Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Piraternas fria samhällen

 

Namnlös1

 

Att bli pirat var en  farlig men tilltalande livsstil bland de sjömän som rymde från Engelska flottans grymma kadaverdisciplin. Piraternas skepp och samhällsbildningar blev en ultrademokratisk motsats, med jämn fördelning av bytet och en när som helst avsättbar kapten, där skeppsmötet och den nedskrivna Piratlagen var högsta instans. Fångarna behandlades i allmänhet väl.

Under 1500-talet pågick fortfarande den Spanska Flottans utplundring av de indianska rikena i Mellanamerika. Men efter armadans nederlag mot England var inte conquistadorerna längre ensamma herrar på täppan. De portugisiska, franska och engelska kolonialmakterna konkurrerade numera också om bytet, den inhemska befolkningen utrotades och handelsbolagen krigade på haven och i hamnarna. Galeoner lastade med guld, silver, juveler och annat tjuvgods gick genom Karibiska Havet till Europas hov. Men de gick inte säkra, ofta fick de ofrivilligt dela med sig av förmögenheterna till piraterna, havens fasa och regimernas skräck.

Till Västindien sökte sig vid denna tid en brokig blandning av fattiga och lycksökare, förrymda slavar, kättare och efterlysta för att pröva sin lycka som sjörövare. Ibland utfärdades officiella kaparbrev som tillät en kapten från en nation att plundra en annan nations fartyg, men de flesta pirater handlade på sitt eget och sin besättnings uppdrag. Det intressanta här är att piraterna efterhand bildade egna kolonier, som de autonoma samhällena på La Tortuga utanför Hispaniola, numera Haiti, New Providence i karibiska ögruppen Bahamas och Libertalia på ön Madagaskar utanför Afrikas kust. De var alla fria och jämlika samhällen, som samlade äventyrare och fribytare, buckanjärer och sjörövare från de sju haven. Här delade man allting lika utan hänsyn till nationalitet eller religion. Ingen privat äganderätt existerade och total individuell frihet rådde. Däremot var dessa kolonier präglade av ungefär samma våld som det omgivande samhället i sin tid, och som sjömanskåren i övrigt bestod de också främst av män, även om flera kvinnliga pirater som Mary Read och Anne Bonny är kända.

När de spanska conqistadorerna lämnat Hispaniola för att utplundra fastlandet, lämnade man kvar några få överlevande arawaker och en förvildad boskap. De sjömän och fribytare som nu slog sig ner på ön under 1550-talet fann att de kunde leva ett gott liv där. Av de infödda lärde de sig att röka kött (boucan-grillning) med vilket de handlade och kom därför att kallas för buckanjärer. När spanjorerna återkom 1620, utrotade den återstående boskapen och angrep dem, flyttade de till ön La Tortuga, tio mil norrut, där man bildade Kustens Brödraskap och i brist på andra alternativ övergick till sjöröveri och sköldpaddsfångst. Först anföll man passerande fartyg från sina kanoter, piraquas, sen övertog man deras skepp och ibland också vissa nyckelpersoner i besättningen. De som inte anslöt sig till piraterna släpptes annars fria.

Och ja, piraternas klädsel var vad man idag kallar ett bricollage; bara fötter i kragstövlar, randiga haremsbyxor, öppen skjorta eller bar överkropp med guld, silver och juveler om halsen, sabel, kniv och patronbälte, den pråligaste purpurröda kaptensjacka med guldsnoddar och blanka knappar man lyckats erövra, prickig snusnäsduk om huvudet och svart slokhatt ovanpå, jättelik schal om livet att sticka pistolerna i, obligatorisk svärande papegoja på axeln, i förekommande fall också svart lapp över ena ögat, guldring i örat, vildvuxet skägg och träben inte att förglömma. Så såg i alla fall de samtida äventyrsförfattarna på piraternas manie des modes, och det kunde säkert stämma ibland även om de gärna bättrades på över tiden.

pirat1a

Alexander O. Exquemelin heter det samtida ögonvittne som ingående beskrivit buckanjärerna[1] och deras samhällsform. På La Tortuga fanns inget tvång, inga skatter och inga dömande instanser. En ”guvernör” valdes i krigstider, men denne var när som helst avsättbar.[2] Ett åldersråd utan allmänna befogenheter antog lärlingar som nya medlemmar i brödraskapet. Dessa hade då först fått gå i lära en viss tid hos en mästare[3].

Piratrepubliken New Providence på en av Bahamas öar bestod av 200 kvadratkilometer bördig mark med förvildad boskap och eget sötvatten. En naturlig hamn för 500 fartyg fanns på ön. New Providence bildades av kapten Charles Bellamy och andra, och den legendariske piraten Svartskägg (inte den mest sympatiske som gått i ett par ogarvade läderbyxor) kommer så småningom också hit. Den första gruppen bestod av 2000 personer av blandade nationaliteter och av båda könen som levde i fred och självförvaltning trots att deras nationalstater vanligtvis låg i krig med varandra. Huvudstaden hette Nassau, och republiken kom att finnas kvar till början av 1700-talet.

Kapten Misson hette enligt Daniel Defoes[4] historieskrivning en fransman som tröttnat på den gamla världens girighet och orättvisa och som brann för upplysning och humanism. Han lämnade Rom 1680 för att sluta sig till buckanjärerna och med sig hade han sin mentor och kompanjon, en före detta munk som kallade sig för ”Förnuftets Apostel”. Dessa två lyckades övertala besättningen på fartyget Victorie, som just mist sin kapten och sina befäl i strid, att sätta kurs på Madagaskar. Manskapet föreslog att de skulle hissa dödskalleflaggan, Jolly Roger, men Misson lade in sitt veto och hävdade att ”vi är inga pirater utan män som vill bruka den frihet som Gud och Naturen givit oss!” De använde en vit flagga med mottot För Gud och Friheten broderat i rött. Misson och hans besättning befriade senare svarta slavar från ett holländskt slavskepp och klädde dem i sina förtryckares kläder, eftersom, som Misson förklarade, ”Trots skillnader i hudfärg, vanor och religion är vi samma verk av Det Högsta Väsendet. Vi har inte erövrat vår egen frihet för att förslava andra!”

pirat1a

Under ”Piratrundans” år beslöt sig många pirater för att samarbeta när det ändå fanns så mycket byte och ön Madagaskar utanför den östafrikanska kusten valdes som bas, då den låg strategiskt nära de eftertraktade fartygsrutterna. Under den första hälften av 1700-talet upprättade kapten Misson och hans besättning en sorts tidigt frihetligt politiskt styre på ön. Madagaskar blev piratrepubliken ”Libertalia”. Många sjörövare bosatte sig på ön, och man levde i frihet och med ömsesidig hjälp. De som var gamla och sjuka kom dit för att dö; andra pirater tog hand om dem och ordnade begravningar allt enligt önskemål. Det var också vanligt att man gifte sig med kvinnor från öns urbefolkning. Dessa fria män organiserade sig i grupper om tio pirater vardera och från varje grupp valdes en delegat att utse gemensamma regler för samhället Libertalia. De delade upp allt byte och all boskap lika mellan sig. Om någon brukade en jordlott, så var denna mark hans land. Mängder med byggnader av god kvalitet uppfördes och alla hjälptes åt att bygga ett stadshus. Piraterna valde Misson som beskyddare för enklaven för en period på tre år. En delegation av pirater träffades en gång om året för att diskutera alla frågor av vikt för kommunen, och deras konsensus respekterades allmänt.

Den berömde piratkaptenen Thomas Thew utsågs av kamraterna till amiral för Libertalia och hade också uppgiften att rekrytera fler medlemmar. Han var dessutom ansvarig för beskyddet av hamnen, marknadsplatsen och bosättningarna. På jakt efter nya rekryter gick Thews fartyg på grund. Utan tillräckligt med män kvar att försvara Libertalia, kunde inte Misson hindra urinvånarna att attackera kolonin. Han och fyrtiofem andra pirater lyckades fly med en del guld, silver och diamanter. När Misson återfunnit Thew, bestämde man att söka ta sig till Amerika. Misson klarade sig inte; hans skepp sjönk under en storm och samtliga omkom.[5]

pirat2

Den lilla ön St Mary strax utanför Madagaskar var mest trångbodd. En tid fanns det här så mycket som 1500 pirater. På S:t Mary fanns också ett litet fort som med kanoner försvarade fristaden mot nyfikna militärfartyg.En grupp sjörövare med tillhåll på Madagaskar skrev faktiskt brev till den svenske kungen Karl XII och erbjöd sig att starta svensk handel på Asien mot att de fick svenskt beskydd. 30/11 1718 dog kungen, så det hela blev aldrig av.[6] Efter många år splittrades kolonin, men minnet av den fria piratrepubliken lever.

 

Noter

[1] Exquemelin, A.O: The Buccaneers of America. (Amsterdam 1678), Dover, N.Y. 2000.  [2] Lindblom, Per: Pirater – andra ideal än rom, krut och guld? Anarkistisk Tidskrift nr. 9/1993, s.39-53.   [3] Ett hett tips till Arbetsförmedlingens anordnare av praktikplatser.   [4] Captain Charles Johnson: A General History of the Pyrates. (Rivington, London 1724), Dover, N.Y. 1999. Anm.: 1932 attribuerades boken till författaren Daniel Defoe, något som andra historiker polemiserat emot 1988. Många av bokens uppgifter, som bl.a. baseras på intervjuer och rättegångsreferat, har kunnat bekräftas i efterhand. Historien om kapten Misson förekommer dock inte i andra fristående källor och kan därför ifrågasättas som historisk urkund, om än inte som allegori; däremot är förekomsten av flera liknande kaptener, besättningar och piratrepubliker på Madagaskar säkerställd; hette de inte Libertalia så hette de något annat.   [5] Jmf: Vallar, Cindy: Notorious Pirate Havens. 2002.   [6] Kjellberg, Sven T., Svenska ostindiska compagnierna 1731-1813.

Litteratur

  • Exquemelin, A.O: The Buccaneers of America. (Amsterdam 1678), Dover, N.Y. 2000.
  • Captain Charles Johnson: A General History of the Pyrates. (Rivington, London 1724), Dover, N.Y. 1999.
  • Lindblom, Per: Pirater – andra ideal än rom, krut och guld? Anarkistisk Tidskrift nr. 9/1993, s. 39-53.
  • Vallar, Cindy: Notorious Pirate Havens. 2002.
  • Rediker, Markus: Pirater. Sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet. Karneval förlag 2007.
  • Hermansson, Robert: Havens stråtrövare. Prisma, 1999.
  • Hornborg, Eirik: Sjörövare. Holger Schildts Förlag, 1927.
  • Yelah 1/2002. Tema: Pirater.
  •  Peter Lamborn Wilson: Piraternas utopi. Bakhåll 2016.

    ***

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 9 juli, 2014 av i * PIRATER & SJÖRÖVARE och märktes , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: