Krönika 5-6/4 2017. Staten och kontrarevolutionen.

Världen: ”Jag förstår inte pjåskandet med användningen av gas. Jag är starkt för att använda giftgas mot ociviliserade stammar. Det skulle sprida en livlig terror.”  Så uttalade sig Winston Churchill 1920 om det dåvarande upproret i Irak, nyligen tänkvärt citerat av Counterpunch med tanke på vad som nu pågår i Syrien. Enligt ryska myndigheter ska dock gasen ha läckt ut sedan regimen bombat ett rebellförråd med kemvapen. Men resultatet är detsamma och visar också på att man inte vet vad man bombar. Fruktansvärt.

Sverige: Bloggen Järnbastionen, något rostig och den kanske allra sista utposten i Sverige för old school stalinism, dammar av Lenins hundraåriga bok ”Staten och revolutionen” i lika anakronistiskt som dogmatiskt nit. Jag har läst den, om än med lätt motvilja, och kunnat konstatera att han inte bara har fel utan helt fel. Järnbastionens läsning blir dessutom ännu mer felaktig vilket jag inte trodde skulle vara möjligt. Jag skulle kunna bemöta ”Staten och revolutionen” på varje enskild rad, men så intressant är den inte. Jag nöjer mig med att konstatera att

1) Lenin har ingenting emot Staten i sig, endast den borgerliga Staten.
2) Denna Stat vill han inte avskaffa utan tvärtom förstärka under beteckningen ”Arbetarstat” eller ”Proletariatets Diktatur”.
3) Därpå ska Staten ”vittra bort”, mirakulöst nog, i en obestämd framtid.

Nu förhåller det sig emellertid så att Staten och Kapitalet utgör en enhet, är två sidor av samma mynt, lever i symbios. De sitter inte bara i samma båt, de  är samma båt. Om man inte avskaffar Staten samtidigt som Kapitalet är bara hälften vunnet, och ”den som gör revolution till hälften gräver sin egen grav”. Staten banar då som vanligt väg för kontrarevolutionen, det har hänt förr och kan hända igen.

Till och med Marx var mera klarsynt än Lenin: ”Särskilt har Pariskommunen visat att arbetarklassen inte bara kan överta Staten för sina egna behov”. Nej precis. Staten måste avskaffas på revolutionens första dag tillsammans med Kapitalet. Kvar blir då bara en enkel administration utan egen avskild makt. Arbetarråden kommer att utgöra hela samhällets ekonomiska och politiska ryggrad. Inga hierarkiska ”partier” eller andra borgerliga institutioner får heller stå i vägen för den proletära, beväpnade, fullständiga demokratin. Katalonien 1936, Chiapas 1994, Rojava 2012 har redan visat vägen.

Malmö/Lund: Lund är före alla andra som vanligt. ”Det är här matmarknaden med det internationella namnet International Street Market börjar sin årliga resa genom Sverige”, skriver Sydsvenskan. Nåja. Ett kommersiellt koncept bland andra – utom då att här äts det fridlysta och utrotningshotade djur. Det är inte  matens variation utan framförallt den kvantitativa matbristen som är internationell.

Konsten: Jessica Kempe går i DN till rasande opportunistiskt angrepp mot Sven-Harrys konstmuseum, Urban Larsson och superrealismen. Det är samma orättvisa kritik som drabbat virtuoserna Ola Billgren och Odd Nerdrum. Det verkar inte som om hon uppskattar den gamla modernismens, den gamla postmodernismens och den gamla konceptkonstens motrörelser som i sig är helt naturliga: retrogardet är för tillfället vår tids avantgarde. Acceptera och bit ihop, Jessica. Måleriets mycket speciella hantverksteknik och kunskapsväg överlever och utvecklas och tur är väl det. Dessutom finns ju graffiti- och gatukonsten, den verkligt nya och revolutionära konsten i vår epok.

---

Courtesy Odd Nerdrum: Tegelsten.

***

Dagens datum i den radikala historien: https://twitter.com/radicaldaily

***