Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Ogrundat förbisedda författare: 3. Ray Bradbury (1920-2012).

RayBradbury


Ryslig och ljuvlig.

År 1958 gav Norstedts ut Bradbury i översättning för första gången, 1969-71 kom en bredare utgåva. Jag har fortfarande kvar de tummade pocketböckerna med den lilla Pan-flöjten på bokryggen. Jag var 20 år och sträckläste dem njutningsfullt. När samma förlag mer än femton år efteråt gav ut fyra av Bradburys bästa böcker i pocket kände jag en stilla glädje över den läsupplevelse som väntar den som inte förut lärt känna denne vemodige, ömsinte och hårresande skicklige fantasyförfattare.

Ray Bradbury är född 1920 i Waukegan, Illinois. Modern var svenskfödd och under depressionen 1936 tog fadern, då arbetslös banvakt, med sig familjen till Los Angeles. I tonåren publicerade Bradbury en mängd science-fictionnoveller i olika fanzines, den egentliga debuten kom med novellen Pendulum i Super Science Storys 1941. Hans stil börjar då bli den poetiska, symbolladdade och med drastiska poänger försedda som vi nu känner till. Debutboken Dark Carneval kom 1947. Han är nu långt ifrån sin ungdoms space opera och vanlig SF. Han är en seriös romanförfattare, melankolisk, fantasifull och suggestibel, med en alldeles egen sorts sagoberättande inom fantasygenren.

I Bradburys böcker finns knappast något av den teknologiska besatthet som präglar främst 50-talets SF, han är i stället den blide humanisten som gisslar teknikens och storskalighetens klåfingrighet, en civilisationskritiker och visionär som med småstadslivet i mellanvästern som känslomässig förankring använder sig av tiden, rummet och universum i sin diktning.

Mästerverk.

Invasion på Mars (The Martian Chronicles) kom 1950, och är av många betraktad som hans absoluta mästerverk. Boken skildrar ett antal expeditioner till Mars och kolonisatörernas förvirrande möten med invånarna som ständigt byter form och skepnad. Ibland finner de ingenting, ibland något helt oväntat, till slut finner de sig själva… Skildringen av kontakten mellan människans ovarsamhet och eftertänksamhet och en okänd, ömtålig, uråldrig kultur är enastående, poängerna både filosofiska och oväntade och upplösningen storslagen.

451.

Fahrenheit 451 är den mest välkända av Bradburys böcker, och titeln syftar på den temperatur vid vilken papper tar eld. Antihjälten befinner sig i en fientlig, konform framtidsvärld där reaplanen tjuter över hustaken och böcker och bokläsare jagas för att inte störa maktens icke-tänkande diktatur. Brandkåren släcker inte bränder utan tänder bokbål, och huvudpersonen sällar sig till en motståndsgrupp vilkas medlemmar alla har lärt någon stor författares verk utantill, för att med muntlig tradition vid lägereldarna rädda något av kulturen åt eftervärlden. Boken har för övrigt filmats av Truffaut.
Den illustrerade mannen (1951) är en novellsamling med en mans magiska tatueringar som ramberättelse: dessa börjar leva och berätta sina farliga sagor när man betraktar dem…
Inledningsnovellen handlar om en familj som installerat en märklig fyrdimensionell holografisk barnkammare där de hårt hållna barnen kan materialisera sina hemliga fantasier och skapa vilka verkliga äventyrsvärldar de vill åt sig: medeltidsstäder, rymdskepp, afrikansk savann. Modern är orolig för lejonen, som barnen ”drömt” fram och som aldrig vill försvinna, och hon kallar på psykologen. När han kommer är bara barnen hemma, och modern och den auktoritäre fadern har inte kommit tillbaka från den afrikanska savannen. Mer vill inte barnen berätta…
Detta är också ett tema i Bradburys böcker som jag inte har samma spontana förståelse för: barns ”oskuldsfulla grymhet”. Själv har han, om man betraktar boken Blommande vin (1957) en närmast euforiskt ljus barndom (Pojken som inte tyckte om natten, (1955), har dock ett annat innehåll).

Ljuvlig.

Men idyllen är aldrig ogrumlad trots de saftiga och doftande scenerierna. Och i hela hans författarskap är stämningar av ödslighet och ensamhet lika vanliga som lyckliga barndomsminnen. Nostalgi kanske, men knappast sentimentalitet som ”finare” författare kritiserat honom för. Känslighet, ja. Hans värld av luffare, rymdpiloter, ensamma sjöodjur, trollkarlar och regniga planeter träffade mig rakt i magen som läsare. Bradbury är ljuvlig och ryslig och jag anbefaller honom varmt.

Bradbury gav namn åt asteroiden (9766) Bradbury och hans roman Blommande vin, i original Dandelion Wine (”Maskrosvin”), har givit namn åt månkratern Dandelion Crater.

Bibliografi.

Romaner
Novellsamlingar
Övriga Bradbury-böcker översatta till svenska
  • Pojken som inte tyckte om natten (Switch on the night) (anonym översättning, Natur och kultur, 1957)
  • Glädjens mekanismer: noveller (The machineries of joy) (översättning Olov Jonason, Norstedt, 1965)

    ***

Om Bradbury fortfarande i någon mån är ogrundat förbisedd i Sverige är han det då inte i sitt hemland, där han fortfarande ges ut och hyllas efter sin bortgång. Numera finns också den berömda sf-tidskriften Galaxy Magazine‘s alla nummer (1950-1980)  på nätet, där Bradbury finns med redan i första numret: https://archive.org/details/galaxymagazine

***

En kommentar på “Ogrundat förbisedda författare: 3. Ray Bradbury (1920-2012).

  1. Pingback: Tre ogrundat förbisedda författare: 1. Eva Berggrén (1925-2009). | Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: