Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.

Krönika #867. Om ont och gott, skönhet och romantik.

Jag vill utveckla det jag skrev i förra krönikan om nihilister och misantroper. Människan är varken ond eller god när hon föds. När hon växer upp har hon resurser till bäggedera beroende på omständigheterna. En omgivning, familj och samhälle, som uppmuntrar och förstärker det goda eller det onda blir utslagsgivande. Man brukar säga att arv och miljö påverkar 50/50. Numera kan man också klippa och klistra i människans gener men det vill jag absolut avråda ifrån. Det finns ändå mycket vi kan influera. Albert Einstein sa en gång att ”kapitalismens kaos är upphovet till den ondska vi ser omkring oss idag”. Och Einstein brukar ha rätt. På samma sätt finns det många vittnesmål om hur ett gott samhälle frambringar goda människor; Peter Kropotkin har skrivit en hel del om detta, och han får medhåll av dagens forskare. Ergo: vi skall genomföra den frihetliga socialismen och mänskligheten får bättre odds än den har nu inför framtiden, både för individen och kollektivet.

 Världen: Cuba står inför många utmaningar. Framförallt borde man se över Statens och Partiets roll. Men ekonomin håller på att hämta sig; här är statistik courtesy Proletären.

kuba_bnp

Sverige: Kuriosa för en gångs skull: Ny fjälltopp över 2 000 meter hittad. Med laserstrålars hjälp har Lantmäteriet upptäckt en ny topp över 2 000 meter i den svenska fjällkedjan. Det är fjället Sielmatjåkka (2004 m), norr om Kebnekaise (2106 m), som visat sig vara sju meter högre än vad man tidigare trott. (GP). Kebnekaise är alltså fortfarande Sveriges högsta berg men det varierar något över tiden på grund av glaciären på toppen.

Man kan få för sig att allting går att mäta och väga men så är det inte. Bara positivisterna tror det. Både medvetandet, tiden, rummet och materiens minsta beståndsdelar gör motstånd inför människans behov av kontroll.

Konsten: Jag är tämligen utled på alla kvasivetenskapliga konstundersökningar, halvroliga konstkommentarer och håglösa installationer. Marcel Duchamp gjorde det bättre än dagens opportunister och den genren känns överspelad. Vart tog färgen och ljuset vägen? Fantasin och leklusten finns inte längre på kartan. Jag längtar efter skönhet och romantik törs jag säga. Prerafaeliternas melodramatiska bildvärld med rödlockiga kvinnor i fotsida klänningar och en kaskad av vita liljor tilltalar mig faktiskt mer. Men än finns det några tappra målare kvar och jag hoppas att de håller ut tills vinden vänder igen —konceptualismen har nått vägs ände och går redan på tomgång. Dagens avantgarde är morgondagens retrogarde och tvärtom. Och nu blir det måleri!

Meeting of Styles, Mexico City 2015, del 2. Här kommer ännu ett foto från graffitikonventet i Mexico förra hösten. Amazing.


MOSMexicoCity2015_14

Meeting of Styles 2015. Courtesy Wikimedia Commons.

 

***

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: