Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #55

Krönika #55

Feminism, objektivism, vandalism

Världen

Att mänskligt liv eller rättare dess enklare beståndsdelar kan ha kommit utifrån rymden med kometer är en inte särskilt kontroversiell teori som diskuteras i senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Den nya sf-filmen Promoteus med Noomi Rapace intresserar mig för att den tar diskussionen till en filosofisk nivå och samtidigt skapar god underhållning i Alien 1-klass. Och på tal om rymden kan man beskåda Venuspassagen med egna ögon nu på onsdag. Visste du förresten att det finns en plan för koloniseringen av Mars?  www.mars-one.com.

Sverige

Det har visserligen varit en kall vecka, men jag är ändå nöjd med att få ha tillbringat den på Västkusten. Solen, månen, himlen och havet gör mig alldeles lugn. Silversträngen längs horisontlinjen, färgspelet i luften och vattnet. Och värmen kommer nog snart tillbaka. Hela sommaren återstår.

Sverigedemokraterna och polisen har det gemensamt, bland mycket annat, att dom tycker synd om sig själva utan substantiell anledning. Dom verkar inte vilja stå för vad dom frivilligt valt att vara. Det enklaste vore väl att byta jobb eller byta åsikt, men icke. Denna intensiva längtan efter martyrrollen har tagit sig de mest egendomliga uttryck genom åren. Ni minns nog Sverigedemokraten 2010 som ristade in ett hakkors i pannan på sig själv och sedan hittade på en historia om ”arabisktalande män”. Nu har en kvinnlig Sverigedemokrat anklagats för att ha tänt eld på sin egen lägenhet och skyllt detta på politiska motståndare. Vår ökände lundensiska Sverigedemokrat hade också manifesta offerkoftetendenser. Varför inte ta steget fullt ut nästa gång? Hic Rhodus, hic salta. Men vi kan tyvärr inte lova att sörja. De som utsätts för polisens och Sverigedemokraternas hat och rasistiska politik, det är dom det är synd om och inga andra.

Valerie Solanas SCUM-manifest är en genial litterär text, och författaren geni i lika grad. Trots att Solanas var narkoman, mentalsjuk och prostituerad, och trots att hon sköt Andy Warhol som nätt och jämnt överlevde, vilket är fakta. Det är en vild och rasande text som inte skall tolkas bokstavligt, och det den gör det gör den främst i språket.

Teateruppsättningen av SCUM har utlöst en debatt som ensamblen bedömer som ”kvinnohat”, och detta stämmer. Att vissa inte kan skilja skådespelarnas personer från deras roller är riktigt primitivt. Men när man ska beskriva sina kritiker är det något som skaver. Andrea säger i en intervju i Brand 2/2012 såhär:

”Hatet kommer mestadels från arbetslösa, ensamma män, som kanske blivit fråntagna vårdnaden och som upplever att feminismen tillskriver dom en maktposition som de inte har.”

Nu blev det litet problematiskt, för även denna beskrivning är riktig. Det finns ibland ävenledes starka kvinnor och svaga män och den kombinationen är inte heller alltid så lyckad. Det finns ojämlikhet i samkönade förbindelser. Det finns undantagsvis enskilda kvinnor som förtrycker enskilda män för att gå rakt på sak. Naturligtvis borde feminismen inkludera även detta, men det har man kanske inte riktigt lyckats med. Trots att patriarkatet deformerar alla och inte bara patriarkerna själva.

Patriarkatet skapar också en hackordning där kvinnorna inte alltid hamnar allra längst ner utan ibland näst längst ner. Vilken feminist är pigg på att byta roller med ”arbetslösa, ensamma män som kanske blivit fråntagna vårdnaden”? Om man verkligen gör en maktanalys hamnar man i fler nyanser: kön, klass och etnicitet samverkar både uppåt och neråt. Jag håller mig alltså till anarkafeminismen här.

Solanas har valt kvinnoförtrycket utövat av män som utgångspunkt, vilket är högst relevant. Men man kan också välja människors makt och vanmakt, dominans och underkastelse, som de viktigaste variablerna och då blir bilden lätt modifierad. Solanas text liksom pjäsvarianten är teoretisk. Verkligheten är det inte.

Objektivitet eller objektivism? Om några teoretiska problem kring Wikipedia.

Eftersom det är nyhetstorka på sommaren tänkte jag ta upp ett ämne som inte är direkt nytt, nämligen några reflexioner kring det svenska on-line uppslagsverket Wikipedia. Norska wikipedia sände nyss ut ett SOS därför att artikeln om Anders Breivik dragit till sig oproportionellt många av hans sympatisörer bland dom som redigerar artikeln. Detta kan vi låta bilda en utgångspunkt.

Alla politiska företeelser (som det kan skrivas WP-artiklar om) har antingen en borgerlig eller en socialistisk aspekt. OK? Bra. Jag föreslår då att det finns tre sätt att lösa detta utifrån målsättningen att WP-artiklar skall skrivas från en neutralt synvinkel, NPOV (Neutral Point of View).

1) Man kan ta med båda aspekterna i artikeln
2) Man kan utesluta båda aspekterna ur artikeln
3) Man kan ta med enbart en av aspekterna i artikeln.

Men det finns en dold läroplan inbyggd i WP-konceptet som inte redovisas öppet. Eftersom WP ideologiskt vilar dels på ett nyliberalt fundament (grundaren, nyliberalen Jimbo Wales, hans person och hans dogmer) dels på ”objektivistisk” grund (i detta fall den nyliberala amatörfilosofen Ayn Rands hemgjorda lära) — något som är en gång för alla implicit och inte kan ifrågasättas — väljer man vanligtvis 3), med resultat att de politiska artiklarna inte blir neutrala, objektiva, opartiska, sakliga eller mångsidiga utan borgerliga. A Neutral Point of View blir således till A Neo Liberal Point of View. Alternativt väljer man strategi 2) där man blir tvungen att avpolitisera det politiska ämnet genom att inte ta upp vare sig den borgerliga eller den socialistiska aspekten, med resultat att innehållet blir fullständigt intetsägande och för läsaren oanvändbart. Någon gång tränger insikten att detta är ohållbart igenom och man tillfogar då en ”kritik”-del som argumenterar emot artikelns övriga innehåll. Det skall också påpekas att det finns ämnen där ett neutralt och ”värderingsfritt” synsätt i sig självt blir ett ställningstagande för det man skriver om.

Men det är inte nödvändigt att skriva utifrån en nyliberal världsåskådning samtidigt som man gör intryck av att denna åskådning är det samma som neutralitet och objektivitet. Engelska WP lyckas bättre leva upp till NPOV-målsättningen, därför att man verkar välja strategi 1) och redovisar båda ståndpunkterna, eller 3) och använder ett progressivt synsätt. Nu har vi alltså två implicita huvudstrategier inom WP-gemenskapen, svenska WP:s 2 alt. 3 och engelska WP:s 1 alt. 3. Det finns också andra lösningar, som att artikelförfattaren/na öppet deklarerar vilka grundläggande värderingar de själva, andra och därmed artikeln har, och sedan överlåter åt läsaren att dra sina egna slutsatser. Den modellen passar kanske inte WP så bra, men den används ibland i den akademiska världen.

Själv förespråkade jag 1 alt. 3-lösningen, vilket gjorde att jag ganska fort kom på kollisionskurs med högerextremister, sverigedemokrater, nyliberaler och andra både bland användarna och, viktigast, bland administratörerna, som har den enväldiga makten och inte kan avsättas. Konflikten gällde främst en artikel där fascister och anti-fascister beskrevs som likvärdiga, vilket är en liberal doktrin som är lika oseriös som felaktig. Fascister och anti-fascister är varandras motsatser lika mycket som materia och antimateria. När jag insisterade på detta blev jag avlägsnad under diverse krystade förevändningar. På WP får man inte ”ha en politisk agenda”. Problemet är bara att alla människor utan undantag har en politisk agenda, medvetet eller omedvetet, på såväl som utanför WP. Även det att säga sig vara ”opolitisk” är en politisk agenda. Den vanligaste agendan på WP är alltså liberalismen, som betraktar sig själv som politikens normalitet och därmed neutral och objektiv. Är det sen en mycket liten krets administratörer som de facto utformar artiklarna och fattar besluten på WP, och de flesta av dessa är liberaler — ja, då förstår ni själva att det inte blir särskilt högt i tak.

Hade jag däremot varit högerextremist hade jag antagligen varit kvar på WP än idag, det finns det många som är, men det var det verkligen inte värt. Jag står heller inte ut med att någon ger mig order om vad jag ska tycka eller göra, och detta är vanligen inget problem. Jag tror mig i någon mån sakna auktoritära egenskaper och det är jag glad för; jag vill alltså varken bli förtryckt eller förtrycka andra. Den inställningen är väl egentligen inte så populär på WP.

Det finns som ni vet både antagonistiska och icke-antagonistiska motsättningar i samhället på alla nivåer och även i sådana här sammanhang. Konflikter som inte är rena klasskonflikter bör lösas med diskussion där bäst argument vinner och konsensus uppnås. Men trots att man har en ”diskussionssida” till varje artikel på WP är det ovanligt att någon vill eller kan diskutera — istället hoppar gärna administratörerna in och stänger av den som har synpunkter. Konflikter och åsikter betraktas som disciplinproblem. Det utgås ifrån att folk inte spontant kan samarbeta och att redigeringskrig och kaos alltid hotar. Litet synd faktiskt.

Anonymiteten är också tveksam i intellektuella sammanhang, om nu WP ska betraktas som ett sådant. Själv var jag den ende (!) som skrev och diskuterade under mitt riktiga namn, alla andra använde täcknamn. Anonymiteten försvårade kontakten mellan användarna och förstärkte konflikterna, eftersom det är mer frestande att förolämpa folk om man är anonym. Det man inte kan stå för med sitt riktiga namn ska man heller inte skriva, menar jag. Tidningar och andra media tillåter inte helt anonyma inlägg. Kommentarsfälten har tagits bort från de flesta tidningars websidor eftersom de blev en lekstuga för högerextrema näthatare. Samma problem finns i många communities.

Wikipedias positiva sidor

Att WP en gång startades upp och att det sedan dess växer för varje dag är jag mycket positivt inställd till. Jag läser ofta WP-artiklar och jag uppskattar bredden. WP har många förtjänster, många enskilda berömvärda medarbetare och de artiklar som inte avhandlar politiska eller kontroversiella ämnen är ofta bra. Inte så bra som Nationalencyklopediens (NE) men nästan, och dom har också fördelen att de kan hållas aktuella över tiden. Det tryckta verket NE (där jag förut medverkade) råkade ut för fadäsen att världen plötsligt förändrades 1989-1991, just då man omsorgsfullt hade ritat sina världskartor och verket skulle gå i tryck – plötsligt var stora delar helt inaktuella. Detta kan inte hända på WP där texten kan uppdateras vid behov. Utrymmet är obegränsat varför artiklarna kan göras fler, längre och mer utförliga än vad som är möjligt i bokform. En annan förtjänst är tillgängligheten och att det är helt gratis, utan reklam. Underhållningsvärdet är också betydande.

Öppet för alla?

Men det som jag trodde var den största förtjänsten, att vem som helst kunde redigera (som man säger i WP-reklamen) visade sig inte stämma. Folkligheten var tyvärr en illusion, snarare fick man en sorts Sydsvenskans-ledarsida-känsla. Kanske var jag naiv; när nästan alla andra medier är totalt dominerade av liberaler så varför inte också WP. Vem som helst kan visserligen försöka redigera, men bara de som godkänns av administratörerna får redigera. Mycket av deras arbete går egentligen ut på att hindra andra från att skriva.

Tillförlitligheten

Och här har vi ett allvarligt problem. På NE har man experter i varje ämne som sedan undergår peer-to-peer granskning (av andra experter på samma ämne) och av en redaktör. Det förra är det vanliga i den akademiska världen och i vetenskapssamhället. Det låter inte så demokratiskt men resultatet blir ofta rigoröst korrekt. WP är inte heller demokratiskt, men skillnaden är att det inte är experter som bedömer artiklarna utan amatörer, det vill säga i sista hand administratörerna som sitter där dom sitter utan någon som helst kompetens eller utbildning inom något område utan enbart har erfarenhet av hur WP fungerar rent tekniskt. Dom väljs av andra administratörer. Viss typ av nominell källkritik förekommer visserligen, men kunskap verkar faktiskt mest ses som ett problem. Resultatet blir att artiklarna inte går att lita på, vilket man också deklarerar i sina ”Förbehåll”. Frågan är då: om man söker uppgifter i ett ämne, ska man välja det uppslagsverk som tillkommit av experter eller av glada amatörer, när ingetdera är demokratiskt uppbyggt? Den vanliga lösningen är att man väljer NE eller att man använder båda, med en reservation för att WP kan ha fel. Hm.

Jag har nu gått över till engelska Wikipedia istället, som jag tänkte och som jag borde ha gjort redan från början. Trevligt bemötande och knappast några nyliberaler. Jag hann i alla fall skriva lejonparten av hundratals artiklar på svenska Wikipedia som annars aldrig hade skrivits, och med detta är jag helt nöjd. Här är länkarna till några exempel, med reservation för andra användares ändringar efter min tid.

Anarkism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarkism
Graffiti
http://sv.wikipedia.org/wiki/Graffiti
Majrevolten i Sverige
http://sv.wikipedia.org/wiki/Majrevolten_i_Sverige
Meningen med livet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Meningen_med_livet
Michail Bakunin
http://sv.wikipedia.org/wiki/Michail_Bakunin
Traditionell graffiti
http://sv.wikipedia.org/wiki/Traditionell_graffiti

Litteratur:
L. Bergström, Objektivitet (1972);
G. Hermerén, Objektivitet och värdering (1972);
G. Myrdal, Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen (1968).

Malmö/ Lund

Sydsvenskan i Malmö har gått med miljonförluster under en lång rad år. Nu ska man avskeda uppemot 40 journalister – facket förhandlar fortfarande – och flytta ut från sin skyskrapa till NCC:s lokaler vid Triangeln. Orsaken till förlusterna sägs vara minskade annonsintäkter, men detta kan bara vara en del av förklaringen. Extravaganta chefer och en impopulär ledarsida kan mycket väl ha bidragit till den uppkomna situationen.

Att fälla det 174 år gamla bokträdet på Katedralskolan i Lund är inget som rektorn kan vara särskilt stolt över. Det borde vara förbjudet att fälla så gamla och ståtliga träd vare sig dom är krassliga eller ej.

Svampangrepp skär man försiktigt bort och sprayar sen med atamonlösning, därefter förseglar man såret med varmt ympvax. Den behandlingen hjälper nästan alltid och hjälper det mot förmodan inte så låter man nästa höststorm fälla trädet. Låt naturen ha sin gång även i staden! Vill man undvika fallande grenar kan man spärra av en bit eller helt enkelt hålla sig på avstånd.

Nu finns ingen symbol på Katte att hålla tal till våren vid – om man inte vill vänta 174 år till. När får vi läsa om nyplanterade träd i Lund? Behovet är enormt i denna förut så gröna stad. Men att plantera är väl inte lika macho som att gå loss med motorsågen kantänka. Mänskligheten har antagligen mycket att lära av de höga vackra träden.

Love, Peace & Understanding _ anarchy is order

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: