Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

KROPOTKIN HADE RÄTT

Kropotkin hade rätt:

Inbördes hjälp bekräftas av ny forskning.

Att Marx’ lära stödde sig på vetenskapen vet de flesta. Men att Kropotkin också hade vetenskapliga belägg för sin politiska hållning är kanske inte lika välkänt.
Vi har berört detta ämne förut som hastigast, men vi tycker att det kräver en samlad redogörelse på grund av sin ökade betydelse.

Anarkisten Pjotr Kropotkin (1842-1921) hade i sin vetenskapliga gärning som geograf och biolog genomströvat och kartlagt 8000 verst av Sibiriens okända vidder, om vilket han nu ska få berätta.

”Sibirien är ingalunda det hårdfrusna, snötäckta land, uteslutande befolkat av förvisade, som många föreställer sig” säger Kropotkin, men uppehåller sig ändå vid det skoningslösa klimatet när han berättar från sina långa upptäcktsresor ”med båt och ångbåt men framförallt på hästryggen” genom östra Sibirien och norra Manchuriet. ”Med några skålpund bröd och några uns te i en läderväska, en kastrull och en yxa hängande i sadeln, och under sadeln en filt, som breds ut över en bädd av färska kvistar vid lägerelden, känner sig människan underbart fri och oberoende, till och med bland helt okända, skogklädda eller snöklädda berg.”

”De fruktansvärda snöstormar som sveper över norra delen av Europa och Asien under senvintern och den isande köld som följer dem; frosten och snöstormarna som återkommer varje år under andra hälften av maj, när träden redan står i blom och det myllrar av insekter. Den tidiga kylan och ibland ymniga snöfall i juli och augusti som plötsligt förgör stora mängder insekter och tar årets andra kull bland ängsmarkernas fåglar. De av monsunerna orsakade skyfallen som vräker ner under augusti och september i tempererade trakter – och orsakar översvämningar i en skala som är känd endast i Amerika och östra Asien och som försumpar områden som i storlek kan jämföras med europeiska stater – och slutligen snöfallen tidigt i oktober som antingen gör slut på alla idisslare i områden stora som Frankrike och Tyskland eller driver dem på flykten.”

Kropotkin reste till Sibirien för att studera kampen för tillvaron. Till sin förvåning fann han istället vad han uppfattade som ömsesidig hjälp. Han ansåg därmed att det inte var konkurrensen som var evolutionens drivkraft, utan samarbetet. Dessa teser utvecklade han vidare till att även handla om det mänskliga samhället. I Sibirien kom han att träffa många socialister som förvisats, här blev han anarkist och skrev bland annat boken Inbördes hjälp (1902) där han fördjupade sina teorier. ”Vi ser direkt att de arter som anammat ömsesidig hjälp utan tvivel är de bäst anpassade”.

Gunnar Rundgren skrev om Inbördes hjälp på sin blogg ”Trädgården Jorden” 13/2 2009, och jag tillåter mig att citera några avsnitt i denna intressanta artikel.

”Pjotr Kropotkin skrev sin fina bok ‘Inbördes Hjälp’ i polemik med Thomas Huxley, Darwins lärljunge som försökte tillämpa Darwins iakttagelser på det mänskliga samhället. Huxley använde ”kampen om tillvaron” som mått också för att diskutera människans samhälle och framsteg. Kropotkin vände sig starkt emot detta. Han motsatte sig på inget sätt Darwins teori om ‘kampen för tillvaron’, men han menade att den ofta överbetonade individens kamp mot andra individer inom samma art. Kropotkin hittade helt andra exempel i den natur han kände bäst, Sibiriens och Manchuriets. Där såg han att kamp mellan individer inom samma art inte alls var särskilt utbrett, däremot observerade och dokumenterade han mängder av exempel på hur djur utvecklar samarbete med varandra vilket ju stärker hela artens överlevnad i första hand, och först därefter kommer konkurrensen mellan individer att spela någon större roll. /…/I vilket fall som helst så utesluter inte alls Darwin och hans teorier att inbördes hjälp kan vara en viktig faktor för en arts överlevnad. /…/ Kropotkin tittade inte bara på djuren, han reflekterar också främst över hur inbördes hjälp har fungerat i mänskliga samhällen, för det är ju det argumentet han vill föra fram. Hans exempel kommer främst från den medeltida staden och från bykommuner och arbetskooperativ. Samarbetet han skildrar är inte alltid något som gäller alla människor utan en viss grupp av människor. Han beskriver de medeltida städerna som samhällen som växer fram organiskt, utan någon direkt plan eller lagstiftare. Trots det kan man i de flesta fall observera samma mönster av samarbeten i kommuner och gillen. Han spårar städernas självständighet och samarbetsanda i den frid och det skydd som marknadsplatser åtnjöt och den viktiga roll som gillena spelade. Gillena var dels handelsgillen och hantverksgillen (skrån). I skråna samarbetade hantverkarna och delade upp arbeten mellan sig. Regler var utformade för att undvika konkurrens och reglera antalet yrkesutövare, löner mm. Det utvecklades ”standarder” för produkter som t.e.x. den tyska renhetslagen för öl. Kropotkin noterar att manuellt arbete inte var ett bevis för underlägsenhet, tvärtom så ansågs det ärofullt. Kropotkin diskuterar sedan hur adeln på olika sätt försöker komma åt städernas frihet men att det i de flesta fall misslyckades. Det var först när länsherrar och annan adel delade makt med den framväxande kungamakten som man kunde ta upp kampen med städernas borgare. Staten, t.ex. i England såg inte med blida ögon på folkets samarbetsformer och 1563 bestämde drottning Elisabeth att gesällernas löner skulle fastställas av fredsdomarna. Man försökte förbjuda organisering av gesäller och 1799 förbjöd man slutligen alla slags föreningar (!). Fackföreningar och kooperativ blev den nya tidens samarbetsorganisationer. När Robert Owen bildade Grand National Consolidated Trades’ Union fick den på några månader en halv miljon medlemmar.

Den kooperativa rörelsen är ett annat utmärkt exempel. Kropotkin ger också många exempel på hur bönder och arbetare i Ryssland samarbetade i en typ av kooperativ kallat artelet. Han visar på hur sådana självorganiserade system skötte, utan någon som helst inblandning av myndigheter, fisket på Kaspiska havet och i Ural och Volga-floderna. Han berättar att när tjugo bönder kommer till en stad för att arbeta, bildar de en artel. De hyr rum, lejer en kock, väljer en ålderman. De äter gemensamt och var och en betalar sin andel av kost och logi. Samma system tillämpades t.o.m. bland straffångar i Sibirien”.

Rundgren säger slutligen: ”Det är väl egentligen inget nytt eller uppseendeväckande i det Kropotkin skriver. Men vi behöver höra igen och igen att samarbete är en mycket naturlig sak för människorna. Inte minst i dessa tider.” Det är lätt att instämma där. Men vad som är nytt och uppseendeväckande är att modern biologisk forskning från flera oberoende håll nu bekräftar att Kropotkin redan 1902 hade rätt och att Thomas Huxley, Harold Spencer, Ayn Rand och alla de andra socialdarwinisterna hade fel. Socialdarwinismen var mer en avelslära än en evolutionslära, och förknippas både med rasbiologi, tvångssteriliseringar och fascism – samtliga obsoleta.

Darwins lära om de bäst anpassades överlevnad både bekräftas och kompletteras av Kropotkins inbördes hjälp, vilket ger en mer nyanserad och rättvisande bild av evolutionen. Inbördes hjälp visar sig vara en evolutionär fördel både för arten och individen. Vi har tidigare berättat om Wilkinson/Pickets bok ”Jämlikhetsanden” som med statistisk hårddata bevisade att jämlika samhällen (t.ex. med mindre klass- och löneskillnader) fungerar bättre än andra samhällen på de flesta sätt. Malin Attefall/SVT Vetenskap berättar nu om en forskare som anser att naturen gynnar snällhet och empati, och jag tillåter mig att citera följande:

“Det är en gammal myt att den starkaste vinner genom att trycka ner andra”, säger den världsberömde primatforskaren Frans De Waal. ”Tvärtom gynnar naturen den som kan samarbeta och värna om sin grupp. Därför kan man se hur inte bara människor, utan även apor och till och med möss kan visa empati”. Frans De Waal är en av den moderna psykologins och beteendevetenskapens superstjärnor och publiken applåderade högljutt, när han som en avslutning på forskningsmötet i Vancouver presenterade sin forskning.
Han har i åratal försökt hitta rötterna till människans moral och har sökt hos våra närmaste släktingar; schimpanserna.

Fram till år 2000 var det inte många som tänkte i samma banor som honom. Naturen sågs som ond och hård. Bara de starka överlevde och det som skiljde ut människan från alla andra djur var att vi kunde lägga band på vår, i grunden onda, personlighet och upprätthålla någon sorts moral, menade forskarna. Men vid milennieskiftet började det svänga. Kunde det vara så att godhet faktiskt lönade sig och därför finns inom de flesta djurarter? Är altruism egentligen medfött hos alla? Empati, alltså att förstå någon annans känslor och dessutom kunna känna dem, var länge något som betraktades som typiskt mänskligt. Men Frans De Waal har på sitt forskningscenter visat hur schimpanser precis som vi människor speglar varandras beteende. Samarbetsvilja är en annan fin egenskap som traditionellt bara tillskrivs människor. Men Frans De Waal har visat hur elefanter för att få mat var tvungna att samarbeta om att dra en stock och då genast gjorde det. Han har under de senaste åren kunnat visa på att flera särdrag, som tidigare betraktats som mänskliga, också finns hos apor. Rättvisepatos till exempel. Även djur har en mycket stark känsla för att alla ska behandlas lika och reagerar när det inte sker. — Vi föds alla till revolutionärer, avslutar Frans de Waal.”

Frans de Waal har många kollegor inom naturvetenskap och antropologi som numera instämmer i det resonemanget; evolutionsbiologen Robert Trivers har exempelvis utvecklat konceptet reciprocal altruism (se figur ovan) och Åke Daun har medverkat i  boken ”Snällare än du tror” med underrubriken ”Människan – social av naturen”.

Kropotkin hade rätt – och det redan för mer än hundra år sedan. Samarbete och jämlikhet är lika viktigt eller viktigare och bättre än konkurrens och vi föds alla till revolutionärer. Även ur evolutionsvetenskapens synpunkt.

Litteratur
 Peter Kropotkin (1902). Mutual Aid: A Factor of Evolution.
 Frans de Waal: The Age of Empathy: Nature's Lessons for a Kinder Society, 2009. ISBN 978-0-307-40776-4
 Frans de Waal: Bonobon och tio guds bud (recension av:) http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article17852115.abRickard Wilkinson/Kate Picket: Jämlikhetsanden. Därför är jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Karneval förlag 2012. ISBN: 9789185703401 
 Robert L. Trivers (1971). "The Evolution of Reciprocal Altruism". The Quarterly Review of Biology 46 (1): 35. doi:10.1086/406755.
 Rodney Edvinsson: Kropotkins tillämpning av evolutionsläran på samhället.https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/04/09/kropotkins-tillampning-av-evolutionslaran-pa-samhallet/
 Daun, Åke & Norebrink, Hans: ''Snällare än du tror. Människan - social av naturen''. Nya Doxa 2009.
 Hübinette, Tobias: Peter Kropotkin — vem var han? (Utmärkt kortfattad biografi i Yelah 1997). http://www.yelah.net/arkiverad/kropotkin
 Herbert Gintis (September 2000). "Strong Reciprocity and Human Sociality". Journal of Theoretical Biology 206 (2): 169–179. doi:10.1006/jtbi.2000.2111. PMID 10966755.
 Vedantam, Shankar (May 2007). "If It Feels Good to Be Good, It Might Be Only Natural". Washington Post.  April 23, 2010.
 ''Varför samarbete lönar sig.'' Forskning och Framsteg 1/2008.
 Fisher, Richard (07 December 2006) "Why altruism paid off for our ancestors" NewScientist.com.
 Waibel M, Floreano1 D and Keller L (2011) "A quantitative test of Hamilton's rule for the evolution of altruism" PLoS Biology, 9(5): e1000615. doi:10.1371/journal.pbio.1000615
 Mutt-ernal Instincts - Dachshund adopts kitties, Pitbull adopts kitties, Border Collie adopts... tigers? - 2006-09-29
 Davidson College, biology department (2001) Bottlenose Dolphins - Altruism, March 11, 2009.
 Rundgren, Gunnar: Trädgården jorden : från fångstsamhälle till global kapitalism och därefter. Gidlunds 2010.

8 kommentarer på “KROPOTKIN HADE RÄTT

  1. Gunnar Rundgren
    27 oktober, 2012

    Hej Staffan, bra artikel och tack för referensen (fast jag heter Rundgren och inte Lundgren). Jag utvecklar en del av de där tankarna ännu mer i min bok Trädgården Jorden, http://tradgardenjorden.blogspot.se/p/garden-earth.html

    Gilla

    • Konst & Politik
      27 oktober, 2012

      Förlåt mig, Gunnar — jag har rättat det i texten så nu står det Gunnar Rundgren och inget annat. Det ska bli intressant att läsa Din bok!
      Keep up the good work, Staffan

      Gilla

  2. Konst & Politik
    11 mars, 2013

    Hej Peter! Du har helt rätt och det smickrar mig med vilken nogrannhet du läst min artikel. Jag har ändrat stavningen till ”verst” nu. Tack för det!

    Gilla

  3. Pingback: Krönika #867. Om ont och gott, skönhet och romantik. | Konst & Politik

  4. Pingback: Krönika 24/10 2016. Jura-federationen. | Konst & Politik

  5. Pingback: Krönika 11-12/6 (2) 2017. Känslan för rättvisa är naturlig. | Konst & Politik

  6. Pingback: Om socialismen och människans natur. | Konst & Politik

  7. Pingback: KROPOTKIN, EVOLUTIONSLÄRAN OCH SAMHÄLLET. | Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

This entry was posted on 10 oktober, 2012 by in * KROPOTKIN HADE RÄTT and tagged , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: