Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.

Dagbok från Havanna år 2000.

Dagbok från Havanna.


havanna1


Det är snöstorm när jag kommer med nattåget till Stockholm klockan sju på morgonen. Genast iväg till Cubanska Ambassaden för visum, därefter Arlanda. Cuba här kommer jag, marterad av den skånska vintern.
Måndag i mars 2000 18.00. Vi har nu passerat Island och Grönland; är på väg över Newfoundland längs USA:s östkust och Florida till Cuba. 6 timmar och 16 minuter, 5344 mil kvar; hastigheten är 800 km/tim, höjden 10 000 m.ö.h. Hela resan beräknas ta 10 timmar efter mellanlandningen i Oslo. På en tv-skärm på stolen framför kan man följa flygrutten. Piloten är suverän, det känns som att åka buss men skakar mindre, start och landning går nästan omärkligt. Sen jag lämnade Lund har jag rest nästan ett dygn i sträck.

Tisdag. Flyget var försenat, så klockan är två på natten när vi träder in i den latinamerikanska nattvärmen, len som silke. Det första jag ser när jag tittar ut i natten är Karlavagnen – men uppochner! Nu vet jag verkligen att jag är mycket långt borta. Havanna är vackert på natten, och här och där står REVOLUCION och VIVA FIDEL målat på murarna – statlig graffiti skulle man kanske kunna säga. Efter diverse omstuvningar av hotellrum kommer vi till Hotel Riviera, jättelik 50-tals kitschbyggnad vid Havannas strandpromenad.
Jag sover ut och åker in till Gamla Havanna. Går över El Capitolio, Park Central, förbi Ingaterra och boulevarden Prado ut mot havet. Vackra spanska hus från kolonialtiden, palmer överallt. Sitter vid fyren och går längs den enorma kajen som löper runt hela Gamla Havanna. Kärlekspromenaden som den kallas. Cubanerna är ett fattigt folk, men vänliga. Alla vill någonting, sälja cigarrer i allmänhet, och kommer fram för att prata, oftast på spanska men någon kan jag tala med på engelska. Jag har redan blivit tilltalad av prostituerade mulattflickor, men avböjt. Det är ändå ovanligare med sådan trafik än hemma. Ikväll har jag också ätit och gått nattpromenad. Rummet är stort och bekvämt. I morgon flyttar jag till Inglaterra som ligger mer centralt, är det tänkt.


havanna2historical-buildings-old-havana-night-23294223


Onsdag. Solade, åt tropisk frukost vid poolen, skrev & skickade vykort. Kim (teatermänniska från Värmland) och jag blev hämtade och anlände till Inglaterra. Helt underbar miljö – 1875, salsa hela dagen, glada människor i alla färger. Gick till Revolutionsmuseet och det var fascinerande. ”Grandma”, båten som landsatte de första revolutionärerna, står nu monument där, och Che´s kvarlevor intar hedersplatsen. Köpte böcker, souvenirer, en cd-skiva till J. och en negerdocka till E. På kvällen gick jag hela Obispo ner. Vilken gata – helt enastående myller av människor, butiker, djur och blommor. Alla hudfärger – fast min är nog underrepresenterad. Hundar, tiggare och restauranger. Åt god mat på Obispo 109, köpslog om konstböcker (Victor Manuel är en bra konstnär; ”Gitana” eller ”Gypsie girl from the Tropics” ett av hans mästerverk.)

Torsdag. Idag har jag hälsat på Hemingway! Eller hans hotellrum på Obispo, snarare. Vacker utsikt över hamnen hade han de sju år han bodde här, hans gamla Remington skrivmaskin finns kvar liksom hans möbler, böcker, säng och tavlor. ”Papa” trivdes här. På baren La Bodeguita del Medio finns hans graffiti kvar ”Min mohito i Bodeguita och min daiquiri i Floridita”.
Obispo från Park Central till havet: Först sneddar man till höger och viker in på den trånga och stökiga men underbara gatan utan att bli överkörd av cykeltaxis. Alla hudfärger. – Hola! – Hola. – Senor, cigar? – No, gracias. Husfasaderna är antingen krokaner i vitt och rosa, kolonial arkitektur med massor av stuck och utsmyckningar, eller stadda i vacker upplösning med tvätt på tork och många fönsterluckor. Affärer, restauranger, hotellbarer. Och små oidentifierade rum öppna mot gatan. Salsamusik, dofter, 28 grader med en behaglig stilla vind frän havet. Så kommer ett stort citronträd till vänster, alltid fullt med fåglar, vilt kvittrande. Vackra s-formade kreolskor i vida sidenkjolar och med blommor i en korg på huvudet. Så passerar man en liten leende man – han står här varje dag – som tar danssteg på trottoaren till salsatoner från en högtalare som musikaffären ställt på trottoaren. Tre sittande tiggare, hundvalpar som leker, hästskjutsar och 60-talsbilar. De smala trottoarerna ligger i skugga, och där strömmar folkmassan fram i sakta mak. Skratt, musik, cigarrdoft. ”Revolucion!” står det målat på fasaden. Pionjärerna i sina röda halsdukar, vita skjortor och gula byxor marscherar hem från skolan med en flagga. Så kommer en lekplats, där man målat en husruin så att den ser ny ut; ungarna leker tvärs över gatan. Affärer, barer med musiker, många museer och vackra kyrkor, utsirat. Skratt, musik, röster och trängsel. En liten man med stort vitt skägg och en svart basker med en röd stjärna i sitter i en trappa och röker pipa.


havanna3


Så restaurangen där jag äter i palmbladens skugga, köper chocolate och aqua minerale grande con gaze. Gatan avslutas med det öppna torget med hantverkare, bokförsäljare och katedraler – sedan tar havet vid, och jag pustar ut vid hamnen. Tittar på båtarna och viker till vänster för att ta O´Reilly-gatan tillbaka. Solen har gått ner när jag kommer till hotellet och jag sitter en stund på takterrassen. Tropical nights! I morgon skall jag upp tidigt för att resa till Vinales på öns västra sida över dan.

Fredag. Cubanska landsbygden är kungspalmer, sockerrör, grönska och röd jord med bergskedjan Sierra Maestro (där Fidel startade revolutionen) blånande långt borta. Precis som i paradiset står palmerna i grupper med små sjöar emellan. Bussen har aircondition. Kor och bufflar, hästar och hundar. Och en kondor som svävar majestätiskt i skyn! Otroligt att jag skulle få se en.
Vi stannar först vid en cigarrfabrik, sedan vid en romfabrik. Det slår mig att doften jag kände redan från början på Cuba måste innehålla dessa ingredienser – och många andra, subtilare och mer svårdefinierbara. På vägen upp i bergen passerar vi en stor Che Guevara-skylt. ”Han var en mycket modig och konsekvent man” säger guiden. I gathörnen ser jag ”Venceremos!” och ”Hasta la victoria siempre!” och andra politiska slagord. Någon ”diktatur” har jag däremot inte sett. Men jag önskar förstås att alla de cubanska anarkosyndikalisterna fått sätta sin prägel på det hela; deras tid kommer nog också. Jag tror inte Cuba kommer att återgå till kapitalismen som Sovjet och Kina har gjort, men man måste avskaffa staten, partiet och leninismen om man vill utveckla socialismen vidare. Som zapatisterna i Chiapas.


cuba5


Jag hittar äntligen den halmhatt jag velat ha sedan länge och den gör succé bland mina medpassagerare. Resans slutmål är den vackra dalen med den gigantiska ”Mural de prehistoria”. Det är en målning på nio gånger etthundratjugo meter på den lodräta klippväggen. Leovigildo Gonzales Morillo, en av det mexikanska muralgeniet Diego Riveras kollegor, målade den 1962 och den beskriver evolutionen från triboliter till dinosaurusar och däggdjur, och sist människan representerad av den första indianfamiljen som levde på Cuba. Castro stöttade projektet ekonomiskt. Mycket vackert och imponerande.

Lördag. Har solat på terrasstaket och fått min första solbränna. Gick till katedralen och arkeologiska museet, vandrat runt och njutit. K. dyker upp emellanåt, han har varit på teaterkonferensen här i Havanna. En svensk musiker finns här också som skall premiäruppföra sitt eget stycke. Det satsas mycket på kulturen i Cuba. Och på sjukvård, hälsovård och skolan. Där är standarden mycket hög. Medellivslängden är rekordartad, barnadödligheten obetydlig, analfabetismen utrotad. Och alla barn är välnärda, vanligt folk är välklädda och glada. Elektronik, IT och grafisk formgivning ligger också långt framme, och turismen är viktig, särskilt i förhållande till USA:s ologiska handelsblockad. Vissa varor är svåra att få tag på för vanliga cubaner. Men arbete, mat, hus och kläder finns det, till skillnad från i många andra utvecklingsländer, och rom och cigarrer och salsa. Och framtidstro!
Målar och skriver dagbok. Längtar efter E. och J. Men jag trivs storartat här – jag älskar denna karibiska romantiska storstad vid havet. Den är mysig och vacker. Till och med bättre än San Fran i Californien. Och Gud vad skönt det är med sol!

Söndag. Min sista dag i Havanna delade K. och jag en cykeltaxi till Plaza de la Revolucion, den historiska plats där Fidel håller sina tal. Che Guevara blickar ut över torget från ena sidan och Jose Marti från den andra. Går runt i Havanna, äter på Obispo. Köper en röd ros åt min egen kammarjungfru – så presenterade hon sig – på hotellet. Inglaterra måste vara det hemtrevligaste och vackraste hotellet av alla. Men helst skulle jag vilja ha en liten stuga vid havet. Havet blir det i alla fall hela nästa vecka – stranden i Varadero!


havanna5


Måndag. Den där lilla stugan jag nämnde förut, den ligger vid Matanzas! På en höjd, nära havet, inbäddad i grönska. Ananasfält, sockerrörsodlingar, bananplantager… Kristikorsblomman växer vilt här, buskarna har röda blommor och träden vita… så vackert. Hotell Quatro Palmas; incheckning, rakt ut i karibiska havet för ett första dopp. Härligt salt och grönblått varmt vatten, höga vågor, sol och mild bris. Stranden är en av världens tio finaste med två mil snövit sand. Jättelik middag i restaurangen. På rummet ser jag 13-mars firandet (revolutionen fortsätter) med en dokumentär om Che i djungeln. I hela Varadero är privat företagsamhet förbjuden; inkomsterna från turismen skall gå oavkortat till allmänna ändamål. Och ingen reklam, inga mobiltelefoner, gud så skönt! Men muralmålningar – jag hittade en i Matanzas och Che-bilder överallt också förstås. Och salsa natten lång. Jag har kylskåp på rummet så att snuset kan hållas kallt, och vattnet. Egen balkong, swimmingpool på gården, allt man kan begära. Men havet är bäst. Att gå längs stranden och plocka snäckor i solen, det har jag trånat efter hela vintern. Cuba si!

Tisdag. Sol och bad. Simmat och vandrat längs stranden, hittat vackra snäckor, korallbitar och stenar. ”Quantanamera” och ”Bessame Mucho” spelas gång på gång, men min favorit är balladen om Commendante Che Guevara. Jag läser Grandma, engelska utgåvan, när den är tillgänglig.
Annars har jag avslutat SF-romanen ”Fåglarnas värld” av James Blish och är halvvägs genom ”Rörelser i det moderna” av Håkan Thörn (intressanta noteringar bl.a. om situationisterna) och den populärhistoriska ”Spåren av kungens män” av Maja Hagerman. Enrique Cirules ”Ernest Hemingway in the Romano Archipelago” står på tur. Cubanska Nationalmuseets katalog har jag tittat igenom och stavat mig fram i spanskan. Cubas konsthistoria är fascinerande – men den politiska historien är förstås mer dramatisk. Trots detta var den cubanska revolutionen en av historiens minst våldsamma, och man betraktar den händelsen som den mest positiva i hela Cubas historia. Dom blev av med Batista, Al Capones maffiagäng och Esso. Kvar blev de snygga bilarna!
Men efter 40 års revolution – ska den vara museum eller laboratorium? frågar Juan Antonio Blanco retoriskt i boken ”Talking about Revolution” av Medea Benjamin (1999). Till skillnad från amerikanerna (eller deras övre skikt) är detta ett fredligt folk. När ska svenska folkets missnöje med arbetslöshet, nedskärningar och ihjälstressad arbetskraft leda till revolu-tion? Anton Nilsson var ju nära ögat 1917 i Härnösand; vore det inte på tiden med ett nytt försök? Fidel tågade från Sierra Maestra till Havanna, och under färden slöt så många upp att när man väl var framme flydde Batista i full panik utan större motstånd. Kunde inte svenska folket tåga från Kebnekaise och Romeleåsen mot Stockholm? Sen kunde vi införa frihetlig socialism och kärleksfull självförvaltning med majoritetens tillstånd. Comprende?


havanna4


Onsdag. ”Grandma” berättar att den kidnappade cubanske pojken Elian (som överlevde sin mammas flykt till Miami) överlämnats åt en onkel i USA. Denne onkel är alkoholist och tidigare dömd ett par gånger för övergrepp på ungdomar i samband med hans jobb som gymnastiklärare. Är inte detta otroligt? Tänk er den motsatta situationen – USA hade bombat direkt. Nuke ’em all! Politisk prestige går före individens väl. På Cuba behandlas barnen däremot som kungar, så det är inte bara patriotiska känslor som svallar. Låt Elian komma hem till sin pappa på Cuba! Vad kan svenska UD göra? När jag kommer hem om några dagar vill jag se att Pierre Schori har lagt upp en handlingsplan!

Torsdag. Jag har varit på konstgallerier och bokhandlar, strövat runt i solen. De karibiska piraterna (Kapten Svartskägg & Co) är fortfarande levande här, och runt omkring ligger sjörövarskatter på havsbottnen och väntar på upptäckt. Kanske man skulle ha en machete? Men den kommer knappast igenom tullen. Kastar mig i vågorna, går i vattenbrynet längs stranden. Vädret är alltid bra, som svensk högsommar dygnet runt; litet vind på kvällen är bara välkommet. Havet är djupgrönt, solnedgången fantastisk. Så även maten, cubansk brylépudding är min favoritefterrätt; massor med exotiska frukter. Och kaffet är starkt och gott, inte som det koffeinfria blasket i USA. Den cubanska befolkningen är trevlig även här, men européerna är litet småtråkiga. Turismen har väl haft en del negativa sidoeffekter men problemet verkar annars vara valutan (det finns tre olika), inte ekonomin i sig. Turismen är det enda realistiska alternativet i ljuset av USA:s handelsbojkott och Rysslands uteblivna ekonomiska stöd. Det märkliga är att cubanerna under dessa omständigheter klarar detta så pass bra i alla fall. Man knyter närmare kontakter med andra länder i stället; som Canada, Spanien, Skandinavien. I morgon skall jag beställa en båttur.

Fredag. Båten ”Reef Goddess” går ut till norra arkipelagen – fullt med små palmöar med korallrev. På ön Libertad snorklar vi i revet. Jag hittar koraller att ta med; vi äter, badar, solar och kryssar tillbaka. Underbar dag.

Lördag. Äter krokodilpyttipanna, målar och skriver, går strandpromenad
och ligger länge i vattnet. I morgon skall det packas, på måndag kväll åker jag hem. Och med litet tålamod skall jag nog få iväg detta e-mail också.
Varma hälsningar!

— Tidigare publicerad på Zenit på Sida, 2000.

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 26 november, 2016 by in * KRÖNIKAN, Havanna and tagged , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: