Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #57

Krönika #57

Världen

Astrid Boman (skp) varnar för tredje världskriget. Vi hoppas förstås att hon har fel. Men visst är världsläget allvarligt. Och jag håller med om att Natos nonchalanta och liksom självklara sätt att använda svenskt luftrum är oförskämt fräckt. En av hennes partikamrater gör den alldeles riktiga iakttagelsen, på tal om något annat, att det inte kastas för mycket sten i Sverige utan för litet. Konst & Politik föredrar trots allt (skp) framför (kp), om man nu måste välja. De autonoma verkar vara den huvudsakliga klassfienden i det senare fallet. Man blir lite yr. Annars synes sammanhållningen inom den radikala vänstern vara frihetligt god. Sverige kan verka fridfullt ibland; i Syrien är det som bekant fullt inbördeskrig och i Grekland kämpar Syriza tappert för det nationella oberoendet och för omförhandling av de skamliga lånevillkoren.

Sverige

Tur-teatern fortsätter att spela SCUM-pjäsen, just nu på Moriskan i Malmö, och den har blivit en stor succé. Man har bokat in många fler föreställningar än vad som från början planerats. Jag tycker Andrea Edwards och dom andra är värda uppskattning som för fram denna text trots alla konstiga reaktioner. På tal om Valerie Solanas plöjer jag emellanåt igenom Guy Debords samlade brev, som numera finns utgivna, översatta och tillgängliga on-line. Fascinerande läsning, jag lovar. Men så får man i förbigående veta att SCUM-texten visades för Debord, som avfärdade den med en fnysning. ”Dumheter!” ska ha varit hans enda kommentar. Man kan ju bli litet orolig där eftersom Debord antagligen var sin tids största stilist åtminstone inom det franska språkområdet, och Solanas text anses ha unika om än huvudlösa språkliga kvaliteter. Förklaringen kan vara den att situationisterna på den tiden ibland framstår som något av oreflekterade manschauvinister, åtminstone de som gärna illustrerade sina cerebrala artiklar med pinuppor. Eller så är förklaringen att det rör sig om två helt olika språkspel som Ludwig Wittgenstein sa, en sorts punklyrik å ena sidan och en sorts subversiv teoretisk filosofi å den andra. Ett dionysiskt temperament mot ett apolloniskt. Raoul Vaneigem hade nog inte viftat bort Solanas, men han var också mycket olik Debord. Solanas gör fortfarande folk rasande, medan Debords texter som egentligen är mer hotande för samhällsordningen begravts under överarbetade kommentarers makadammassor. Vaneigem ångar däremot på än idag och med flaggan i topp. Heder åt dom som inte anpassar sig!

Situationisterna riktade ju bland annat in sig på alienationen och reifieringen i varuekonomin och visade hur den gröpte ur verkligheten och mänskligheten. En kort sväng in på Malmö Central fick mig att uppleva detta på ett milt brutalt sätt. En billig kopia av T-centralen i glas, plast, metall och betong, rulltrappor, kontaktlösa och mobilhypnotiserade, halvspringande ”människor” …och som ett alienationsklimax de tomma ansiktsuttrycken hos de väntande på perrongen, som ofrivilligt beskådar en rörlig projektion av passerande tåg (!) på den smutsiga tunnelväggen. Isolerade tillsammans. Spooky. Malmö C minns jag som en inspirerande plats… förr. Då är T-centralen något mindre oäkta, det finns en lätt konspirativ air kring det runda räcket i centralhallen där man kan beskåda det prekära myrsamhället uppifrån, och något dynamiskt, vad vet jag ej, verkar ännu ha överlevt.

Dit går färden när Anarkistiska Bokmässan öppnar på Skarpnäck den 16:e. Sist jag var i Skarpnäck var på den första internationella miljökonferensen 1972. Fast jag minns bara hippiekollektivet Hog Farm som bjöd på lustgas (!) i sitt tältläger. Tror knappt att det behövdes. Ja det var tider det. Och här sitter man och närmar sig pensionsåldern, den sägenomspunna, detta mystiska otium. Bara att tacka och ta emot. Jag fortsätter ungefär som vanligt med att måla, skriva och demonstrera. No surrender!

Malmö/Lund

I Malmörättegången påstår Mangs att ”jag är en konstnärssjäl”. Jodå, Hitler var också en misslyckad konstnär men Mangs verkar ha misslyckats med precis allt  inklusive empatiska grundkursen trots normala förutsättningar. Kan ni inte sluta att fjäska för Breivik, Ausonius och Mangs, bästa journalister? Till och med Exit skulle gå bet på sådana känslokalla fårskallar. Marskolonisterna håller som bäst på att rekryteras. Av ekonomiska skäl blir det ingen returbiljett (det är faktiskt sant) och då kunde man väl tänka sig att Mangs… nej, förresten. Det vore synd på en så vacker polaröken!

Foto courtesy Nasa Art.

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: