Konst & Politik

Staffan Jacobson, författare & lundabo

TIO TESER OM NUTIDSKONSTEN.

State of the Arts. Tio teser om nutidskonsten.

”Skapandet av något nytt uppnås inte av intellektet utan av lekinstinkten som drivs av en inre nödvändighet.” — C G Jung, psykoanalytiker

1. Tv-serien ”Thomas och den vanskelige kunsten” i NRK är en ödmjuk och användarvänlig introduktion till konsten – och till samtidskonsten ”som till 98% är dritt”. Helt riktigt. Och 2% är antagligen fortfarande måleri eller skulptur av något slag, mer eller mindre traditionellt, men med kvalitet och verkshöjd.

2. Det är framförallt de postmoderna 98% som exponeras på konstmarknaden och i de institutionella konsthallarna. Brist på urskiljningsförmåga alltså, vilket är kuriöst i en tid där t.ex. internet alls inte går att hantera utan denna egenskap. I konsthistorien är denna nödvändiga filtrering redan ett faktum. Odd Nerdrum kommer att överleva Bjarne Melgaard.

3.  Inför något som presenteras som konst kan man alltså ställa en relevant fråga: Kommer detta att förbli konst?

4.  Måleriet och det utvidgade fältet: Det är inte måleriet som är i kris utan dess utvidgade – eller förtunnande – fält. Metakonsten nivellerar. Ett konstverk skall vara så starkt i sig självt att omfångsrika texter och installationer inte behövs. Konst skall vara mer lekfullt än cerebralt.

5.  Det vackra är inte ytligt. Det fula är inte djupt.  Det visuella kan inte ersättas. Konsten kräver ett hantverkskunnande i botten som är lika för alla, specialister som amatörer. För att kunna överskrida gränser måste det finnas ett visuellt centrum att utgå ifrån. Färgen, formen och bilden är konstens tidlösa fundament.

6. Om bildkonstnären istället vill bli författare, filmare eller skådespelare så à la bonne heure – men bildkonsten finns kvar där man lämnat den, liksom naturen. Alla artefakter kan visserligen bli konst, om så bara för en sekund, men allting kan inte förbli konst. Antikonst förblir däremot antikonst.

7. Det Duchamp gjorde kan inte upprepas. Ändå fortsätter konceptkonsten att trampa vatten exakt 100 år senare. Den enda verkligt nya konströrelsen i vår tid är graffiti och gatukonst.

8. ”Konstvärlden” som institution högst uppe på pyramiden är en spegelbild av statens och kapitalets hierarki där konstnärerna är proletariatet och kuratorerna medelklassen. Publiken är de maktlösa åskådarna.

9.  Situationisterna ville samtidigt överskrida och realisera konsten genom att skapa revolutionära medvetanden istället för konstobjekt. Detta eftersom man såg konstens alla försök att bryta den borgerliga kontinuiteten från Dada och framåt som rekupererade och därmed misslyckade. ”Framtidens konstverk kommer att bestå i ett passionerat liv” (Raoul Vaneigem).

10. Ett nutida fenomen som en flashmob skulle kunna vara ett konstverk i situationistisk betydelse, i andra hand en deltagande performance, social skulptur eller happening. Att skapa en situation betyder att skapa en revolutionär situation och det ultimata konstverket här är givetvis världsrevolutionen då varje människa blir en konstnär (Beuys) och kreativiteten blir generaliserad.

Tills dess behövs mer än någonsin vad som återstår av kreativitet, fantasi, estetik, romantik, skapande och passioner. Bildkonstens alla sofistikerade tekniker bör användas politiskt, inte bara av specialiserade konstnärer eller en elit utan av alla, för att en dag kunna göra den förstelnade världen levande, rättvis och fri.

—   Staffan Jacobson, Fil. Dr Konsthistoria, Lund.

 


konsthallen


State of the Arts. Ten Theses about Contemporary Art.

”The creation of something new is not achieved by the intellect but by the play instinct driven by an inner necessity.” – C G Jung, psychoanalyst.

1. The television series ”Thomas och den vanskelige kunsten” in NRK is a humble and approachable introduction to the art – and to contemporary art ”that to 98% is rubbish”. Quite true. And the 2% is probably still painting or sculpture of any kind, more or less traditional, but with quality and originality.

2. It is above all the 98% that are exposed on the art market and in the institutional art halls. Thus, the lack of discernment, which is particularly strange in an age where for example Internet at all is impossible to manage without this property. In the history of art this necessary filtering is already a fact. Odd Nerdrum will survive Bjarne Melgaard.
3. For something presented as art, one can ask a relevant question: Will this remain art?

4. Painting and the expanded field: it’s not the painting that is in crisis but its wider – or thinner – field. Meta art levels. A work of art must be so strong in itself that voluminous texts and installations are not needed. Art should be more playful than cerebral.

5. The beauty is not skin-deep. The ugly is not deep. The visual may not be replaced. Art requires a craftsmanship in the bottom that is equal for all, specialists and amateurs. To exceed the limits, there must be a visual center. The color, shape and image is art’s timeless fundamentals.

6. If the artist would like to become an author, filmmaker or actor so à la bonne heure – but visual art is left where you left it, as well as nature. All artifacts can become art, if only for a second, but everything can’t remain the art. Anti-art, however, remains anti-art.

7. What Duchamp did cannot be repeated. Yet the conceptual art treading water exactly 100 years later. The only really new art movements in our time are graffiti and street art.

8. The ”art world” as an institution at the top of the pyramid is a mirror image of the State hierarchy in which the artists are proletariat and curators the middle class. The audience is the powerless onlookers.

9. The Situationists wanted to simultaneously exceed and realize art by creating revolutionary minds instead of art objects. This is because they saw the attempts to break the bourgeois continuity from Dada and beyond recuperated and thus failed. ”The future of art works will consist in a passionate life” (Raoul Vaneigem).

10. A contemporary phenomenon as a flashmob could be an artwork in situationistic significance, in the alternative a participatory performance art, social sculpture or happening. To create a situation means to create a revolutionary situation and the ultimate work of art here is of course the world revolution which will make every human an artist (Beuys) and creativity becomes generalized.

Until then is needed more than ever what remains of creativity, imagination, aesthetics, romanticism, skill, creativity and passion. Visual art’s all sophisticated techniques should be used politically, not only by specialized artists or an elite but by all, to one day be able to do the petrified world vibrant, just and free.

— Staffan Jacobson, Ph.D. Art History, Lund, Sweden.

 


konsthallen


 

 

***

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 10 juli, 2017 by in * KRÖNIKAN, * TESER OM NUTIDSKONSTEN and tagged , .

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: