Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.

Krönika 23/10 2016. Teknikstress.

Eftersom jag är stresskänslig och vill att mina sista år på jorden skall vara fridfulla har jag avstått från mobil. Jag vill inte ha min verklighet upphackad i småbitar och det slipper jag nu. En gäll telefonsignal väcker samma känslor hos mig som en stor, svart morrande hund.  Slipper jag också. Jag har faktiskt inte ens fast telefon, och min mail går bara ut, inte in. Min brevlåda tömmer jag varje år; 99% reklam. Däremot har jag dator vilket är självklart om man är författare och bloggare. Det räcker för min del och jag kan enkelt nås på FB eller bloggen. Jag är inte ensam om detta beslut, och nu läser jag om ”teknikstressen” som drabbar alltfler. För att inte tala om exploderande mobiltelefoner, alienerande mobiltelefoner och ruinerande mobiltelefoner. Och ”mobilfobi” – som egentligen är en ganska sund reaktion. Det sägs att mobiler underlättar kommunikation mellan människor – men då tänker man inte på vilken ickemobil kommunikation som förstörs i det vardagliga umgänget mellan föräldrar och barn, lektionerna i skolan, sms- twitter- mobil- och näthat, vanliga samtal med kända eller okända på stan eller på resor som ständigt avbryts eller hackas till informationsfärs.

Fragmentiseringen av tillvaron skrev jag om i förra krönikan men ur nyhetsförmedlingens perspektiv. Teknikens fragmentarisering, opålitlighet (och för vissa grupper otillgänglighet) är som en farsot och bådar inte gott. Förr kände arbetaren sig som ett tillbehör till maskinen, nu känner sig människor som biroller i kommunikationstekniken. Och eftersom allt sparas och övervakas av NSA, Google och facebook för att sedan säljas eller användas mot politiskt obekväma blir det också allt viktigare att skydda sig. Det finns bra krypteringsmanualer för aktivister (India Däck har en sådan tillgänglig) och andra sätt att slinka ur Statens nät. Men inte är det konstigt att Edward Snowden och Anonymous är vår tids största hjältar och att Spridningskollen, NSA och Facebookcensuren är några av vår tids mest hatade aktörer.

Jag är inte teknofob, långt därifrån. Men jag vill se en teknik på människornas villkor, inte tvärtom. Gentekniken hör kanske inte hemma i denna diskurs men den är mycket oroande. Allting hittills tyder på att kan något göras så görs det också, vare sig det är bra eller dåligt, bara därför att det går.

Informationen vill vara fri, liksom människan. Internet är en briljant (och anarkistisk) uppfinning. Problemet är som vanligt Staten och Kapitalet. Hur informationsteknologin skulle kunna användas i ett klasslöst samhälle är en svindlande tanke. Digital direktdemokrati vore bara det första steget. In haaar-mo-ny.

flourish-and-knot

Veckan som gick.

På 14 platser runt om i Sverige demonstrerade tiotusentals människor på lördagen mot en brutal flyktingpolitik. Och på årsdagen av Anton Lundin-Petterssons skolmassaker tågade medborgarna i Trollhättan i ett fackeltåg för offren.

***

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 23 oktober, 2016 by in * KRÖNIKAN and tagged , , , , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: