Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #192

Vilket samhälle vill du ha i julklapp?

Världen: Anarkisterna i Tammersfors

”Dialog krävs om samhällets inriktning” skriver Yle med anledning av anarkistupproret i finska Tammerfors på Självständighetsdagen. ”I stället för att diskutera händelserna i Tammerfors borde vi fokusera på en dialog nu, vad som ligger bakom de här meningsyttringarna, det skulle vara fruktbarast nu” säger sociologen Eranti.”Man borde prata med alla parter, politiker, tjänstemän, vanligt folk”. Eranti efterlyser en bred samhällsdebatt.”Vilken är din uppfattning som forskare, hur utbredd är anarkismen som vi såg en glimt av i Tammerfors?” frågar Yle.”Den anarkistiska rörelsen är inte så stor i Finland”, bedömer Veikko Eranti. ”Det kan ändå vara så att händelserna i Tammerfors utlöste början till en ny rörelse”. Här underskattar han förstås den finska anarkismens numerär, men sådant är vi vana vid också i Sverige där rörelsen växer stadigt år från år.

Att ”diskutera samhällets utveckling” är däremot en utmärkt idé som vi borde ta upp även i Sverige. Vad är själva målet med samhällsutvecklingen? Att alla ska jobba och konsumera maximalt eller att alla ska få ett liv i frihet? Vilket samhällssystem har vi nu och vilket skulle vi ännu hellre vilja ha? Vilka behov finns det generellt, vilken förmåga och vilka alternativa lösningar? Vi borde snarast få folkomrösta om ekonomiskt och politiskt system – det vore efterlängtat. Utom av politikerna förstås. Detta diskuteras aldrig någonsin i de statliga och kommunala valkampanjerna men desto oftare vid köksborden och på arbetsplatserna.

Där vill man ha frihetlig socialism, direktdemokrati och självförvaltning utan Stat och Kapital. Gärna redan till jul.

Fotnot: I Yles artikel talas det om en ”skuggfest”, det betyder här förmodligen ”brytfest”, en rätt ny aktionsform även kallad ”hemligt kalas”. Jmf: gatufest och reclaim.
Itsenäisyyspäivä
Graffiti ”Class War” tillkommen under oroligheterna i Tammerfors. Bild courtesy Yle

Sverige: Antirasistisk jättemanifestation. 

Idag 14/12 samlades flera tusen människor för att tåga mot rasism i Stockholm. Alla partier utom SD deltog, och Timbuktu höll ett lysande tal. Det är åttonde året i följd som denna manifestation, som började som en motaktion mot den numera avskaffade Salemmarschen, drar mängder av folk. Det är mycket bra. Antirasismen ska vara bred och mainstream i hela landet, liksom den har blivit det i Lund och Umeå. Hela Sverige skall vara en nazistfri zon.

SMR knivhugger fredlig demonstration.

Tyvärr går inte utvecklingen åt rätt håll på alla platser. I Kärrtorp överfölls en antirasistisk demonstration med barnvagnar och ortsbor av Svenska Motståndsrörelsen, SMR, den mest militanta svenska nazistiska terrorgruppen med rötter i Vitt Ariskt Motstånd, VAM, som utfört flera politiska mord. Flera skadades allvarligt av knivar och den närvarande polisen ingrep inte. Istället fick AFA köra bort dem. Anna Hellgren i Expressen skriver:

”Ändå säger polisen till Expressen att de är överraskade av naziattacken. Det är ofattbart. Klas Lund har rimligtvis varit känd av Säpo i snart 30 år. SMR har under sommaren och hösten övat marschformationer på Kärrtorps idrottsplats, och tapetserat halva Söderort med hakkors och nazipropaganda. Manifestationen i dag var riktad direkt mot deras närvaro i området. Att polisen dessutom, med det högerextrema våldet under årsdagen av kristallnatten i nära minne, försvarar sig med att ‘det finns ingen historia av att en organisation som demonstrerat mot rasism har attackerats på det här sättet’ är rent barockt. Ironiskt nog punkterar dagens händelser Birgitta Ohlssons extremist-utredning. I rapporten, som presenterades för några dagar sedan, klumpar demokratiministern och hennes experter samman så kallade våldsbejakande vänsterextremister med högerextrema och islamistiska grupper. I den liberala världen finns inga ideologier – bara våld. Demonstranterna i Kärrtorp betalade ett högt pris för samhällets oförmåga att inse allvaret och den akuta faran med högerextremism och nazism”.

Och Expo kommenterar händelsen: ”När vanligt folk manifesterar för demokrati i sitt lokalsamhälle riskerar de att bli attackerade av nazister och i nuläget har vi en poliskår som inte tar det nazistiska hotet på tillräckligt stort allvar. Det är, milt sagt, väldigt allvarligt”.

Hur många fler människor ska dödas innan SMR och SvP förbjudits? Dom kommer definitivt att vara förbjudna i det frihetligt socialistiska samhället.

Polisens romregister flyttas till en ny plats med ett nytt namn men allt annat är ”hemligt”. I realiteten ingen förändring alltså. Varför dessa byråkratiska manipulationer? Lägg ner och ta bort hela denna rasistiska myndighet.  Se även ”Still not lovin’ the police” på denna blogg.

Malmö/Lund: När får vi ett allaktivitetshus?

Södra Sandby har det Lund saknar: ett kulturhus, Trycket. Så lundabon och författaren Katarina Mazetti får åka dit i stället. I Lund bygger man inte kulturhus, man river dom. När öppnar Allaktivitetshuset i Lund?

Konsten: Asger Jorn (1914-1973)

asger-jorns-vej

Asger Jorn hyllas igen med flera utställningar i Danmark där Louisiana visar honom tillsammans med Jackson Pollock. Han har ett eget museum i Silkeborg. Han var en gigant i samtidskonsten med sina expressionistiska detourné-målningar men framförallt med sin aktivitet i Situationistiska Internationalen. Här är Guy Debords fina text om hans skulpturlandskap i Abisola.

Guy Debord: Om Vild Arkitektur.

Det är känt att situationisterna från början åtminstone ville bygga städer som en lämplig miljö för njutningarnas obegränsade tillämpningar. Men detta var naturligtvis inte enkelt och vi tvingades att göra så mycket annat. Och under händelsernas gång fick olika delprojekt uteslutas och en hel del av våra utmärkta resurser kom inte till användning, vilket också är fallet – men så mycket mera sorgligt och absolut – för hundratals miljoner av våra samtida.

På en kulle med utsikt över den liguriska kusten har Asger Jorn lätt modifierat några gamla hus och bygger nu en trädgård för att binda samman dem. Kan man tänka sig en mer fredlig kommentar? Man säger oss att vi blivit berömda. Men vår tid, som ännu inte upptäckt alla sina kapaciteter, har långt ifrån uppmärksammat oss alla. Asger Jorn har gjort så mycket, både här och där, att många människor inte vet att han framförallt var Situationist, den ständige kättaren i en rörelse som accepterar varje ortodoxi. Ingen bidrog så mycket som han till början på detta äventyr; han hittade människor runt hela Europa, han kläckte så många idéer, och även i den muntraste fattigdom kunde han hitta sätt att betala brådskande utgifter som vi hade ackumulerat hos tryckeriet. De femton år som gått sedan mötet i Cosio d’Arroscia har verkligen börjat förändra världen, men inte våra intentioner.

Jorn är en av dessa människor som inte förändras av framgång utan snarare ständigt förändrar framgångens spelregler. Han är motsatsen till dem som en gång byggde sin karriär på att upprepa ett enda uttjänt artistiskt nummer; han är också motsatsen till de som mer nyligen velat grunda hela sin föreställningsförmåga på en revolutionär grimas som både är total och totalt innehållslös. Asger Jorn tvekade däremot inte att intervenera ens på de blygsammaste områden som var honom tillgängliga. På ett sätt var han den förste att genomföra en samtida kritik av den mer nutida repressiva arkitekturen, en form som intill denna dag är likt oljestänk på ”den egoistiska beräkningens frusna vatten”, och vars belackare och supporters därmed kan bedömas överallt och från fall till fall.

Och i sitt italienska bostadskomplex lånar Jorn ännu en gång sin hand och besvarar också den konkreta frågan om hur vi förfogar över rummet och visar oss att var och en kan börja rekonstruera världen omkring sig som verkligen behöver det. De målade och skulpterade avdelningarna, den alltid lika oregelbundna trappan mellan de olika markplanen, träden, de tillfogade elementen, en cistern, vinrankor, de alltid lika välkomna ruinerna, allt sammanrört i en perfekt oordning, utgör en av de mest komplicerade och utan tvivel också ett av de bäst förenade landskap man kan upptäcka på en fraktion av ett hektar. Allt finner här sin plats utan svårigheter.

För en som inte glömt de konfliktfyllda och passionerade relationerna men nödgats förhålla sig på avstånd till både situationister och arkitektur måste detta framstå som en sorts inverterat Pompeji; konturen av en stad som inte blev uppförd. På samma sätt ger Umberto Gambettas medverkan på alla plan verket åtminstone en minimal karaktär av kollektiv lek (vars kapacitet att överbrygga separationen mellan kultur och vardagsliv Jorn kunde påvisa).

”Brevbäraren Cheval”, mera en konstnär, konstruerade en monumental arkitektur på egen hand; kungen av Bavaria hade större resurser. Bland andra saker och i förbigående skisserade Jorn ett sorts samhälle begränsat till en sådan liten jordegendoms yta, en skapelse som vittnar om vad man kan börja göra ”med litet tid, tur, hälsa, pengar, tanke och också gott humör”, som Ivan Chetcheglov, en annan av den Situationistiska rörelsens grundare, formulerade det.

Gott humör saknades i varje fall inte i de situationistiska skandalerna ens i de våldsamma utbrottens, de otroliga anspråkens och de ohejdbara strategiernas centrum. De som älskar att grubbla över vad historien hade kunnat vara – likt: ”det hade varit bättre för mänskligheten om dessa personer inte funnits till” – kan fundera ett tag på följande underhållande lilla problem: kunde man inte ha gjort situationisterna kring 1960 nöjda med några upplysta rekuperativa reformer, det vill säga, genom att låta dom konstruera två eller tre städer i stället för att driva dom till det yttersta och släppa lös den värsta subversion som existerat i denna värld? Men andra skulle säkert invända att konsekvenserna hade blivit de samma och att man genom att avstå en smula åt situationisterna – som inte ens då hade för avsikt att nöja sig med litet – bara hade höjt deras anspråk och ökat deras krav och nått samma resultat fast ännu snabbare.

(Anm.: Från franska Paul Hammond, till svenska för Atlasakademin Staffan Jacobson 2008).

Jorn Pollock_UKomslag

Louisianas utställning Jorn & Pollock
Annons

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Information

Detta inlägg publicerades på 12 december, 2013 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: