Konst & Politik

Staffan Jacobson – författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Krönika #2 — #3

Krönika #2

Eftervalsanalys: Inga fascister på våra gator!

Så fick vi ett fascistiskt och rasistiskt parti i riksdagen – det blev ingen förändring men en gradvis försämring där. I parlamentet. Det positiva hände som vanligt utanför parlamentet. Helt spontant samlades tiotusentals människor i Sveriges storstäder för att visa sin avsky inför Sverigedemokraterna. Det tog bara 24 timmar för en facebookgrupp att sammankalla 10.000 personer på Sergels Torg – så fungerar numera demokratin, den som finns på gatan och bland folket och inte regleras av Staten eller kommunen. Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika” samlade lika många människor som Sverigedemokraternas väljare. Men det borgerligt parlamentariska systemet gynnar den här typen av ljusskygga mörkermänniskor; man kan tala om ”den danska smittan” eller något annat, men den djupaste orsaken till rasismen finns i Statens och Kapitalets rörelser i riktning högerut, en utveckling som bara kan stoppas och vändas med en bred, folklig frihetlig socialism ute på gator och torg. Vi har sett början på en sådan folkrörelse nu. Men bara början.

En allmän mobilisering mot fascism och rasism är absolut nödvändig. Minns att korpralen med den löjliga mustaschen kom till makten ”i demokratisk ordning” från att ha varit en minoritet det ena valet till att bli det största partiet i tyska parlamentet vid nästa valtillfälle, och det genom att hetsa mot judarna och lova guld och gröna skogar åt alla andra bara dessa syndabockar försvann. Jimmie Åkesson är mer subtil. Judarna är utbytta mot muslimer. Alla suspekta yttre kännetecken har slipats bort. Men i själ och hjärta är det samma hat mot de svaga, de annorlunda, de som inte är födda här. Och samma lösning: bort med dom och simsalabim, arbetslösheten försvinner i samma ögonblick. Hur kan någon normalbegåvad människa gå på den lätta? (M) är inte arbetare, (Kd) är inte humana och (Sd) är inte demokrater. Som jag skrev i min krönika före valet: valet är enklast för dem som inte tänker. Och tillräckligt många lät bli att tänka. Nu kommer eftertanken i stället.

Skyll inte på mig eller någon av mina vänner. Och vi ska vara väldigt glada för att AFA finns, den saken är fullständigt klar. Nu om någonsin kommer de orädda antifascisterna att behövas. Personligen tycker jag det vore bättre att utvisa Sverigedemokraterna och låta de asylsökande stanna än tvärtom. Låt aldrig SD bli ett parti bland alla andra, som det har blivit här i Lunds kommunalpolitik. Låt dom tydligt förstå vad vi tycker om dom. Och låt invandrarna känna tryggheten i vårt stöd. Parlamentet må vara nedsmittat. Det är inte vår arena. Men inga fascister på våra gator! Det ska vi hjälpas åt att se till.

Vad gäller valresultatet i övrigt så föreslår en intervjuad i Sydsvenskan att Socialdemokraterna och Moderaterna ska slås ihop, ”så får man det bästa av varje”. En socialmodekrat enpartistat. Där föll det sista demokratiska fikonlövet. Det skulle varken vara bättre eller sämre än dagens system med låtsade skillnader när samtliga partier ändå är socialliberaler som förespråkar statskapitalism. Nej, vet ni vad. Jag tycker vi klämmer till med en social revolution i stället.

http://www.motkraft.net/nyheter/3865
http://www.sydsvenskan.se/lund/article1244848/Polisen-radd-att-branderna-fortsatter.html http://www.socialism.nu/showthread.php?t=5148&page=

Love, Peace & Understanding — anarchy is order
—————————————————-

Krönika #3

Våldsbejakare fast i Malmö. Socialdemokratins kris — en fråga om klass.

I en knivskarp sågning av Sydsvenskans krumbukter under beskjutningen av invandrare i Malmö, avslöjar Anders Ackfeldt, verksam vid Centrum för Mellanösternstudier, Lunds Universitet, och Niklas Bernsand, koordinator vid Centrum för Europaforskning, Lunds Universitet. hur tidningen försöker göra en uppenbar klassfråga till attityder och stämningar och hur man i stället för socioekonomisk analys driver varumärkesetablering. Klassklyftorna i Sverige, och i Malmö, är större än någonsin och rasismen – med det extrema uttrycket skjutningarna av invandrare — är en direkt avspegling av denna politik. När Lasermannen härjade i Stockholm och Uppsala 1991 kom Ny Demokrati in i riksdagen, och mellan 1989-2002 förekom i snitt en nedbränning av flyktingförläggning i veckan. Kan det vara en tillfällighet att i dag sitter Sverigedemokraterna i riksdagen, invandrare skjuts ner på Malmös gator, och att den första flyktingförläggningen i denna nya nazioffensiv in spe just har brunnit ner? Något direkt samband i juridisk mening finns naturligtvis inte men ett indirekt, ideologiskt samband vore illa nog.

Vad gör då Sydsvenskan? Driver kampanj för att Vi ska älska Malmö, med rasister och allt, för Malmö är ”sååå attraktivt”. Ja absolut — men för vem? Sydsvenskan har hatat Rosengård så länge det har funnits, men det ligger kanske inte i Malmö? Problemen, som alltså egentligen inte finns, skall lösas med ”andlig kraft”! Tack för tipset – jag ska genast sätta mig vid Västra Hamnen och få lyxvillorna att levitera ut i Öresund med min andliga kraft. May the Force be with us!

Vad gör Säpo? Förstärker personskyddet av Jimmie Åkesson. Invandrarna får däremot inget personskydd trots att dom hotas till livet som grupp. Nej, säger Erik Almkvist (SD) – det vore bättre att diskutera det ”våld” som SD utsatts för! (Fröken, fröken, pojkarna kastar suddgummin på oss!) Tydligen delar Säpo denna uppfattning.

EU rekommenderade redan 2000 sina medlemsländer att förbjuda rasistiska organisationer. Gör det! Skicka SD till deras drömland Färöarna med enkel biljett — och låt alla flyktingar stanna!

Denna gång grep man till sist en gärningsman i Malmö, vilket antagligen berodde på hälften tur och hälften slump. Det var ju bra. Men de underliggande klassorättvisorna finns kvar.

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1279836/Arrogant-kampanj.html
http://www.icare.to/antidiscrimination19.05.2000.html
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/article428552/SD-toppen-drommer-om-Faroarna.html

Hvad vilja socialdemokraterna? frågade skräddaren Palm 1881 – och svarade: Revolution!
Nu, efter den stora socialdemokratiska omprövningen efter katastrofvalet 2010 — nu, om någonsin — finns det väl alla goda skäl i världen att gå till botten, gå till Partiprogrammet 1897 och se efter: vad ville vi? Hur blev det? Och med hänsyn till utvecklingen därefter (med Folkhemmet som en historisk parantes i efterkrigstidens mest långvariga högkonjunktur) återstår egentligen bara ett intelligent alternativ: SAP och LO måste gå till vänster, kraftigt och beslutsamt! Att M och S byter roller med varandra fungerar som vi sett bara för M. I stället för att härma borgarna – låt Socialdemokraterna bli ett radikalt socialistiskt klasskampsparti, gärna till vänster om V. (Vilket inom parantes sagt inte borde kräva mer än en minimal ansträngning). Se efter vad som är relevant för Sverige hos Chavez’ Venezuela. Plocka fram Ernst Wigforss och Rudolf Meidner ur garderoben. Arbetarråd, direktdemokrati, självförvaltning — någon? Ekonomisk demokrati är ju vad alla LO-medlemmar längtar efter och behöver. Då skulle S/LO/SSU med sina miljoner medlemmar kunna uträtta om inte underverk så åtminstone mindre skada för Sverige och för arbetarklassen.

Törs ni? Eller väljer ni att tyna bort? Gör oss förvånade!

Så har det kommit en uppföljare till BRÅ- rapporten ”Våldsam politisk extremism” 2009 som jag recenserade på Motkraft här:

http://www.motkraft.net/nyheter/3589

Som om det inte skulle räcka nu med tafflig liberal amatörpsykologi kommer fortsättningen ”Lokala insatser mot våldsbejakande politisk extremism” från Sveriges Kommuner och Landsting (2010). Observera glidningen i valet av titlar – från våldsam till våldsbejakande, ett adjektiv som inte existerat innan, en neologism alltså. Kan behövas när man ska koka soppa på en så mager teori. Vad jag vet så ar alla människor på denna jord utom en ytterst liten grupp radikalpacifister ”våldsbejakande” i åtminstone någon situation. Nu är det inte nassarna man inriktar sig på, Säpo klarar inte riktigt av dom som vi vet, utan s.k. vänsterextremister. Som man gärna buntar ihop med allt annat man för stunden ogillar. Botemedlet skall t.ex. vara ”studiebesök hos lokala kyrkliga församlingar”. Ja, det hjälper säkert. ”Igår var jag vänsterextrem, men idag är jag härligt frälst!” Det ska vidare finnas tre distinkta personlighetstyper (Kretschmers typlära?) ibland oss; Grubblaren, Utageraren och Påhänget eller vad det var. Efter denna analys i världsklass ska jag sluta oroa mig för extremistexperter, dom har varken knivarna i lådan eller hästarna i stallet. Låt dom fortsätta mystifiera. Så står vi för den revolutionära praktiken!

Det finns intressantare saker på närmare håll, som 30 november. 2009 kom inga nazister alls till Lund, och därför inte heller några motdemonstanter (förlåt, kannibalradikaler ska det ju vara) och 30 november blev alltså en mycket fridfull antirasistisk märkesdag. Det får vi hoppas på i år också.

Love, Peace & Understanding — Anarchy is order

En kommentar på “Krönika #2 — #3

  1. Pingback: Krönika #4 | Konst & Politik

Kommentera mera - här eller på Din egen blogg! Jag älskar diskussioner. Pingbacks uppskattas även. OBS! Endast inlägg på svenska.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Information

Detta inlägg publicerades på 22 september, 2010 av i * KRÖNIKAN och märktes , , .

Translate from Swedish to Your language

Follow Konst & Politik on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: