Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #138

Revolten i Husby.

latuff

Vi nämnde polisens dödsskjutning i Husby i förra krönikan. Nummer 17 i den långa raden av urartade polisingripanden sedan 1995. Nu pågår i skrivande stund sedan en vecka kravaller i Husby enligt uppgift i protest just mot polisens framfart.

Rasistiska tillmälen från polishåll har anmälts – i den mån det är meningsfullt att anmäla poliser till polisen. Ungdomarna har misshandlats och kallats ”apa, hora, neger, råtta, sopa” med mera. Husby centrum är skövlat, 100 bilar har satts i brand eller demolerats enligt UPI, brandkåren är på plats, ett femtiotal hyresgäster har evakuerats. Invånarna är uppskrämda – mest av de myndigheter som borde ansvara för deras säkerhet. Flera av de boende som intervjuas i SvD reagerar främst mot polisens uppträdande, inte mot de revolterande ungdomarna. Detta enligt medierna.

Det var på tisdagen 21/5 också oroligt i förorterna Kista, Tensta, Akalla, Fittja och Rinkeby. Revolten spred sig alltså och pågick ännu på onsdagen 22/5 i hela Stockholmsområdet inklusive Jakobsberg, Jordbro, Tumba, Gustavsberg, Solna, Norsborg, Åkersberg och Årsta. SvD har räknat till 109 incidenter och gjort en klickkarta över upploppen i Stockholm. Polisen begärde på lördagen 25/5 förstärkningar från hela landet,  26/5 spreds oroligheterna till flera andra orter i Svealand från Falun, Malung, Borlänge och Avesta i norr till Örebro, Växjö, Linköping och Lysekil i söder, men en viss avmattning var också märkbar i Husby. Smärre kravallungar och sympatibränder förekommer även på andra håll som på Revingegatan i Lund natten till 29/5,  när revolten nu pågått i en vecka. Två tonåringar har åtalats för våldsamt upplopp och flera andra är gripna men de flesta som är berörda av händelserna är helt vanliga förortsbor som känner sig svikna av samhället. Jakten på syndabockar pågår — dock inte på politisk eller polisiär nivå.

Husby

(Bild courtesy Niclas Hammarby/AB)

Att polisiärt övervåld utlöser revolter och upplopp är ett välkänt mönster. Så skedde exempelvis i Los Angeles 1992 och i Chris Dorner-skandalen som vi tidigare har skrivit om; så skedde i Paris’ fattiga förorter 2005, så skedde också i London 2011. I Sverige är polisvåldsmissbruket regel åtminstone sedan Göteborg 2001. Fortfarande, trots löften om motsatsen, används samma aggressiva taktik. Och samma rasistiska retorik som under Rosengårdskravallerna. Bakom händelser av detta slag ligger sociala motsättningar och bakom dem ligger ett hårdnande kapitalistiskt samhällsklimat. Etnicitet spelar däremot ingen avgörande roll, Husbyrevolten hade kunnat inträffa var som helst i Sverige eftersom samma förkastliga sociala orättvisor, segregation och arbetslöshet parerat med samma eskalerande statliga våld förekommer i stort sett överallt. Inkomstklyftorna växer lavinartat i Sverige. Enligt en rapport från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD har Sverige rasat från första till 14 plats i rangordningen över jämlika länder. Ett klassamhälle bär alltid på inre spänningar som när som helst kan explodera.

”Budskapet”. Timbuktu rappar om Husby. I en parafras på Grandmaster Flashs hiphophit från 1982,”The Message”, kommenterar han den gångna veckans förortskravaller i ett budskap till Fredrik Reinfeldt. Otroligt tryck. Right on, Jason! texten lyder:
Det är som en djungel, ibland börjar man undra hur vi inte har gått under. Krossat glas överallt. Snart brinner det från Husby till Södermalm. Fredrik, man, du borde styra upp med dina privatiseringar så gick hyran upp. Jobben har försvunnit med industrin och skolan blev ett skämt sen den blev fri. Om man är ung i dag hur ser en framtid ut? Om för många mister hoppet då är landet slut.
Knuffa mig ej, jag har nått min gräns, politiken är oförskämd. Det är som en djungel, ibland börjar man undra hur vi inte har gått under.
Fredrik det är dags för mig att säga ett och annat, för ditt slappa agerande gör mig rätt förbannad. Du borde åkt till Husby, till Rosengård, problem finns från Boden till Borås. Äta sova dö är en verklighet för allt fler, snart en majoritet. Vi har inkomstklyftor som växer fort, du har snart grand canyon i västerort. Fler vapen, fler droger, fler islamofober. Fler frågor hur ett land som detta missade tåget. SJ är en metafor som är bra, som regeringen fungerar de inte som de ska. Polisen glider runt och kallar människor apor och sen undrar man hur saker och ting händer på gator. Nihilismen växer och polaritet, vissa går med i gäng, andra röstar på SD. Sverige känns som ett flygplan utan pilot, Rosenbad tappar tag om vår situation. Freddy om du är ledaren led oss fint, för i Sverige av i dag saknas empatin. Det är individuellt och det är materiellt, på välfärdens gravsten står det gör för dig själv. Östersjön är död, det är snart vi också. Valfrihet i vården, ring din doktor. Vad säger du till dem som har svårt att hoppas? Till kuggarna i hjulet som fått loskan hårdast. Vad säger Borg, Bildt, Billström och Ask, när blev det Jimmies land och våra drömmar sprack? Jag är gul, blå, jag är vit och svart. Gatsten är ett språk för de med lite makt. Hur kommer det sig att det känns som näringsliv väger tyngre och är mycket mer värt än vi? Alliansen har fan ökat distansen i hela landet, allting har bara gått utför sedan mordet på Palme. Apanaget har gått upp, a-kassan har gått ned. Vad tror du händer när medborgarna inte orkar mer? Tror du detta var sista gången en förort brann, nästa gång kanske det brinner på Östermalm.
Knuffa oss ej, vi står vid en gräns, för politikens konsekvens. Det är som en djungel, ibland börjar man undra hur vi inte har gått under.

Det är ingen tillfällighet att flera polisstationer attackerats. Och civilsamhället skulle förmodligen fungera bättre helt utan den polisorganisation vi har idag, förtroendet har antagligen aldrig varit lägre. Social ordning kommer inte uppifrån. Rusta upp förorterna, skolorna och fritidshemmen och satsa på lokalsamhällets närdemokrati. Bekämpa fascism, rasism och högerextrema medborgargarden enigt och beslutsamt, en gång för alla – i annat fall är det här bara början.

Reinfeldts uttalande under tisdagen klingar falskt: han ser motvåldet som ett större problem än det utlösande polisvåldet och där har han helt fel; det ena förutsätter ju det andra. Hans eget ansvar för den politik som lett fram till dagens situation kommer han heller inte undan. Den numera avsatte franske presidenten Sarkozy som gjorde liknande utspel i en liknande situation vet.

Megafonens pressmeddelande  (Motkraft).
Husby belägrat av poliser. Gå hem? Det här ÄR vårt hem!
 
”Effekten av polisens mord på den 69-årige mannen i Husby i måndags kom idag: en konflikt mellan ayna och ortens medborgare efter att fyra bilar brändes på kvällen. Det som av polisen och stora medier kommer att stämplas som ett allmänt kaos, yani det som alltid skrivs om förorten och dess folk, är egentligen en protest mot måndagens mord. Detta är absolut INTE en slump, ett isolerat upplopp. Det här är det enda sättet att uttrycka frustration när andra demokratiska vägar är stängda. Organisering finns hos oss, fredliga demonstrationer har hållits men dialogen har lämnats obesvarad. Polisen utreder sina egna och säger att inget fel har skett, trots att sanningen är enkel: det som hände i måndags var ett mord på en våra grannar.
 
En unken lukt av giftig rök spred sig genom bostadsområdet och ledde till att många av oss tog oss ut till Husbys gator av nyfikenhet, där vi möttes av maskerade poliser i hjälm med hundar och dragna batonger. Polisen gick till attack mot de boende som hade samlats på torget. Försvarslösa människor blev slagna med batong och bortjagade från sitt egna område. Vi hade helt enkelt inte längre rätt att vistas där vi ville, utanför våra egna hem. Vi hade inte heller rätt att ifrågasätta polisens metoder då deras respons blev att springa efter oss igen från flera olika håll med sina hundar och batonger. Urskiljningslöst slog polisen mot ungdomar, föräldrar som samlats och stadsdelens egna fältassistenter. Folk som valt att debattera, argumentera och demonstrera emot polisvåldet fick nu batonger slängda mot sig. Då blev det tydligt att polisens våld riktades mot alla i Husby.
 
Vi, Megafonen och andra från området har försökt gå andra vägar, vi har nyttjat våra demokratiska rättigheter för att få gehör och ställa poliserna till svars. Så sent som i onsdags höll vi en demonstration utanför polishuset i Kista med upp emot 100 deltagare där vi senare marscherade mot Husby och höll en tyst minut på torget för den avlidne. Där framförde vi våra krav om en oberoende utredning och en offentlig ursäkt från polisen. Vi har inte hört något av varken polis eller andra myndigheter sedan dess.
 
Vi vet att upploppen idag växt fram ur den frustration som finns där människor ständigt blir ignorerade, känner sig förminskade och blir tystade i alla sammanhang. Reaktionerna ikväll är ett resultat av polisens brutalitet i vårt område. Vi i Megafonen förstår vårt områdes reaktioner, och vi förklarar kvällens upplopp som ett svar på polisens brutalitet mot medborgare, våra grannar. Megafonen är den konstruktiva kraften och vår lösning är sociala satsningar i våra områden. Händelser som denna kan endast förebyggas med lika förutsättningar för alla – oavsett bostadsort. Vi tror på andra metoder för motstånd, då våra områden tar smällen när dessa incidenter inträffar. Vi är för en social upprustning av vårt område och det måste politikerna förstå. De måste lyssna på oss, folket. Gör de det på allvar kan vi undvika liknande sitationer i framtiden.
 
Vi kräver social rättvisa, de svarar med batonger och hundar.
De säger ”Gå hem”. Det här ÄR vårt hem. Och vi försvarar det.
Så länge våra gator fylls av adrenalinfyllda poliser med laddade vapen, går vi ingenstans.
Vi står upp för vår ort.
En enad förort kan aldrig besegras.
— Megafonen.”
 
husbystatistik
Det handlar om klass. (bild courtesy SVT Design)
 

Debatten om Husby-händelserna

Den förmodat utlösande händelsen 12/5, den märkliga skjutningen av 69-åringen, finns diskuterad här som den uppfattas på Megafonens hemsida. Polisen har flera gånger ändrat sina uppgifter och det är fortfarande oklart vad som egentligen hände och varför. Var mannen beväpnad och i så fall med vad? Fanns det verkligen inget alternativ till den våldsamma beskjutningen med dödlig utgång? Kommer detta att förbli en ouppklarad skandal liksom i Osmo Vallo-fallet? I stället för att öppet redovisa alla detaljer eller att tillsätta en utomstående och oberoende utredning väljer man att begrava fallet hos den interna Riksenheten för polismål —  som knappast någon på allvar kan betrakta som totalt opartisk. Hur kan polisen s.a.s ha en egen gräddfil inom rättsapparaten när man samtidigt hävdar likhet inför lagen? Och varför betraktar pressen alltid polisuppgifter som fakta av ren slentrian när alla andra källor brukar behöva kollas upp? Exakt vilka relationer som råder mellan polisen och Sverigedemokraterna är också en outredd fråga; rasismen inom poliskåren verkar inte gå att rå på.

Locket är på — men grytan kokar fortfarande. Risken finns att hela köket brinner upp.

Debatten om Husby pågår för fullt och så även i utlandet. Som väntat är det vänsterpressen som förmår att göra en analys av bakgrunden;  Internationalen skriver kunnigt och inkännande om förortens invånare och deras situation. Och påpekar att maktens centrum i City är omringat av upproriska betongförorter: ”Det är bara att gå in och ta över!” Fria Tidningen har gedigna reportage och lokaltidningen Norra Sidan de mest pålitliga uppgifterna.  Rosanna Dinamarca säger några väl valda ord till moderatpolisen Cederbratt i radions P4, Daniel Wiklander i Arbetaren skriver att ”Går man på som en uniformerad styrka i fiendeland befolkat av människor man kallar ‘apor’ och värre och vevar med batongerna så får man krig”. Och han avslutar: ”Organisationen Megafonen i Husby ställer de ansvariga, politiker och andra, inför ett val – rusta upp området eller bered er på fler kravaller. Själva utgör de ett exempel på något som sedan länge verkligen behövts i områden som Husby: Självständig stadsdelsorganisering”. Om varje stadsdel och arbetsplats i Sverige, tänker jag mig,  väljer ett råd kan dessa federera sig och utmana Staten på ett organiserat sätt. Frihetlig socialism, direktdemokrati och rättvis fördelning är nämligen vad landet behöver, nu som alltid, och inget mindre än så menar jag kan åtgärda orsakerna till det utbredda och kompakta sociala missnöjet. De rödgröna kommer att möta samma problem efter en eventuell valseger 2014 som Alliansen/SD nu inte klarar av. Samhället måste vridas 180 grader vänsterut om de vanliga människorna ska kunna få hoppet tillbaka. Socialism eller barbari är frågan och den avgörs inte i parlamentet.

I den borgerliga pressen försvaras polisen och smutskastas invandrarna, och till och med Oisin Cantwell på Aftonbladet stämmer in i denna hesa änglakör.  På ett sätt som inte övertygar någon söker man bagatellisera och avpolitisera revoltens orsaker. Ann Heberlein är den enda på Sydsvenskan som försöker förstå händelserna, hennes artikel börjar bra och hon citerar till och med Franz Fanon. Men i den liberala omgivning hon befinner sig når hon inte någon slutsats och hennes ordval blir alltmer svävande. I svt:s Debatt förs en förvirrad diskussion där privat egendom verkar värderas högre än människoliv. De enda som förbehållslöst stöder polisens agerande är rasistextremisterna i SD och på Avpixlat;  Kent ”Järnröret” Ekeroth gapar mest. Närpolisens hemsida överöstes med rasistiska utfall och uppmaningar om att sätta in militär. Till sist blev det litet genant för polismakten och sidan stängdes ner. Med sådana vänner behövs inga fiender.

Säga vad man vill om upploppen i sig men som en av ungdomarna i Megafonen påpekar: ”Nu lyssnar dom”. Låt detta bli en väckarklocka för myndigheterna, politikerna och allmänheten. Nu krävs det handling – och social förändring!  Bilda råd i stil med Megafonen och Pantrarna överallt och federera dem är den frihetliga socialismens möjlighet – även när de akuta oroligheterna lagt sig.

Rodney King

Orsak och verkan. Afroamerikanen Rodney King misshandlas till döds på en övervakningsfilm av polisen i Los Angeles vilket utlöser storskaliga kravaller 1992.

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: