De é svitt i hittan nu…
Världen
I Brasilien kvoteras hälften av alla platser i högre utbildning åt landets fattiga. Ja, ni läste rätt. Den sociala solidariteten i ett av världens största länder är hoppingivande.
Sverige
Och samtidigt blir den svenska skolan alltmer segregerad. Rosenborgsskolan avvecklas. Och ett dussin privatskolor har gått i konkurs och lämnat sina elever vind för våg mitt i terminen. Föräldrar och barn i Majorna-Linné demonstrerar mot för stora förskolegrupper (GP). Avgå, Björklund!
En gladare nyhet är att Nyköping blir en av de fem kommuner som i sommar hyllas av Riksteatern för sin toleranta syn på graffiti. Dessutom byggs redan i sommar en helt ny öppen vägg för graffitikonst i Nyköping (SR).
Lund/Malmö
Värmeböljan rullar in över Skåne nu. Det är svitt i hittan som vi säger här.
Dalai Lamas efterträdare Lobsang Sangay är på besök i Lund på initiativ av Individuell Människohjälp (IM). Ingen av de inbjudna stadsråden vill träffa honom. Detta trots att Carl Bildt befinner sig i samma stad. (bild cortesy SkD). Detta är både fegt och skamligt. Man hukar sig under diktaturen och den kommersiella relationen med stormakten Kina. Avgå, Bildt!

Konsten
Vi nämnde graffitin i Nyköping nyss. Här kommer en av postgraffitins giganter i en posthum fransk utställning: Keith Haring – ”The Political Line” på Musée d’Art Moderne i Paris. Keith Haring (1958-1990) målade tusentals bilder under en intensiv period 1980-1990. Man har jämfört med van Goghs lika intensiva och lika långa produktivitet exakt 100 år tidigare. Den aktuella utställningen fokuserar på hans politiska engagemang.
Harings myllrande och graffitiinspirerade kompositioner (han hade ett nära samarbete med graffitimålaren LA II och han var också den som aktivt förmedlade gallerivärldens kontakter med Futura 2000) utgjorde inte bara en del av avantgardet under 1980-talet då nyexpressionismen var som mest populär. Hans verk blev också mycket kommersiellt framgångsrika och förekom som motiv på T-shirtar, knappar och klistermärken i samband med aidskampanjer med mera. Han hade dessutom en affär, ”The Pop Shop”, där allehanda konsttillbehör var till salu.
Haring – liksom många av hans unga kollegor på School of Visual Arts – respekterade graffitimålarnas rörelse och utbytte gärna erfarenheter, men var samtidigt inte en del av den. I likhet med Jean-Michel Basquiat hade han en mer självständig roll; hans konst är djupt personlig och präglas bland annat av de homosexuellas utsatthet under aids-epidemiens inledning. Haring började måla på de vakanta reklamplatserna i tunnelbanan. Han använde krita, som inte är permanent (till skillnad från sprayfärg). Trots detta blev han arresterad upprepade gånger. Den överhettade konstscenen, ”konst-boomen”, under 1980-talet i New York var sådan att ateljéerna inte räckte till; man intog självsvåldigt gatorna och det offentliga rummet och den konsten kom efter hand att kallas för Street Art eller på svenska gatukonst.
Figurerna i Harings bilder hoppar och skuttar med kraft- och rörelsemarkörer och trots sin ”gullighet” gör de ofta hål i varandra. Haring gjorde gärna enorma, ändlösa teckenmålningar med denna typ av seriefiguration. Han målade tiovåningsfasader tillsammans med lokala ungdomar. Ett av hans mest spektakulära verk var en målad varmluftsballong som gick i trafik mellan London och Paris i samband med ett jubileum. Hans œuvre kännetecknas av en våldsamt koncentrerad produktivitet och ett uttalat kärleksbudskap. Kanske upplevde han också att hans tid var kort; han avled 1990 i aids-relaterade sjukdomar.
(Anm.: Hittar ni likheter med wp-artikeln om K.Haring beror det på att jag har skrivit båda!)

















(






