Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #229

Allaktivitet – ja, men hur?

Världen: Möte om Ukraina

Putin är nu villig att gå vidare med försök till en diplomatisk lösning av krisen i Ukraina. Ryssland har fortfarande tiotusentals soldater vid Ukrainas gräns. Enligt Ryssland är truppnärvaron helt odramatisk, enligt Ukraina, USA och väst tyder den på ett överhängande invasionshot. Innan det kan bli tal om diplomatiska långsiktiga lösningar, kvarstår alltså en militär realitet, och den står högst på agendan vid mötet i Paris i dag (SR).

Sverige: Örebro nazistfri zon!

Antalet nazistfria zoner i landet ökar. Just nu pågår den politiska rättegången mot Revolutionära Fronten. En anledning till polisens uppmärksamhet kan vara att RF varit mycket framgångsrika i sin verksamhet.

Enligt Revolutionära Fronten var Örebro tidigare ett fäste för nynazister och grupperingen Nationalsocialistisk Front. Men enligt Revolutionära Fronten har de försvunnit nu.

”Örebro är bara en av de städer vi rensat på nazister och sedan dess hållit rena ifrån dem, något vi även framgent planerar att göra. Utan oss hade inga vänsterarrangemang eller -politik kunnat bedrivas, vårt arbete är därmed livsviktigt för hela vänstern i och kring Örebro”, sa en medlem tidigare till VLT.

Vi fortsätter att följa rättegången. Läs gärna vad Zaramis (bloggen Svensson) skriver i den principiella frågan under rubriken  ”Självförsvar och våld är alla människors rätt”.

 

zon2

 

Gymansieblockaderna mot rasismen sprider sig också, skriver motkraft.net. På kort tid har tre olika gymnasieskolor framgångsrikt organiserat blockader gentemot SD och SDU. Först var Globala Gymnasiet i Stockholm, tätt följt av Carlforsska Gymnasiet i Västerås. Slutligen så har Söderslätts Gymnasiet i Trelleborg nekat Jimmie Åkesson att besöka det efter att en blockad börjat organiseras. En mycket glädjande utveckling.

”Vi uppmanar andra att tillsammans med oss fortsätta kämpa. Vi måste se sanningen i vitögat och stoppa normaliseringen av rasismen innan det är för sent. Det är dags för oss att ta tillbaka våra gator, vår skola, och vårt Sverige! Inga rasister på våran skola!”

Motstånd lönar sig! Läs hela artikeln av eleverna här: http://nyheter24.se/debatt/765679-eleverna-som-stangde-ute-sdu-det-ar-inte-vi-som-ar-extrema

Malmö/Lund: Konsten och politiken

I Lundagård skriver vänsterns studentförbund om den hotande nedläggningen av Botans växthus. Bloggen Mitt Lund skriver också om detta. Det vore en praktfull skandal om det blir så. Och här kommer fler skandaler.

Konsthallsnämndens ordförande Holger Radner (fp) påstår att Åsa Nacking inte längre bestämmer över konsthallens utställningar. Jag har tidigare skrivit att Åsa Nacking bör lämnas i fred från Radners attacker. Det är inte hennes fel att nutidskonsten ser ut som den gör och att det är den som Konsthallen ska spegla. Vill man något annat får man ändra direktiven. Det kan man göra, men inte hur som helst. Minns skandalen 1969 då en annan politiker, Torsten Andreé (s) klampade in i Folke Edwards utställning och censurerade Sture Johannesson. Edwards avgick i protest och Konsthallen stängdes.

Politikerinflytande över konsten är alltså helt förkastligt. Konsthallen är varken museum eller galleri, däremot är den en kommunalt finansierad verksamhet – vilket också är problemet. Nästa gång man byter chef kan man ändra direktiven, men man kan inte desavouera Åsa Nacking under hennes pågående uppdrag. Bort med tassarna, Holger Radner! Låt oss hoppas att samtidskonsten kan utvecklas och vitaliseras i en riktning som också kan attrahera en stor publik, inte bara en exklusiv elit med allt mer kryptiska budskap. Och satsa på konstpedagogiken!

Lunds_konsthall_02

Vad skulle jag själv, om jag fick välja, se i Konsthallen detta valår? Några exempel:

* Antifascistisk konst (- gammal och ny. Här finns mycket att välja mellan.  Ytterst relevant för vår tid!)

* Ulf Trotzigs måleri. (En konstnär som visar på just måleriets vitalitet).

* Carolina Falkholt. (En aktuell feministisk graffitikonstnär av klass).

Här finns skrivelsen med de listiga formuleringarna, Dnr KU 2013/0595. Det finns enskilda inslag i projektet ”White box – Black box” som är bra. Men en effekt blir antagligen dels att politikerna kör över konsthallschefen, dels att man inte anser sig behöva bygga ett kulturhus/allaktivitetshus eftersom Stadsbiblioteket ska ta hand om den delen. Förmodligen finns också en möjlighet till EU-bidrag i bakgrunden. Det bästa vore, om nu någon skulle komma på idén att fråga efter min synpunkt, dels att öka Konsthallens anslag betydligt och dels inreda ett verkligt Allaktivitetshus, självstyrande och icke-kommersiellt,  i någon av kommunens eller kyrkans många voluminösa, underutnyttjade  fastigheter.

Annars får vi väl göra det själva. Behovet av en öppen och skapande gemenskap är ännu större idag än det var på Kiliansgatan 7:s tid. Och det är fortfarande en av de bästa idéerna någonsin.

Lästips: Bertil Nelhans: Allaktivitet – ja, men hur? Erfarenheter från försök att förverkliga en vision. Prisma, Sthlm 1971.

Taket
Love, Peace & Understanding — anarchy is order

 

 

 

 

2 kommentarer på “Krönika #229

  1. Mangan
    1 april, 2014

    Förr, på 80-90-talen, var Konsthallen och dess utställningar ett centralt fokus i Lunds kulturliv, ett ställe som drog en stor och intresserad publik och väckte tankar, intryck, idéer och starka upplevelser – men Nacking har förvandlat det till en verksamhet som i princip endast verkar vara till för ett litet innegäng, för personer som professionellt sysslar med samtida konst och då helst konceptkonst. Det känns väldigt internt och konjunkturbaserat, och det är klart att en konsthall i en större stad som drivs med skattemedel inte i längden kan hålla på med utställningar som oftast bara intresserar 400 hipsters och konstproffs.

    Hela historien känns som när bandbokarna på Blekingska Nationen för sådär tio år sen bokade The Tough Alliance två gånger under samma läsår – ett band som närmast stoltserade med att de inte kunde lira på något annat sätt än tafflig playback och inte heller gjorde, eh, intressant musik. Det blev uppror från den ganska omfattande publik som hade vant sig vid att kunna se nya och spännande band ute på Klubb Indigo, men för bandbokarna var det viktigare att casha in credpoäng från sina kompisar i Stockholm och på Nöjesguidens redaktion. När man kör en verksamhet på skattepengar (eller medlemsavgifter från alla medlemmar, som på nationen) och samtidigt har en stor och kunnig publik blir den sortens agerande ett problem; det är inte Åsa Nackings eget liila galleri det handlar om.

    Gilla

    • Konst & Politik
      1 april, 2014

      Hej och tack för din kommentar – det är just en sån här diskussion som Konst & Politik eftersträvar. Jag håller med om det mesta här, Konsthallen har verkligen blivit en exklusiv inneklubb. Du har också rätt i att Konsthallen var mer inkluderande på 80-90-talet; allra livligast var verksamheten under Marianne Nanne-Bråhammars ledning 1970-1990 och med Cecilia Nelsons konstpedagogik i världsklass.

      Men Holger Radner är knappast något alternativ till Åsa Nacking. Nutidskonsten är så mycket mer än den navelskådande konceptualismen, som helt flippat ut på sistone med Muhammedteckningar och den nazistiske affischklistraren Dan Park. Det finns en motrörelse, som den uppskattade och färgstarka gatukonsten eller den vänsterradikala Berlinbiennalen 2012. Och i retrogardets Odd Nerdrum med sin överlägsna teknik eller den analoga konstnärsgruppen Upplandsmystikerna. Den analoga nutidskonsten borde få mycket större utrymme, och jag ger några exempel i slutet på min krönika på vad jag skulle vilja se i Konsthallen.

      Tyvärr tror jag inte att vare sig Holger Radner eller Åsa Nacking är svaret. En annan inriktning, utan politikernas inblandning, kunde kanske ge Konsthallen en ny guldålder. Men för det krävs nog en stark och uthållig folkopinion.

      Idén med en allsmäktig ”chef” känns också obsolet. Det borde finnas en inflytelserik referensgrupp med representanter för både den konstintresserade allmänheten och konstnärerna själva, som kunde ge förslag på utställningar. Det är en balansgång här; det får inte bli rena populismen. Jag tänker på ”Eldvatten”, fotoutställningen med kända lundabor med alkoholproblem. Den blev en succé – men värdet kan diskuteras. En annan succé med större värde var utställningen Erotic Art 1968, den första i sitt slag. Konsthallen var sprängfylld.

      Så fortsätt att diskutera detta, det är viktigt. Läs gärna också vad jag skriver om Konsthallen i artikeln Lunds Konsthistoria!

      Gilla

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: