Konst & Politik

Staffan Jacobson, författare & lundabo

Krönika #442. Postkonsten.

Världen: Tankar om ett par post-fenomen

Finland drabbades förhållandevis sent av postmodernismen; postkonsten borde det kanske heta. Många är tacksamma för det: måleriet finns ännu kvar påpekar en kritiker i Aftonbladet. Postmodernismen  finns i alla kultursfärer från filosofi till konceptualism. Typiskt för postmodernismen är relativiseringen: allting är lika bra och lika dåligt och ingenting är sant (inte heller denna mening, ha ha). Men man kan märka en tillbakagång ur denna återvändsgränd, även för det som kan  kallas neo-postmodernism. Ännu en meningslös term. Den analoga konsten har legat lågt men kommer nu tillbaka i nya former. 40 000 års konstutövande viftar man nämligen inte bort med en blaserad gest.

Från postkonsten tar vi djärvt steget över till postsexualiteten som är ett ungefär samtidigt fenomen. Förutom i vissa kortare perioder och på enstaka platser har sexualiteten alltid varit förtryckt, särskilt från medeltiden till och med den victorianska eran (1800-1840).

Den sexuella revolutionen på 1950-talet blev oundviklig när p-piller, fri abort och kvinnans egen försörjning slog igenom. Jag håller med om att den fria kärleken gick något över styr på 1970-talet, men avsikten var den allra bästa: den sexuella frigörelsen var ett led i den allmänna frigörelsen. I stället för den uteblivna världsrevolutionen 1968, som faktiskt var mycket nära, kom en besvikelsens våg av excentriska psykoterapier, nyandliga rörelser och narkotika. Och det nyliberala 1980-talet med HIV-epidemien och övergreppen mot minderåriga gjorde att pendeln slog tillbaka till sitt motsatta läge med våldsam kraft, som en motreaktion – den sexuella kontrarevolutionen.

Även barns naturliga, ålderskongruenta sexualitet har blivit tabu. En sorglig episod nyligen på en förskola var när en flicka och en pojke ville ”förlova sig”. Det var naturligtvis bara en oskyldig lek, och personalen ställde upp. Men mamman till ett av barnen blev rasande och ”förlovningen” fick uppskjutas på obestämd tid. Detta säger något om vilken ångest vi omger barnen med och det kan knappast vara nyttigt för någon. Idag är alltså det sexuella förtrycket åter ett led i det allmänna förtrycket. Vi väntar ännu på konsensus, men det kommer antagligen, om inte förr så efter världsrevolutionen – som inte kan undvikas i längden i en värld där 85 miljardärer äger lika mycket som halva jordens befolkning och där kapitalets produktionsordning aktivt hotar att förstöra både klimatet och naturen.

Postmodernismen kommer därmed att betraktas som en genant parentes, om än en mördarsnigelseg sådan. Det som är visuellt meningsfullt, humant och praktfullt kommer däremot att få en renässans. Remember who told ya!

Sverige: Högdalen på taket.

Ockupationen av Högdalen är av allt att döma avslutad även om det tog polisen veckor att tömma huset men man uppmanar nu Stockholmarna att ockupera flera byggnader. Tomma hus är folkets hus så detta är bara början, det finns massor, trots bostads- och lokalbristen och de megalomana hyrorna. En legalisering av husockupationer finns redan i mer upplysta länder som Holland. Bilden (något redigerad av mig) från taket på det ”tömda” huset courtesy kommak.org.

Taket

Sverige: Aftonbladets karta över mottagna flyktingar

finns här. Courtesy Aftonbladet. Källor till kartan: Flyktingar per land – ”UNHCR Global Trends Forced Displacement in 2014”. Invånare per land – Worldbank.org. Flyktingar per 1000 invånare. Som ni ser i denna länk tar afrikanska länder och Mellanöstern emot överlägset flest flyktingar, långt utöver Västeuropa. Fatta, Åkesson.

Malmö/Lund: Still not lovin’ the police.

Detta är Malmöpolisens egen omtalade facebookprofil. Han på bilden är tillsvidare avstängd, men jag gissar att han får vara kvar. En polis kan inte ha så mycket testosteron att han blir avskedad, det vore ett anmärkningsvärt trendbrott i så fall. Han är inte ensam och detta är ingen enskild händelse.

POLIS2

Konsten.

En målning av Berthe Morisot (1841-1895), kvinnlig impressionist och en av de absolut främsta. Jag har ännu inte kunnat passa in henne i ”Top 20 Art Works” trots att kvinnliga konstnärer verkligen är värda en plats. Egentligen är det omöjligt att rangordna 20 konstverk ur hela historien, så listan kommer nog att utökas. Ju mer man vet desto mindre tvärsäker blir man. Kanske blir det också en liten bildanalys på var och en. Men ta det inte så allvarligt, det är bara min subjektiva smak även om jag har drillats i många år i konsthistoriens kanon – bl.a. av den energiske prof. Sven Sandström. Hur som helst, här är bilden.

BertheCourtesy Berthe Morisot. Kvinnan är hennes syster och i vaggan systerns barn. Kan man tänka sig något mera rofyllt? Detta är vad ett barn behöver – kärlek, trygghet och en närvarande förälder. Resten tar naturen hand om.

Vinjett2

Annonser

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: