Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #129

Mer om Studentafton i Lund

Malmö/Lund

Sydsvenskans Heidi Avellan tar nu för första gången någonsin (22/4) ordet ”klass” i sin mun. Litet ovant och obekvämt, men ändå, det kan vara en aha-upplevelse på gång där. Med öppna ögon och en djupdykning i Marx, Zizeck, Harry Cleaver och David Harvey kan Avellan upptäcka världen på nytt. Klassamhället har visserligen funnits där hela tiden när Sydsvenskan blundat hårt. Men nu stundar nya tider på ledarredaktionen. Vad säger Skogkär och Ohlsson? Och hur ser dom ut när dom säger det?

Mitt Lund gör det igen – läs det fenomenala reportaget från studentaftondemonstrationen 22/4!

Här kommer mina egna reflexioner: Studentafton, del 2.

Hedin

De Klerk

 

(Sven Hedin  ovan t.v., ovan t.h. F.W. de Klerk).

Den mycket omfångsrika lista över studentaftnar 1905-nutid som finns här verkar innefatta alla tänkbara offentliga studentarrangemang utom möjligen Karnevalerna, alltså även sådana utanför Studentaftons regi, också på andra platser i Lund än AF-borgen, exempelvis Sparta, Konsthallen och Stadsparken. En hel del är konserter och spex. Trots att listan är lång är den ändå ofullständig, vilket man också medger. Vissa mer kontroversiella sammankomster som den beryktade omröstningen i mars 1939 om de 10 judiska läkarna – som vägrades en fristad i Sverige med antisemitiska argument – har man emellertid klokt nog strukit ur denna förteckning; därför är helhetsbilden förmodligen en annan och kanske ännu mörkare. Ingenstans nämns exempelvis att man bjöd in den galne diktatorn Idi Amin som lyckligtvis inte kunde komma.

Under 1900-talets första decennier förekommer mycket som påminner om vanliga föreläsningar, triviala reseberättelser typ ”Prins Wilhelm i Afrika” och sparsamt med underhållning. De politiska inslagen dyker så småningom upp i alla fall. Det talas om ”primitiva naturfolk” med en klart kolonial och rasistisk attityd. Den 22 september 1925 fick studenterna lyssna på föredraget ”Die Aussichten einer praktischen Rassenhygiene in Deutschland” av en professor Fritz Lenz från München. Praktisk rashygien fick världen sedan skåda i stort format under Andra Världskriget. Joseph Goebbels bjuds in och lämnar sent återbud, varpå man får napp hos den nazistiska filmaren Leni Riefenstahl som kommer den 5 oktober 1938. 4 oktober 1940 hålls Hälsningsgille av den kände nazisten Fredrik Böök, han som uppmanade studenterna att ”böja sig för stormens herre”. Ingen kunde vid den tiden missa innebörden. Nazisten Sven Hedin dyker upp vid flera tillfällen.

Under folkhemsperioden på 50- och 60-talet vilar det en Saltsjöbadsanda också över studentaftnarna, även om McCarthy lurar i knutarna:  ett föredrag av jur.kand. Erik Anners på AF 4/4 1950 har rubriken ”Kommunismen är ej en politisk utan en kriminalpolitisk fråga.” Stämningen är introvert och självbelåten i det materiella överflödets tid – som dock sällan kom studenterna till del. Under 60-talets slut och större delen av 1970-talet sker en dramatisk kvalitetsmässig lyftning i arrangemangen och det gäller både debatterna och konserterna. Jimi Hendrix spelar i Stora Salen med Hansson&Karlsson som förband och samtidigt pågår ett möte om Kuhn & Feyerabends radikala vetenskapsfilosofi som får lika mycket publik! Äntligen kunde både arbetare och intellektuella komma till tals. Den politiska medvetenheten var hög i nästan hela studentkåren, PSF spelade en viktig roll och därför kunde också världshändelserna följas och kommenteras på ett intelligent sätt.

Men säg den lycka som varar beständigt. Under 1980-talet bevittnar vi ett återfall i det studentikosa, provinsiella, inskränkta och borgerliga programmet, vilket sedan håller i sig fram till nutid. Sålunda talar 4 november 1985 den ärkereaktionäre Carl P. Herslow, ordförande i Skånepartiet. Vad vill han? Den frågan har ännu inte fått något svar, förutom då ”fri sprit och ut med invandrarna”. 5 februari 1991 får Ian Wachtmeister från Ny Demokrati presentera partiprogrammet, med ett liknande innehåll, och partikamraten Jan Bouvin, välkänd vulgär rasist, talar 14 april 1992. Wachtmeister återkommer 9 september 1997. En hel del finkultur slinker med i det övriga programmet, det ska medges, men vanligen är nivån den lättsammast tänkbara med allt från UFO:s till bergsgorillor och fettsugning. Statsministeraftnarna är ett stående inslag. Så även den politiska omdömeslösheten: 9/5 2005 ger man röst åt den siste apartheidhärskaren i Sydafrika F.W. de Klerk, som får framstå som en representant för – freden. Och den 22/4 2013 är det alltså dags för finalen: Jimmie Åkesson (sd) får inleda sin förvalskampanj med hjälp av Erik Ullenhag (fp).

Kan ni nu se något mönster i detta? Att det är högborgerliga studenter som påverkat urvalet, kanske? Under hundra år och endast med undantag av Det Röda Lund-perioden 1965-75. Det enda som får mig att tappa hakan i detta kalendarium är att anarkisten Emma Goldman fick tala om ”Diktatorspolitik” och varna för den kommande fascismen i Europa 15/4 1932. Det måste ha varit en lapsus calami inblandad eller en freak incident som man säger numera; kanske visste man inte vem hon var eller gick mera på att hon var berömd utomlands. Och naturligtvis fick nazisten Böök recensera henne. Men jag önskar verkligen att jag varit där. Dom andra studentaftnarna kan jag lätt klara mig utan.

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: