Konst & Politik

Staffan Jacobson, författare & lundabo

Krönika #666. Paula Modersohn-Becker.

Världen: Protester mot Polens högerextrema regering.

Omkring 15 000 demonstranter samlades på Warszawas gator på lördagen i en massiv protest mot den polska regeringen. Marschen, döpt till ”Vi, folket”, var en samlad protest mot det som många ser som en radikal högervridning av polsk politik samt försök till inskränkningar i demokratiska rättigheter. Stöd för tidigare Solidaritetsledaren och förre presidenten Lech Walesa uttrycktes också vid marschen (AB).

Det finns åtminstone fyra episoder i historien då arbetarrådens direktdemokrati utgjorde ett aktuellt alternativ både till borgarklassen och den auktoritära leninismen: Ryssland 1905 före kommunistpartiets utrensningar, Spanien 1936 före Stalins förföljelser, Ungern 1956 före de ryska stridsvagnarnas intåg  och Polen 1980 före kommunistpartiets undertryckande. Världen hade kunnat se helt annorlunda ut, och inte bara i Ryssland, Spanien, Ungern och Polen. Men det kommer fler tillfällen, var så säker. Och på den högervåg vi ser nu kommer förr eller senare en vänstervåg med ännu större kraft – kanske demonstrationen i Warzawa är en början.

Sverige: Barn i häkte en skamfläck för Sverige.

Antalet barn som häktas i Sverige fortsätter att öka. Enligt Åklagarmyndigheten häktades förra året 140 personer som var mellan 15 och 17 år gamla, jämfört med 126 under 2014. – Det är en skamfläck för Sverige, säger Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatsamfundet, till Svenska Dagbladet. Av de 140 barnen hölls 115 isolerade, 17 av dem i mer än 60 dagar. Ökningen har pågått i flera år och Sverige har fått kritik av både FN:s barnrättskommission och barnombudsmannen för att barn frihetsberövas under lång tid (AB).

Malmö/Lund: Ockupationen av Victoriateatern 40 år.

De radikala Folkfesterna i Malmös parker började 1971 och fortsatte under hela 1970-talet med proggmusik och tusentals deltagare. Men kommunen motarbetade energiskt den nya kulturen. Den 28-29 februari 1976 ockuperades Victoriateatern i Malmö av de fria teatergrupperna för en folkets kultur och i protest mot ”Drak-Ulla” och de malmöitiska myndigheternas reaktionära kulturpolitik. Ockupationen var planerad för och genomfördes på två dagar; polisen ingrep inte. Lena Aulin-Gråhamn berättar:
– Den morgonen som vi skulle ockupera Victoria drog jag upp rullgardinen i mitt enda fönster. Klockan var fem och på andra sidan gatan stannade precis en polisbil och min första tanke var att de kom för att hämta mig. Vi som var aktiva på vänsterkanten kände oss bevakade; avlyssnade och smygfotograferade. Till viss del stämde det för våra demonstrationer och aktioner följdes alltid av mystiska män med kameror. Men jag cyklade iväg till Victoria utan att bli hindrad.

– Vi tog oss in bakvägen genom ett fönster, som vi sett till att det stod på glänt. Jag minns inte mycket av själva ockupationen. Under dagen tågade ett stödjande demonstrationståg förbi. Min pojkvän, som blev min nuvarande man, var med, och vi ockupanter stod på balkongen och vinkade, och syntes i de lokala tv-sändningarna. – Jag kommer däremot inte ihåg var vi sov. Vi hade delat upp oss i olika lag för att orka med en lång ockupation och för att kunna sköta våra andra plikter, om vi hade några. Jag minns inte detaljer i en sammanhängande kronologisk följd, men jag minns en känsla att det var både var lek och allvar, på låtsas och på riktigt. – På Teater 23:s vind deltog jag i långa och intensiva diskussioner med olika kulturpersonligheter. Mikael Wiehe, tror jag var där, och bröderna Segerström på Tidningsteatern som var mina favoriter. Och folk från Garderobsteatern och från alla andra fria Malmöteatrar.
– Ockupationen var inte särskilt dramatisk, men det var viktigt för oss att säga ifrån. Och det var nog också viktigt för malmöborna att Victoria fick stå kvar, som byggnad i alla fall. Det finns fortfarande skilda uppfattningar om hur lokaler för kultur ska användas och förvaltas – och av vem, säger Lena Aulin Gråhamn.

 

Victoria

 

 Konsten: Paula Modersohn-Becker (1876-1907).

Paula Modersohn-Becker, född 8 februari 1876 i Dresden, död 21 november 1907 i Worpswede, var en tysk målare.Hon gifte sig 1901 med landskapsmålaren Otto Modersohn. År 1906 for Paula för första gången i sitt liv till Paris för studier. Hon återvände 1907 till Worpswede, där hon födde en dotter men dog kort därefter bara 31 år gammal. Hon arbetade först under influenser av Charles Cottet och Lucien Simon, men anslöt sig senare till Paul Gauguin och Paul Cézanne och blev en av de främsta företrädarna för den tidiga expressionismen.

“Paula Modersohn-Becker: Art and Life” pågår till 12/3 på Galerie St. Etienne, 24 West 57th Street, Manhattan, New York.

 

Paula-Modersohn-Becker-Selbstbildnis-am-6-Hochzeitstag-webhell2

 Courtesy Paula Modersohn-Becker (beskuren).

 

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 27 februari, 2016 by in * KRÖNIKAN, * KRÖNIKAN (500) and tagged , , , .

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: