Konst & Politik

Staffan Jacobson, författare & lundabo

Krönika #535. Arbetarkonst!

Världen: Castro och Tsipras.

”Det är nödvändigt att återgå till socialismens fördelningsprincip, av var och en efter förmåga, till var och en efter arbetsinsats.” (”Behov” borde det nog vara). Så beskriver Raul Castro tankarna bakom de omfattande förändringar av riktlinjerna för ekonomin som Kubas nationalförsamling nyligen antagit. (Proletären.se).

Greklands premiärminister Tsipras fördömer EU:s respons på flyktingkatastrofen.

Sverige: SP:s uttalande om Trollhättan, SD:s direkta ansvar och den borgerliga flyktingpolitikens förräderi.

”Vi är skakade av det vedervärdiga och absurda dådet i Trollhättan och våra tankar går i första hand till de mördade, de skadade, deras anhöriga och nära vänner vars förtvivlan vi bara kan föreställa oss. Ingen kan göra det fasansfulla ogjort. Men vi kan hindra det från att hända igen. Så låt oss nu därför, en gång för alla, slå fast: detta var inte något enskilt vansinnesdåd. Man måste vara blind för att inte se var det direkta ansvaret för den pågående rasistiska terrorvågen ligger. Det behövs inga protokollförda möten, inga formella beslut eller uttalade order för att sätta igång sådana aktioner. Säkert var den unge mördaren en olycklig och förvirrad människa, en bricka i spelet som funnit en förklaring till sin ångest på nätets hatsajter och byggt upp sin världsbild i den bubbla av inskränkt nationalism och rasism som odlats där i åratal. Föregångarna med inspiration från samma miljöer och tankar är bara alltför många, Ausonius, Mangs, Breivik och en rad andra mördare och våldsmän som inte nått samma kändisskap. Mordbränder mot romer har förekommit hela året och de senaste veckorna är det bara slumpen som gjort att det inte skördats dödsoffer vid attentaten mot flyktingförläggningar.

Miljön är ljusskygg och diffus men den har namn och ansikten som nu måste släpas ut i ljuset, fördömas och brännmärkas: Avpixlat, Fria Tider, Exponerat, Samtiden och hela den svans av näthatare och dyngspridare som finns kring dessa mentala gödselstackar. Men framför allt är det den politiska organisation som byggt sig stark på denna ständigt pågående hetskampanj som nu måste ställas till svars och bekämpas: Sverigedemokraterna med folk som Jimmie Åkesson, Björn Söder och Kent Ekeroth i spetsen. Det är knappast någon slump att flyktingförläggningar brinner direkt efter att SD-ledningen tillkännagivit att de lämnar riksdagsarbetet (men naturligtvis inte sina höga arvoden) för att istället bedriva politiken på gatan. Att ”Sverigevänner” av olika sorter tar saken ett steg längre är något dessa folkförvirrare räknar med och struntar i. Men ansvaret är vidare än så. De borgerliga ledarskribenter, nä­ringslivslobbyister och politiker som, i smyg och öppet, sträckt ut sina händer mot detta parti och bidragit till att sprida deras världsbild och normalisera deras åsikter delar ansvaret i hög grad. Den färska uppgörelsen mellan socialdemokraterna och borgarna skapar en ny osäker status för flyktingar samtidigt som den öppnar en skattesubventionerad låglönemarknad som tjänstefolk för överklassen. Sådant riskerar att splittra arbetarklassen ytterligare och ge Åkesson hjälp att värva nya stormtrupper, redo att begå nya illdåd.

Vi som socialister och aktivister i arbetarrörelsen kommer på alla sätt vi kan visa hur fientlig mot arbetare och låginkomsttagare den politik som SD och deras anhang står för är. Att lyfta fram det som enar arbetare och låginkomsttagare, oavsett ursprung och bakgrund, mot våra verkliga fiender. Så kan vi svälta ut de hatmiljöer som göder den rasistiska terrorn, inte genom att gå dem till mötes.

— Socialistiska Partiets partistyrelse”.


Malmö/Lund: Motdemonstration mot Pegida i Lund.

”För Sverige – nu” är Pegidagrundaren Henrik Rönnquists nya organisation. Mötet på Stortorget i Lund var organisationens första offentliga framträdande. Polisen hade laddat upp ordentligt och spärrat av Stortorget med dubbla avspärrningar redan på förmiddagen. På torget stod tio polisbussar, och vid Rådhuset ytterligare några. Ridande poliser fanns också redo. När klockan blev 15 började Henrik Rönnquist att tala och han avlöstes senare av Tania Groth, som följdes av Sebastian Bjurman och det lilla svinet Dan Park. Men det var få ord som kunde höras, trots att talarna hade hjälp av megafon. Femhundra motdemonstranter ropade slagord och gjorde vad de kunde för att överrösta talen. Domkyrkan, och alla andra kyrkor i Lund, lät också sina klockor ljuda. Efter drygt trekvart gav talarna från ”För Sverige – nu” upp. Då försökte några av motdemonstranterna ta sig runt Rådhuset på den norra sidan för att konfrontera talarna (SDS).

Hur många nazister tål Sverige?

Liksom de flesta andra tycker jag icke-våld är tjusigt och moraliskt. Ett förstahandsval. Men det finns inte ett enda exempel i hela världshistorien på att den metoden har decimerat nazisterna. Man kan tänka på Exit som blev ett fiasko: enligt deras årsrapporter tog nazisterna över verksamheten för egna syften. Vilka metoder gav däremot direkta resultat under perioden 1943-1945? Det överlåter jag åt läsaren att svara på och det är knappast en 10.000-kronors-fråga.

Nynazisterna bygger idag sakta men säkert åter upp sina arméer och på ett par ställen, som i Ukraina, är de att betrakta som reguljära förband.  ISIS lär inte komma hit. Men nazisterna är redan här. Och Säpo har gått i vinterdvala.

Konsten: Ny bok om arbetarkonst.

Boken av fil.dr. Fred Andersson: Arbetarkonst för 2000-talet presenteras så här: Arbete inom produktion, transport, service och omsorg är grunden för samhällets existens. Ändå är arbetarna sällan synliga i kulturlivet och arbetarkonst står inte högt i kurs. Nutidens konstnärer är inte längre intresserade av att skildra arbetare eller arbetsmiljöer, sägs det. Inget kan vara mer felaktigt, vilket denna bok är ett bevis för. Med presentation i ord och bild av arbetarkonstnären Johan Ahlbäck (1875-1973) och de tjugoen konstnärer som mottagit Ahlbäckpriset fyller boken en kunskapslucka och bidrar till definitionen av arbetarkonst idag.

Boken kan med fördel användas som material i studiecirklar och som inspiration till fortsatta skildringar av arbetslivets villkor och processer. Under drygt 20 år har Ahlbäckstiftelsen verkat för att lyfta fram arbetarkonst och arbetarkultur. Det finns inget annat konstnärspris i Sverige som uppmuntrar konstnärerna att synliggöra arbetets villkor (http://arbetarkonst.blogspot.se/).


arbetarkonst


För övrigt anser jag att alla som vill ha en atombomb i nacken ska verka för Nato-anslutning.

AnarchyIsOrder

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 31 oktober, 2015 by in * KRÖNIKAN and tagged , , , , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: