Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #60

Solsidans skräck, paranoia qverulans och den underbara kapitalismfria framtiden

Världen

Obama har äntligen lyckats få igenom en allmän sjukförsäkring för det amerikanska folket, trots stenhårt motstånd från de rika och privilegierade. Minns att högerpartiet i Sverige, numera nya moderaterna, gjorde lika förbittrat motstånd när denna reform infördes här för länge sedan.

EU vill helst ta över de nationella finanserna helt och hållet och styra varje lands ekonomi från Bryssel. Vi får verkligen hoppas att det inte lyckas — Angela Merkel ska inte få bli den nya tyska diktatorn i Europa.

Carl Bildt fortsätter att svara undvikande och kryptiskt om de fängslade svenskarna i Etiopien. Den ”tysta diplomatin” är numera ohörbar. Diplomatisk mutism skulle man också kunna kalla det.

Motkraft berättar att hackergruppen Anonymous har sänkt den nazistiska hemsidan Aryan Front. ”You should have expected this” hälsar man. Visst måste man älska Anonymous?

Sverige

Klassdebatten fortsätter. Allt åt Alla, som satte igång den (vilket är en av de viktigaste politiska insatserna på senare år — som vanligt utanför parlamentet)  har skrivit en fullständigt lysande artikel i AB som summerar debatten. Gustav Ingman: Solsidans skräck. AB 28/6. Jag citerar ett par stycken ur artikeln:

”Det är inte förvånande att frågan om klasshat återigen blossat upp nu, våren 2012. Kapitalismen är i kris. Efter decennier av ökade klassklyftor har motsättningarna blivit tydligare och hårdare än på länge. Men vreden lär knappast ha kommit som en överraskning för överklassen. /…/

Kapitalet kommer aldrig kunna tillfredsställa arbetarklassens behov eftersom kapitalismen bygger på att en klass exploaterar en annan. På grund av sin ställning har å andra sidan arbetarklassen, genom sin förmåga att med strejk avbryta produktionen, möjlighet att inom begränsade ramar reglera kapitalismen. Men viktigare ändå: det ligger i arbetarklassens intresse att avskaffa exploateringen och ersätta den med ett samhälle byggt på gemenskap och solidaritet. Denna kombination av förmåga och intresse gör arbetarklassen till den nödvändiga utgångspunkten för varje verkligt emancipatoriskt projekt.”

http://www.aftonbladet.se/kultur/article15041947.ab

Bland alla dom som deltagit i denna viktiga debatt på AB, DN och i olika forum verkar det vara en aha-upplevelse som skapat nya insikter. Nästa steg är att helt ta avstånd från kapitalismen och att aktivt vilja ersätta den med ett hållbarare och humanare ekonomiskt system. Glöm Sovjet och Kina, titta istället på direktdemokratin i Chiapas, bostadsbyggandet i Venezuela, miljöpolitiken på Kuba, självförvaltningen i Bolivia och andra latinamerikanska länder. Hela den kontinenten ger skäl till optimism. I kombinationen frihet och socialism finns framtiden. Ett sådant system skulle svara mot de verkliga behoven både hos människor och miljö. Endast de 1 %:en skulle sörja, men mänsklighetens flertal skulle glädjas.

Malmö/Lund

Både värmen och lönen kom på samma dag, det gläds vi åt. Botaniska Trädgården är ett litet paradis på sommaren. Tänk på trollsländan: den lever bara en dag och får ta vädret som det kommer. Man måste vara nöjd med det som trots allt är positivt, annars är risken att man blir gnällig. Paranoia qverulans är ett fenomen som ibland dyker upp i insändare eller i kommentarsfält. Lunds egen oförtröttlige högerhaverist vevar vidare. Han klagar både när man klipper och inte klipper gräsmattorna. Det är inte lätt att vara pedantiskt lagd i en stad som Lund, det finns alltid någon liten detalj att reta sig på. Och kverulanten ser bara detaljer, strukturer är honom fullständigt främmande. Han kommer inte att nöja sig förrän alla har inrättat sig efter hans smak, så han vevar oförtrutet vidare. Och vidare. Ut på stan och kontrollera att ingen slänger skräp eller genar över planteringarna! Tur att Lund har en egen ordningsman, hur skulle det sett ut annars på gatorna? Varken hyfs eller hut. J-a studenter, j-a cyklister, j-a hundägare, j-a kattägare. Nu har vi ju yttrandefrihet och även frihet att inte läsa insändare, så problemet är egentligen inte så stort. Och förmodligen finns det något terapeutiskt syfte med det hela. Inte mig emot, det bjuder vi på. Vi gillar olika. Och i ett samhälle med direktdemokrati där vanligt folk har makten och inflytandet skulle den här typen av kroniskt missnöje ha reducerats till ett minimum. I ett klasslöst samhälle vore det nog ett okänt problem.

Nedan en liten förhandstitt på det klasslösa samhället av konstnären Townsend. Eller är det möjligen Atlantis?

Bild: courtesy Lloyd K. Townsend.
Love, Peace & Understanding — anarchy is order

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 30 juni, 2012 av i * KRÖNIKAN och märktes , , , , , , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: