Graffitikonst och yttrandefrihet

GRAFFITIKONST OCH YTTRANDEFRIHET

Att  förhindra utövandet av graffitikonsten

 står i konflikt med grundlagen.

Graffiti är en fantastisk konstform. Tags, Throw-ups och Pieces, TTP. Den vilda konsten. Visuell rock’n’roll. Den utvecklades i en explosionsartad process av unga svarta, vita, puertoricaner och latinos i amerikanska ghetton och hittade sitt vinnande grundkoncept 1970-73. Wildstyle lärde bokstäverna att dansa 1977. I mitten av 1980-talet spreds den i alla väderstreck med böcker, filmer, musik och utställningar. Varje dag och natt sedan dess görs helt nya personliga konstverk i denna genre över hela världen.  Banksy och gatukonsten har breddat och utvecklat denna rörelse, och avståndet till konstvärlden har minskat alltmer. Nutidskonsten vitaliserades.

Personligen känner jag inte alltid behov av att veta om graffiti är konst eller om det är lagligt, jag gillar det precis som det framträder, som graffiti, med sin egensinniga blandning av elegans och trashighet. Den behöver inte be mig om ursäkt eller rättfärdiga sig, tvärtom. Men eftersom myndigheter och media inte riktigt verkar kunna släppa frågan om konst och laglighet är det lika bra att vi tar itu med det en gång för alla. Här kommer ett försök. Jag tänker först leda i bevis att graffiti är konst och därefter att konst inte kan olagligförklaras i ett demokratiskt samhälle.

Blur-graffiti från New York. Image information: Courtesy ”The best graffiti/street art blog in the world — deal with it…NYC” http://graffiti-is-dead.blogspot.com/2011/04/nyc.html NYC_blur_extra_large.jpg.

Är TTP-graffiti konst?

En allmän konstbegreppsdiskussion – det finns inte bara ett sådant begrepp utan flera – ryms inte inom ramen för detta avsnitt. “Konst” kommer i det följande främst att ställas i förhållande till “graffiti”.

Det råder ingen tvekan om att graffitimåleriet – trots att det inte saknas kritiska synpunkter – har kommit att betraktas som konst av sin samtid. I andanom associerar man då till “det institutionella konstbegreppet” (George Dickie m.fl.) som stipulerar att:

“A work of art in the classificatory sense is 1) an artifact 2) upon
which some person or persons acting on behalf of a certain social
institution (the art world) has conferred the status of a candidate
for appreciation”.

Utifrån detta synsätt är graffiti konst, eller rentav, som Glenn O’Brien utbrister i Art Forum: “Graffiti is the only art movement of the time.” Det institutionella konstbegreppet har helt riktigt kritiserats för att vara cirkulärt; vissa hävdar dock att konst kan definieras på ett tillfredsställande sätt med en modifierad variant av den institutionella konstteorin. Att använda Wittgensteins familjelikhetsteori på konstbegreppet har setts som ett annat tänkbart alternativ, men då denna diskussion förefaller långt ifrån avslutad, väljer jag att inte försöka applicera den på graffiti. Jag utesluter dock inte möjligheten av att TTP-graffiti kunde kvalificera sig även här.

The writers uppfattar också sina målningar som konst, Aerosol Art och andra uttryck talar för det, men som sin konst, inte någon annans konst. Tydligen inte den med traditionell konsthistoria förbundna, akademiska konsten, utan en konst ursprungligen framvuxen helt utanför “konstvärlden”, även om den gjort avstickare in i denna och vice versa.

Accepterar man att konst kan existera eller växa fram oberoende därav, blir det än enklare. Graffitimåleriet är en uttrycksform som skapat historia, sin egen (konst)historia, och ett radikalare brott med traditionen får man förmodligen leta efter (vilket också det är en konstegenskap). Kommer denna konsthistoria att noteras i den reguljära konsthistorien? Det sker redan. Graffiti finns med i de flesta nutida konstöversikterna (se referenser nedan) och exempelvis också i sv.wikipedia.org:s artikel om svensk nutidskonst.

Det som i förekommande fall och i evaluativ bemärkelse gör graffitimåleriet till en konstupplevelse för mig personligen är, för att ta ett exempel, den närvaro jag erfar i bilderna (och som åtminstone Ernst Billgren men inte så många fler verkar vara helt oförmögen att uppfatta). Jag upplever det som genuint därför att det är engagerat och inte mekaniskt, man ser vedermödorna och nerven, man spårar stressen, glädjen och paniken i tillkomsten. Om konst är en gestaltad upplevelse riktad till betraktaren (lyssnaren, läsaren) och hans förmåga till empati och perceptuell förståelse, så är detta, förefaller det mig, i lyckliga fall också en med egen kompetens och närvaro gestaltad upplevelse. Allmänhetens inställning till graffiti är mer positiv än man kan tro. Det visar en ny opinionsundersökning från Sifo: 61 procent av de tillfrågade uppger att de är positivt inställda till lagliga väggar i stadsmiljön där vem som helst kan måla graffiti

Frans Haks på Groninger Museum försöker blicka framåt när han säger att:

“Graffiti Art has a negative ring to it, especially in the United
States, but the same initially applied to terms like Cubism and
Fauvism, which started off as terms of abuse for new schools, and
became highly respectable names later on. No doubt, the same will
happen with Graffiti Art.”

Kommen så här långt i resonemanget förefaller det skäligen lönlöst att förneka att TTP är eller åtminstone kan vara konst. I stället borde man ifrågasätta om det i längden kan kallas för graffiti. Gatukonst har numera blivit det accepterade samlingsnamnet på det stora spektrum av urbana konstformer vari graffitin ingår som en särskild genre med egen tradition och egna regler.

Undergroundkonst.

Och vilken sorts konst är då TTP ? De uppenbara svårigheterna med att placera den bland andra konstformer hänger samman med att den utgör en ny kategori. Varken “Graffiti”, “Folkkonst”, “Transgressive Avantgarde” eller “Art of the Asocial” verkar träffa mitt i prick. Spraykonst eller Aerosol Art är nog fortfarande de bästa beteckningarna på denna fristående och oberoende konstart, och det förut använda epitet som ligger närmast är så vitt jag kan se underground-konst. Från att främst ha betecknat en del av det sena 1960-talets subversiva kulturrörelse, kan till begreppet läggas en ny (och eventuellt postmodern) innebörd och en konstart som i sin illegala form även i fysisk bemärkelse verkligen är underjordisk.

Några av graffitikonstens legender: (f.v.) Futura 2000, Lady Pink, Jean-Michel Basquiat

Är utövandet av graffitikonst förenligt med grundlagen?

I det föregående argumenterade vi  alltså för att graffitimåleriet är konst, och så betraktas det numera även utanför konstvetenskapliga sammanhang— som  graffitikonst.

Hur förhåller sig då denna konst till den i vår världsdel så ofta citerade och högt värderade yttrandefriheten? Yttrandefriheten i grundlagen är en viktig text med konsekvenser bland annat för författare, konstnärer, journalister, för dem som har makten, politiker, poliser och jurister. Och om man i dess namn till och med kan tillåta Muhammedkarikatyrer med allvarliga utrikespolitiska förvecklingar, Sverigedemokrater i riksdagen och högerextrema demonstrationer mitt i Stockholm under Nobelfestligheterna eller på Kristallnatten — då borde kanske även andra mer kulturella, kreativa och inte riktigt lika kontroversiella fenomen kunna övervägas få ta del av denna yttrandefrihet? Kulturfenomen som graffiti exempelvis. Utan att behöva  dömas, fängslas eller bötfällas för sin konstnärliga frihets skull.

Eller är det bara för nazister som grundlagen ska tolkas bokstavligt? Det vill man ju inte gärna tro. Grundlagen ska ju faktiskt gälla över och vid kollisionsrisk ha företräde framför alla andra lagar. Och dessutom gälla alla lika mycket. Låt oss därför se efter vad grundlagen egentligen säger.

”Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande”.     — YGL/Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) 1 kap. 1 §.

Graffiti är alltså konst. Och konstutövandet i sig skyddas av grundlagen. Där anges särskilt att konstnärlig verksamhet är en del av yttrandefriheten. Klart som korvspad. Fritt konstnärligt skapande och utövande är en medborgerlig rättighet som det är lagens avsikt att säkra. Men hur konsten skall se ut, var eller hur eller av vem den ska utövas det har lagen ingen åsikt om. Och det ska den inte heller ha, konsten behöver inte ens vara allmänt accepterad, rätten till konstnärligt skapande och offentligt framförande finns där ändå. Konstnärligt skapande kan i sig inte vara olagligt, och om andra intressen, verkliga eller påstådda, kolliderar med detta skall det i lagens mening vara av underordnad betydelse.

År 2002 sade den dåvarande svenska kulturministern (s) att ”Jag tror inte på batongmetoderna. Graffiti är ingenting som några politiker kan döda genom att föra krig. Ett av de viktigaste kulturpolitiska målen som fastställts av riksdagen är just att verka för yttrandefriheten.”

Också JO kritiserar klotterpolicyn 2014 just med hänvisning till Grundlagen. Grundlagen borde inte få äventyras av någon, och verkligen inte av högerkrafterna. Nolltoleransen mot graffiti är ett sådant högervridet juridiskt äventyr som kan ifrågasättas just utifrån yttrandefrihetsgrundlagen. Stockholm, Västerås och Göteborg kan alltså sägas bryta mot grundlagen med sin kostnadsineffektiva och kontraproduktiva nolltolerans. ”Klotter” är ett normalt slitage på gatumiljön som går att hantera, vilket målaren Ikaroz helt riktigt påpekade i ett Aktuellt-inslag 29/9 2011. Det kan aldrig bli ett ordnings- sanitärt- eller åverkansproblem av en sådan dignitet att grundlagen skall sättas ur spel. Som för att ytterligare understryka detta sägs det i lagens förarbeten och kommentarer att — och lyssna noga nu:

”I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag”. (Prop. 1997/98:43, bet. 1997/98:KU19, rskr. 1997/98:214,  bet. 1998/99:KU4, rskr. 1998/99:2).

Graffiti kan inte, om man följer grundlagen, vara olagligt. Ergo är det mot lagens anda att förbjuda graffiti. ”Brottskod 1207” som klumpar ihop klotter med graffiti bör snabbt och diskret rensas bort ur den juridiska ogräsfloran.

Svaren på de inledande frågorna ”är ttp-graffiti konst?” och ”är utövandet av graffitikonst i överensstämmelse med grundlagen?” bör alltså i bägge fallen bli ett ”ja!”. Med fetstil, kursiv och versaler.

Lägg därför snabbt och diskret ner också nolltoleransen och stöd vid behov graffitikonsten på samma sätt som alla andra konstformer. Av alla Europas huvudstäder var det före valet 2014 bara Stockholm (tidigare även Minsk i Vitryssland) som hade nolltolerans, vilket var både talande och pinsamt, men nolltoleransens sista fäste har nu fallit. Idag finns stora lagliga väggar bl.a. i Snösätra industriområde i Rågsved men också på andra håll. Sätt upp lagliga väggar överallt där det kan anses vara lämpligt! Att graffiti blivit en politisk fråga som uppfattas helt olika i höger- och vänsterblocket går inte att bortse från. Men fakta i målet borde få bestämma, inte fördomar. Och grundlagen är vi ju överens om?

Vilken attityd samhället än vill inta och hur det än kommer att gå förblir graffitikonsten även i fortsättningen Underground Art. Den har förresten redan lärt sig att överleva både under och över jord på samma gång. Den är fri, den är gratis och den är framtidens konst.

— Staffan Jacobson,
fil.dr. i konstvetenskap

Ljusgraffiti – ett immateriellt graffitikonstverk. Image information: Courtesy http://www.thecoolist.com/light-graffiti…light…/sola-..
sola-light-bombing-light-graffiti_1.

Fotnot: Efter valet 2014 beslöt den rödgröna majoriteten i Stockholm och landets kommuner att avskaffa nolltoleransen mot graffiti och en mängd lagliga väggar har sedan dess tagits i bruk.

___________
Fördjupande läsning.

Arnason, H.H.: Graffitists and Cartoonists. I: History of Modern Art, 3:e uppl.,Abrams, N.Y. 1986, s. 653-656.
Dickie, George: Aesthetics: An Introduction. Indianapolis 1977 (1:a uppl. 1971) s. 101.
Ferrell, Jeff: Crimes of Style. Graffiti and the Politics of Criminality. Garland Publ, 1993
Graffitiväggar får positiv respons. http://www.svd.se/kultur/graffitivaggar-far-positiv-respons_6387182.svd
Haks, Frans: Introduction. I: Coming from the Subway. Katalog. Groningen Museum 1992-93. 
Hunter, Sam/Jacobus,John: Graffiti. I: Modern Art. Abrams, N.Y. 1992, s. 403-404. 
Høigård, Cecilie: Gategallerier. Pax forlag, Oslo 2002. 
Korsemann Horne, Lasse: Dansk Gadekunst. Narayana Press 2011. 
Jacobson, Staffan: Den Spraymålade Bilden. Graffitimåleriet som bildform, konströrelse och läroprocess. Ph.D. diss. Konstv. Inst. Lunds universitet 1996. 
Kimvall, Jacob: Noll tolerans. Kampen mot graffiti. Verbal 2012.  
Klinthage, Jörgen: “Mycket av 80-talskonsten har haft graffitin som en viktig utgångspunkt- - -” Arb 13/3 1991 
Lucie-Smith, Edward: Kontinuitet och revivalism. I: Konsten i dag, Norstedts,Sthlm 1977, s. 52. 
Nylén, Leif: ”Mycket av 80-talskonsten har haft graffitin som en viktig förutsättning- - -” DN, 21/12 1987 
O’Brien, Glenn: Phase Two. Art Forum, Feb 1985, s.91. 
Schultz, Mårten: Vem försvarar konsten? Om Jacob Kimvalls bok ”Noll tolerans”. DN 2012-06-13. 
Sprocatti, Sandro: Aktuella tendenser. I: Arte. A.M. Editore, Milano 1991, Bra Böcker 1994, s. 264-265 
Steinick, Karl: Graffiti - en multikultur till konsthistorien.HD 30/8 1991. 
Stora skillnader i städernas graffiti-politik. SVT.se 28/8 2012. 
Wheeler, Daniel: Graffiti and Ghetto. I: Art since Mid-Century. T&H, s. 318-321. 
Wittgenstein, Ludwig: Filosophische Untersuchungen. B.Blackwell, Oxford 1958. Engelsk parallelltext i övers. av G. E. M. Anscombe. §1-184; spec. §66-67. 
Zeloof, Talli: Vandals get validation from contemporary art world. Artwrite, Issue 46, 18/10 2011.