Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #172

En konkursfärdig kapitalism

Världen

Den 17 oktober går USA i konkurs, vilket i så fall blir första gången sedan 1790. Utan beslut om lånetaket upplöses den amerikanska ekonomin i atomer, och därefter är hela världens ekonomi på fallrepet. Nu säger vi inte att det är önskvärt, men däremot att kapitalismens undergång är given på sikt. För att undvika allt för mycket lidande måste vi ha ett alternativ färdigt. Det brådskar. Man måste alltid ha en plan B.

Namnlöst-1

Sverige

I något slags kollegialt nit försöker Jan Guillou försvara Hanne Kjöllers jonglerande med fakta. Svårbegripligt. Liksom hans dånande tystnad i debatten om romregistret. Kanske vill han inte påminnas om tv-programmet han gjorde för Rekordmagazinet 1986? Det finns på nätet, tillsammans med Rosa Taikons och Joachim Israels reaktioner. Om ni har missat det. Åsa Linderborg bemöter honom effektivt i Kjöller-debatten här.

Partiledardebatten blev precis så ointressant som befarat. Socialliberalen Löfven är inget alternativ till socialliberalen Reinfeldt; dom kunde lika gärna slå ihop sina partier till Socialmodekraterna. Men när har inte S svikit sina idéer? Det har dom gjort ända sedan 1890-talet, med tillfälliga avbrott för Zäta Höglund, Ernst Wigforss, Rudolph Meidner eller i vår tid Göran Greider. Ett radikaliserat och socialistiskt S skulle däremot kunna påverka utvecklingen. Inte ens V är numera uttalat socialistiskt, även om Jonas Sjöstedt kan vara ettrig i debatten. Hela partipolitiken är ett enda liknöjt mittenkonglomerat. Inte underligt att den utomparlamentariska oppositionen växer och engagerar ungdomen.

Inbördeskriget i SD fortsätter, och kan med litet tur minska deras inflytande till valet 2014. Vi vill inte ha ett Sverige med 10% idioter, men frågan är om det inte kan undvikas om nu SD visar sig vara sin egen främsta fiende.

Malmö/Lund

Lundastudenten Klara Hammarstrand protesterade mot ett sexistiskt sångframträdande på en studentbal och blev utkastad. Så hårt är trycket – trots alla skandaler av liknande slag som avlöst varandra inom studentkåren på senare tid. Officiellt är det nolltolerans mot rasism och sexism, men i praktiken fungerar det inte. Orsaken är naturligtvis den ojämna klassammansättningen: högre utbildning är numera ett reservat för överklassen med deras typiska värderingar. Inför den kommande karnevalen kan man notera att kåren under 146 år (!) inte lyckats hitta en enda kvinnlig karnevalsgeneral. Men nu blev det ändå Fanny Ramel till slut, en avlägsen släkting till karnevalssupportern och språkgeniet Povel Ramel. (SdS).

Konsten

Finns det någon revolutionär konst efter socialrealismens fall? ”En epoks härskande idéer är av nödvändighet den härskande klassens idéer” sa Marx, och det gäller förstås även dagens konstliv. ”Oavsett formen av klass- eller kastförtryck så har åtminstone hitintills – från antiken fram till dagens borgerliga demokratier – all revolutionär konst så fort den brutit igenom publikens applåder och fått dess gillande blivit accepterad av regimen för att på så sätt passivisera dess sprängkraft” säger Eva Berg i en artikel om revolutionär konst. Det kan verka pessimistiskt, och hon har inte heller noterat situationisternas kraftfulla utbrytningsförsök. Frågan är om inte graffitikonsten har lyckats ta sig ur denna kniptångsrörelse. Visserligen är Banksy accepterad i de finare salongerna. Men tagging kommer aldrig att bli det. Graffitins underjordiska och illegala ghetto-ursprung verkar åtminstone hittills att ha vaccinerat den för att platsa hos överklassen. Den är vår tids enda konströrelse – och en revolutionär konst dessutom.

political graff2

Och på tal om revolutionär konst: Utställningen The Art of being Art pågår på Muséet för Samtidskunst, Oslo 13/9 2013 – 23/2 2014. Kjartan Slettemark (1932-2008) var en av Nordens radikalaste – och roligaste – konstnärer. Vi minns hans många happenings, hans ”Nixon visions” och hans vernissagepudelkostym vid invigningen av Malmö Konsthall 1975. Kjartan levde sin konst: han suddade helt ut gränsen mellan konst och liv. Han var konst, och därför stavade han sitt namn kjARTan. Kära Kjartan! Vi älskar dig.

Love, Peace & Understanding — anarchy is order

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: