Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.

RELIGION OCH REVOLUTION.

Religion och revolution.

तत् त्वम् असि

rebellion


Religionen är ”hjärtat i en hjärtlös värld”, sa Marx och där hade han rätt. Däremot stämmer det inte riktigt att religion är opium för folket. De tidiga folkliga religionerna dyrkade naturen och solen, konkreta saker som det inte gärna gick att förneka existensen av. Det är Maktens privilegiereligion som är farlig och Kyrkan som gärna blir auktoritär. Men religion kan istället vara frigörande och emanciperande, som den användes av sekter som Den fria andens bröder och systrar på 1300-talet eller under bondeupproren i Tyskland på 1500-talet – Omnia omnibus! – och i England på 1600-talet med The Diggers. Och som den används av befrielseteologin i Sydamerika än idag. Bibelkommunism. Religion och revolution.

Kristendomen med sitt revolutionära kärleksbudskap spårade enligt min mening snabbt ur så fort Paulus fått inflytande och än värre blev det när den blev statsreligion på 300-talet. För att inte tala om högerkristna sekter i vår tid som KKK. Den katolska kyrkan var en mäktig och hänsynslös förtryckare under medeltiden och fram till våra dagar, då den oväntat fått en mer radikal och tolerant latinamerikansk påve. Den ende som kan jämföras med Kristus i den traditionen är nog Franciskus av Assisi, han som levde i frivillig fattigdom och predikade för fåglarna under bar himmel, ni vet. Hans tiggarmunkar kallades frates minores, ”de små bröderna”. Gamla Testamentet anser jag är bäst i Robert Crumbs version 2009 och om Luther tycker jag inte alls; Martin Luther King var något bättre.

Klassamhället skär igenom alla religioner. I den sofistikerade tibetanska buddhismen fortlevde också en teokrati som åtminstone tidigare i historien upprätthöll feodalism och livegenskap. Det indiska samhället har fortfarande kastväsendets och kvinnoföraktets kvarlevor vid sidan av sin avancerade filosofi och sina underbara kulturtraditioner. Inom islam finns den auktoritära och reaktionära wahabismen, mullorna, de saudiska oljeprinsarna, sharia och det fanatiska och blodtörstiga IS. Men vad islamofoberna bortser ifrån är den progressiva folkliga delen av islam med ett mycket starkt socialt medvetande och en stolthet över konsten, poesin och arkitekturen, den milda sufiska mystiken, de kämpande palestinska revolutionärerna och allt det övriga goda som också tillhör denna religion med 1,5 miljarder utövare, där en majoritet närmast är att betrakta som socialdemokrater.

Den auktoritära religionen och dess institutioner har den frihetliga socialismen alltid tagit avstånd ifrån. Det gäller Ungsocialisterna vid 1900-talets början i Sverige och det gäller antiklerikalismen under Franska Revolutionen såväl som under Spanska Revolutionen. Prästerskapet lierade sig alltför ofta med Makten, i inbördeskrigets Spanien satt dom i kyrktornen och sköt på arbetare med kpist. Ryske anarkisten Michail Bakunin var helt igenom ateist och religionsfientlig (se: ”Gud och Staten”, 1882) – det finns en poäng i jämförelsen mellan Staten och monoteismen – medan andra anarkokommunister (som Simone Weil) hade en mer pragmatisk hållning.

Själv har jag som många andra i min 68-generation en öppen inställning och en privatreligiös mix. Där ingår Eben Alexander, Dalai Lama och Upanishaderna. Min tidigaste aha-upplevelse var Charles J. Ryans fina lilla bok ”Vad är teosofi?”, 1946. Den kyrkliga kristendomen är tyvärr alltför belastad för min del, men jag nämnde Franciskus av Assisi som ett positivt undantag. Albert Einstein var också ödmjuk i denna fråga, fast han var både geni och socialist. ”Jag vill veta hur Gud tänker” var hans forskningsprogram.


flammarion2


Man får problem om man ska bevisa att något inte finns, låt vara att bevisbördan ligger på den som säger att något finns. Ateismen är också en fundamentalistisk religion och dessutom den i särklass minst inspirerande. Om universum är oändligt lär möjligheterna också vara det, för att nu inte tala om en plausibel oändlighet av alternativa dimensioner. I indisk filosofi talas om Tat Twam Asi, ”Allt är ett”. Detta är en stabil grund i en religiös upplevelse jag delar, och den har jag fått genom Upanishaderna. Och som Dalai Lama brukar säga: ”Inom tibetansk buddhism betraktar vi reinkarnationen som ett faktum”. Där kommer forskaren Ian Stevenson in i bilden för min del – han har dokumenterat tusentals reinkarnationsberättelser bortom alla rimliga tvivel. “The wish not to believe can influence as strongly as the wish to believe” som Stevenson har sagt; han är alltid själv återhållsam i sina slutsatser men mig berör det på djupet.

Och Eben Alexander har skildrat efterlivet på ett häpnadsväckande övertygande sätt. Han har verkligen varit någon helt annanstans, i en annan dimension lika påtaglig som vår egen, och kommit levande tillbaka med sitt vittnesmål. Att han själv är utbildad läkare och neurokirurg och tidigare religiöst neutral gör ju inte hans berättelse mindre trovärdig.

”De enda lagar som måste följas är naturlagarna” sa den antike filosofen Zeno, den förste anarkisten. Och som naturlag betraktar jag karma-lagen: som man sår får man skörda, nu eller senare.

Så, där står jag idag. Det finns både bra och dålig religion, auktoritär och antiauktoritär, och jag har tagit till mig de delar som jag ansett mest värdefulla och förkastat resten. ”Du kan uppleva sanningen bara om du bestämmer dig” är ett mindre känt och i sammanhanget intressant Bob Dylan-citat. Men jag tänker inte tvinga på någon annan min syn på saken och förutsätter att min uppfattning respekteras på samma sätt av andra.

Om dagens kristendom kan jag bara nämna att jag uppskattade när kyrkklockorna ringde signalen för ”fara” i Jönköping 1 maj 2014 där Svenskarnas Parti demonstrerade. Etiska manifestationer för alla människors lika värde är välkomna i dessa tider. Nog borde Svenska Kyrkan, med sina enorma rikedomar, ägna sig mer åt romska tiggare och ekonomiska orättvisor och mindre åt kvinnoprästmotstånd och andra konstigheter.

”Jag menar att sekulariseringen kan frigöra en mycket mer progressiv religiositet, som inte är bunden till urgamla institutioner som alltid släpar med sig lika urgamla fördomar”, säger Göran Greider. Rätt så.

Och jag behöver kanske inte säga att gudsriket på jorden för min del börjar med den sociala revolutionen!

Mer om detta intressanta ämne finns i artikelserien ”Parapsykologiska personligheter” på denna blogg. Ett bloggtips för befrielseteologi är Dagens Seglora som beskriver sig som ”en antirasistisk, feministisk och maktkritisk nättidning som ställer sig i den befriande teologins fåra”.


azpiriBild courtesy Azpiri
Annonser

2 comments on “RELIGION OCH REVOLUTION.

  1. Pingback: Om kyrkans kris och religionens roll. | Konst & Politik

  2. Pingback: Krönika 5-6/9 (2) 2017. Religion, konst och revolution. | Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Translate from Swedish to Your language

%d bloggare gillar detta: