu vanligare eftersom kontaktytorna var större.  Såklart att det fanns baksidor och överdrifter. Men det var alltså även raka motsatsen till vår sexualfientliga och nyvictorianska tids överdrifter. Den sexuella revolutionen kraschlandade 1980 med HIV och nu inleddes påpassligt nog kontrarevolutionen: bastuklubbar för gayfolket stängdes och på detta kom sedan den stora incest- och pedofilbaletten; inte konstigt alls att utvecklingen tvärvände, paniken var ett faktum och spred sig till allt fler områden, nya tabun tillkom dagligen. Nakenhet är omöjligt och småbarn har tvådelad baddräkt. Ingen person utanför släkten törs längre tilltala ett barn. Sen dess är sex förbundet med ångest och man hoppas bara att barnen inte märker det. Och måtte förövarna hitta en effektiv behandlingsmetod. Pendeln svängde med våldsam kraft i dessa frågor, precis som pendlar gör. De frikyrkliga anser fortfarande att allt var Kinseyrapportens fel. Men när uppnår vi ett mellanläge?

Jag läste i tidningen om en åldringsavdelning
där personalen med pfstolthet berättade att de ”fasat ut medicinerna”. De hade till och med fått ett fint pris för denna prestation. Jag tycker det låter fruktansvärt. Alla har de olika mediciner för olika fysiska och psykiska krämpor man får med åldern, ofta nödvändiga och livsviktiga läkemedel. Nu skall alla mediciner bort – personalen trivs bättre och försäkrar att patienterna också gör det även om ingen verkar ha talat med dem. Det liknar mest ett övergrepp tycker jag. Alla problem kan inte pratas bort. Det är inhumant att äldre med kronisk insomnia nekas sömnmedel. Vissa mediciner räddar livet och att ta en deprimerad persons antidepressiva ifrån henne tycker jag mest liknar mordförsök. Därmed inte sagt att psykofarmaka ska vara den enda hjälp man kan få, verkligen inte, men ibland måste medicinering till. Detta är inget att ta lättvindigt på. Tydligen går det en ny trend just nu som ska vara medicinfri. På 70-talet var det precis tvärtom: läkarna öste vanebildande psykofarmaka över patienterna, den ena tabletten roligare än den andra: Vesparax, Metaqualon, Mandrax… och nu ska tvärtom alla mediciner ”fasas ut”. Det fasar man för. Många är nog snarast undermedicinerade. Hur var det nu igen med mellanläget?

***

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 11 juli, 2017 by in * KRÖNIKAN, * PENDELN SVÄNGER and tagged , , .

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: